Kan bara inte låta bli att ventilera det som tack vare ett medborgarinitiativ nu är uppe i riksdagen. Könsneutralt äktenskap. Eller jämlik äktenskapslagstiftning som jag tycker bättre om som benämning. Jag skrev själv under initiativet. Och jag kan inte förstå att det inte ska vinna laga kraft. Det borde det ha gjort för länge sedan. Det får vara slut på smygandet och smusslandet för personer av samma kön som vill få sin relation välsignad på samma sätt som heteropar får. De argument som har framkastats av dem som är motståndare till lagändringen är så löjeväckande att de borde leda till att ännu fler ansluter sej till förespråkarnas sida. Månggifte nästa, lesbiska kvinnor i simhallens bastu som dreglar över de andra kvinnorna - hallå - har ju inte ens med saken att göra! Och en sannfinländsk man som ropade om sina bröst som inte kommer att ge ifrån sej en droppe mjölk hur man än försöker. Sic!
Som en från De gröna sa- tänk hur det skulle kännas om du själv inte får ingå ett riktigt äktenskap utan nåt sorts skuggäktenskap. Debatten tog sej nog såna former att man får skämmas över att man i vårt upplysta samhälle får hålla på på det här sättet.
Och vem har sagt att barn far illa med två mammor/två pappor. Många barn lever med en mamma/en pappa. Nej fy - kom in i verkligheten! Låt oss få en lagstiftning i likhet med den som redan finns i de övriga nordiska länderna. Och låt oss acceptera att homosexualitet inte är nån sjukdom som ska botas.
Låt det viktigaste i en relation - kärleken och respekten - få vara avgörande - inte könet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar