fredag 28 februari 2014

Lunch

Det vet vi väl alla att det är prisvärt att äta lunch ute. Åtminstone i Vasa är konkurrensen så stor att de flesta "dyra" restauranger också får ta skeden i vacker hand och servera lunch till priser som inte motsvarar det de serverar på annan tid. Och väldigt många ställen finns. Med olika sorts mat. Jag vet att jag borde utnyttja lunchställena oftare istället för att koka mat för mej själv (vilket nog inte är så dumt heller). Men att få till det. bestämma med någon tillräckligt länge på förhand. Det där med bokningsångest ni vet. Gå ensam när andan faller på? Hittills har det inte känts bra. Med efter en underbar lunch på Panorama igår insåg jag (och också mitt sällskap) att det är ett ställe man gott kunde gå ensam till. Känns nästan som ens eget vardagsrum. Och en massa människor man kände. Och ett svenskt rum. Jag tror jag ska testa nån dag bara för att se hur det känns. Och det bör förstås nämnas att maten var super. Så super att man nog inte kan göda sej där alltför ofta.

torsdag 27 februari 2014

Telefon och telefon

Det blev nog precis som jag trodde, att mitt intresse för mobiltelefonen skulle växa när jag skaffade en smarttelefon. Jag skaffade ett vettigt abonnemang. Har med telefonen oftare. Och det senare betyder att jag drabbas av det som jag tycker minst om med mobiltelefoner. Jag blir störd när jag är ute i andra ärenden än att tala i telefon. Alltid nåbar - vill jag vara det? Min läkare ringer då jag sitter i bilen på Minimanis parkering. På sikt blir det fler försäljarsamtal. Jag själv ringer mera mobilt vilket betyder att jag kommer att tala med folk som är mitt i något annat - bullrig trafik, bilbrus, i samtal med någon annan person. Ja, jag vet hur man ställer in mute. Att man kan ha headset. Men erkänn att det är ett problem. Ett problem som inte finns när man ringer till en fast telefon som finns i ett hem. Jag vill alltså inte påstå att mobiltelefonen inte skulle vara praktisk - men jag tycker den kunde vara till för kortare samtal. Men i verkligheten har jag blivit så bekväm med att inte just tala i telefon - njuter så av chattande och annan tyst kontakt så det lär nog inte spela så stor roll för mej. Så mycket affektionsvärde har den gammaldags fasta telefonen för mej att jag inte förmådde mej att stänga av den trots att jag tog bort flat-raten härom dagen. Och den är ju dessutom så praktisk. Håller laddningen länge, länge. Och med två sladdlösa lurar har jag alltid en fungerande telefon. Den nya mobilrackaren ska ju laddas stup i kvarten - eller åtminstone varannan natt.
Så som ni förstår är det smart- delen av telefonen jag gillar mest. Stormgillar! Att vara uppkopplad hela tiden och kunna kolla vad som har hänt. Får väl ta telefondelen och den störning den ställer till som en prövning.


onsdag 26 februari 2014

Skadad

Jag har alltid oroat mej väldigt kraftigt när det har tagits prover av mej - blodprov, röntgen, andra saker. Blivit "sjuk av oro" och alltid tänkt tanken ut till det värsta som kan tänkas komma ut av undersökningen. Och det blev inte bättre med sådant under B:s sjukdomstid när så mycket som jag fruktade blev verklighet. Grym verklighet. Märker att det som lagrades då har satt spår som kommer upp på nytt nu när jag själv är i vårdsvängen. Allt upptänkligt som kan tänkas komma ut ur mina provtagningar kommer fram och är svårt att skjuta undan. Illa. För om man lever kommer man nog att utsättas för provtagningar i en allt större grad ju äldre man blir. Dags att lära sej att leva med det och vara tacksam över att man blir undersökt. Skärpning Sippan!


måndag 24 februari 2014

I vårdsvängen

Det blev dagen i vården. Jag tog mej till min egen hvc imorse för att tala om min andfåddhet. Fick kontakt med en behaglig skötare som konstaterade att blodtrycket var litet förhöjt och att pulsen var hög. Ekg togs. Remiss till huvud-hvc för blodprov, lungröntgen och (sic) ekg. Gick inte att sända och jag fick inte ta med det första. Tala om att slösa!. Sen blev det att sitta och köa. Och köa. 14 före mej i kö när jag kom före kl 11. Typ 16 kom jag in. Som jag trodde - det blev en heldag i vårdsvängen. Men bra på många sätt att se hur det fungerar. Och se att man nog är ganska tålmodig. Och många, många har jag talat med. Bekanta och obekanta. Det har skrattats och gråtits. Det blir så på en vårdcentral. Livet och döden är nära. Fantastiska vårdare har jag haft att göra med. Och fint var det att ha kontakt med folk via Facebook.
Och som kronan på verket - en tjusig läkare. Som dessutom sa att   mina värden var helt ok och att tryck och puls troligen beror på att jag är på för hög dos tyroxin. Så nu blir det sköldkörtelprov av - bara min hvc skriver remiss. Pust - hungrig och med värkande huvud. Oäten och odrucken en hel dag. Mat på gång.
Och vill det sej blir det simhall ikväll i alla fall.


söndag 23 februari 2014

Värt ett försök

Jag tror inte jag har löst ett enda Sudoku sedan B dog. Det är för starkt kopplat till hans sjukdomstid. Det var det jag dödade (ja faktiskt dödade) tiden och mina tankar med när jag var hemma i väntan på att fara tillbaka till honom. Och ibland löste jag Sudoku hos honom också om han ville vila. Men ännu oftare var det de svåra kryssen som kom fram för då kunde vi lösa tillsammans. Det betyder att svåra kryss har jag egentligen inte heller rört. Nu börjar det emellertid rycka i sudokuhanden. Och det betyder väl att jag är mogen att börja igen. Och dessutom börjar Sudokuskrinet bli överfullt - jag har ju dock samlat.
Mycket är tabu och det får tas när det kommer. När det känns rätt eller när det bara kommer ett måste mot. Jag vet ju det med tabuplatserna - de funkar om det behövs. Men jag forcerar inte.
Men nu - en Sudoku! Vasabladet bjuder ju tydligen på dem varje dag just nu.
'

lördag 22 februari 2014

Korea

Råkade se härom dagen hur ett litet antal personer från Nord-Korea för första gången på 60 år för några timmar fick träffa sina anhöriga. För några timmar! Och där var en man som för första gången fick träffa sin son. Hans gravida fru blev på fel sida av gränsen då på 50-talet. Och de fick träffas några timmar! Rörande scener och människor som berättar om hur de har väntat på den här stunden. Vad är det för dårpippi? Varför får inte de här människorna bo tillsammans? Läste på att det råder nån sorts vapenstillestånd (sen 50-talet) mellan de båda Koreorna. Och så hör man ju om andra vansinniga saker inifrån Nord-Korea. Men jag  kan bara tänka på de där människorna - varför i hela friden ska det vara så att de inte kan få vara på samma sida om gränsen. Ska en enskild liten människa betyda så mycket att den blir en bricka i ett vansinnigt maktspel? Tydligen. Och så är jag säkert naiv som skriver sånt här. Men upplys mej, ni som vet bättre.
Dessutom borde man skriva om Ukraina också...


fredag 21 februari 2014

Samma kön

Kan bara inte låta bli att ventilera det som tack vare ett medborgarinitiativ nu är uppe i riksdagen. Könsneutralt äktenskap. Eller jämlik äktenskapslagstiftning som jag tycker bättre om som benämning. Jag skrev själv under initiativet. Och jag kan inte förstå att det inte ska vinna laga kraft. Det borde det ha gjort för länge sedan. Det får vara slut på smygandet och smusslandet för personer av samma kön som vill få sin relation välsignad på samma sätt som heteropar får. De argument som har framkastats av dem som är motståndare till lagändringen är så löjeväckande att de borde leda till att ännu fler ansluter sej till förespråkarnas sida. Månggifte nästa, lesbiska kvinnor i simhallens bastu som dreglar över de andra kvinnorna - hallå - har ju inte ens med saken att göra! Och en sannfinländsk man som ropade om sina bröst som inte kommer att ge ifrån sej en droppe mjölk hur man än försöker. Sic!
Som en från De gröna sa- tänk hur det skulle kännas om du själv inte får ingå ett riktigt äktenskap utan nåt sorts skuggäktenskap. Debatten tog sej nog såna former att man får skämmas över att man i vårt upplysta samhälle får hålla på på det här sättet.
Och vem har sagt att barn far illa med två mammor/två pappor. Många barn lever med en mamma/en pappa.  Nej fy - kom in i verkligheten! Låt oss få en lagstiftning i likhet med den som redan finns i de övriga nordiska länderna. Och låt oss acceptera att homosexualitet inte är nån sjukdom som ska botas.
Låt det viktigaste i en relation - kärleken och respekten - få vara avgörande - inte könet.


onsdag 19 februari 2014

Snabbspolning

Jag ser väldigt mycket film på tv. Inspelade. Och jag kan tycka att moderna filmer är för långa. Över 2 timmar ibland. Och jag som ser på morgonen/kvällen märker ibland att det börjar vara tid för annat. Och då är det bra med snabbspolning. Av sådant där ingenting vettigt händer och ingenting säjs. Och det är nästan otroligt hur mycket sådant det finns i en film. Oändliga bilfärder genom öde bygder, människor som klättrar uppför berg, i dagens film människor som gick längs oändliga landsvägar, utdragna kärleksscener (ursäkta nu alla filmproducenter som har kämpat fram avtal för att få visa sånt) och annat därmed jämförbart. Ja, jag vet att de scener jag beskriver är stämningshöjande, har musik som talar men sådär gör jag. Producera filmer som är kortare och jag lovar att jag ska se allt,. Tack snabbspolknappen.
Och varför inte stoppknappen också - eller vilknappen som ett tv-ovant barn bad mej använda en gång. Hen såg en film hos mej om lejon och tyckte synd om dem när de bara sprang och tröttade ut sej och tyckte det var dags för dem att vila.


tisdag 18 februari 2014

Simteknik

Jag är ganska nöjd med mina simkunskaper. Ni ska veta att det i mitt betyg från folkskolan år 4 står "ej simkunnig". Idag simmar jag långt och tydligen inte helt långsamt. Beror ju på vem man jämför med. Men det finns de som simmar långsammare om vi säjer så. Jag brukar utmana mej själv och simma förbi. Och det lyckas - och jag får upp flåset litet. Men i övrigt - min teknik! Stolt med huvudet högt simmar jag. Nacken tar stryk. Munnen fast näsan öppen. Får jag vatten på mej blir det genast panik. Det gör ju så ont! Och mina reflexer fungerar inte alls. Har ingen träning i att vara under vattnet. Brukar säja att jag skulle simma över till Umeå om ingen skulle stänka vatten på mej.
skulle behöva lära mej simteknik - dels för att simma snabbare och dels för att våga hålla huvudet under vattnet. Kollade idag - jo, måndag kväll är det simklinik i 50 m bassängen. Då får man hjälp av instruktörer. Tror faktiskt jag ska nappa på inkommande måndag.


måndag 17 februari 2014

E-räkning

Jag var litet negativ när jag fick veta att mina räkningar kommer att bli e-räkningar. Jag har ju haft det så bra med min direktdebitering. Fått pappersräkningar hem men betalningen har gått automatiskt. De trista har varit de som jag har varit tvungen att mata in själv - och de blir ju inte till e-räkningar vad jag kan förstå. Nu har vi övergått till det nya - och ja, i princip tycker jag om det. Bara det skulle fungera som jag vill. Och bara det inte skulle gå fel. Tex när ett vederlag blev e-räkning sades det att jag den månaden ännu ska betala som förr. Men så kom det en räkning i alla fall - konstig tid på månaden. Onödig utredning. Vasabladet hann inte fixa det de hade tänkt och bad att man själv skulle anhålla om e-räkning. Med ett abonnemangsnummer som jag inte hittade och som de inte angav i brevet. Onödig utredning. Min Anviaräkning var för stor. En utredning visade att jag debiterats före en bredbandsanslutning som jag inte har. Förutom den jag har. Skulle jag ha haft på funktionen att betalning får ske utan att jag godkänner skulle det ha dröjt ett tag innan jag skulle ha märkt felet. Och ännu mer onödiga utredningar skulle ha varit resultatet.. Så gott folk - be att få godkänna.
De här sakerna kan man ännu förstå kan hända då systemet är nytt men det som jag nog inte blir van med är sparandet. Jag vill ha den betalda räkningen sparad på egen hårddisk - i separat mapp; telefon, el, hyra osv. Och i en form som ser ut som den gamla pappersräkningen. Men det tycks inte gå med alla räkningar. Vissa kommer som ett mångsidigt sjok som är ganska trist att söka uppgifter i.Ogillar.
Och så förstås att jag inte får allt som e-räkning.


söndag 16 februari 2014

Kolfiltret

Inatt när jag vaknade kände jag matoslukt i sovrummet. Så mycket att jag måste öppna fönstret. Och matos - ja det har jag haft problem med ett tag. Vid min senaste köksrenovering bytte jag ut den fläkt som var kopplad till husets system mot en fläkt med ett aktivt-kol-filter. Som ska samla upp mitt stekos. Vet inte riktigt om det är speciellt bra system men då tyckte jag det var fint att inte vara beroende av husets fläkttider. Nåväl - glömmer ofta att lägga igång fläkten. Och framför allt har jag tydligen glömt att man ska byta det där filtret. Var sjätte månad om man använder fläkten mycket. Det gör jag inte men nog borde det säkert ha bytts - det är ju ett stort antal år sedan jag installerade fläkten. Frågan är bara var man får tag i sådana aktiva kolkassetter. Till min gamla modell. Men huhu vad man kan vara obildad på vissa områden. När det gäller aktiva kolfilter tycks jag nog ha en blind fläck.

Kanske så här - aktivt kol, 2 liter, var så god. Hi!

lördag 15 februari 2014

Det svåra

Att tala om eutanasi eller dödshjälp är svårt. Frågan är om det inte är något av det svåraste. Och därför talar man inte. Men på något sätt har vi tvingats att åtminstone tänka på det de senaste dagarna. Först när det ena målet med Gemensamt-ansvar-insamlingen trummades ut med hjälp av starka bilder av döende. Nu handlar ju inte insamlingen om eutanasi utan rätten till en värdig död men frågorna kring eutanasi har ändå väckts. Och igår fick vi höra att det i Belgien numera inte finns någon åldersgräns för eutanasi. Det ska alltså vara möjligt att ge aktiv dödshjälp åt det minsta lilla spädbarn.
Jag måste säja att också för mej är diskussionen mycket svår. Med den erfarenhet jag själv har av död i min omedelbara närhet säjer jag nej till aktiv dödshjälp. Jag vill mena att det räcker med att man ser till att man ger tillräckligt med smärtstillande medicin. Och att man ser till att den sista tiden blir så lugn som möjligt. Inga onödiga ingrepp. Ingen näring när kroppen inte mer tar emot den. Inga drastiska återupplivningar mera i det skedet. Vi kan väl kalla det en god palliativ vård och egentligen på ett sätt passiv dödshjälp det jag står för.
Men jag har inte behövt uppleva att en kär människa  har ont trots smärtstillande medicin. Eller att en som ligger i koma hålls vid liv på konstgjord väg - på obestämd tid. Och jag kan tänka mej att den situationen skulle vara ännu värre om det gäller ett litet barn.
Men vem ska veta vad som är bäst? Och läkaren som ska utföra ingreppet en viss tid en viss dag - hur klarar han av det? Och vem kan avgöra? Så oerhört svåra frågor. Sticker vi huvudet i sanden?
Jag tycker det är bra att kloka människor tar ställning och jag tror att jag kan bli påverkad i min åsikt.
Men just nu vill jag bara att vården i livets slutskede förbättras. Att vi får fler avdelningar för palliativ vård. Avdelningar nära expertisen på ett sjukhus. Avdelningar där man har rätt att vara sjuk. Avdelningar där de anhöriga får vara med. Där professionella fattar besluten om smärtlindring. Slut på att slussa runt människor mellan olika vårdinrättningar.
Livet är heligt och det ska det få vara - också för läkare.




onsdag 12 februari 2014

Nattljud

Jag somnar ofta ganska bra nuförtiden men ibland vaknar jag fortfarande för tidigt (lyckas också ibland somna om). Det finns något positivt med att vara vaken på natten. I en tyst stad. Där små sköna sövande ljud hörs. Härom natten kom det tydligen ner blötsnö eftersom det droppade på fönsterblecket. Trafik i fjärran - speciellt sövande om det har snöat. Kompressorn till kylrummet som surrar - och tystnar. Som om det stora huset skulle andas. Ett ljud som jag väntar på är ljudet från morgontidningsutdelaren. Först svagt i granntrappan och sedan i vår trappa. Äntligen! Men det är inte bra - jag ligger och lyssnar efter ljudet och det gör att det är svårt att slappna av trots alla konster. Men den trygga känslan att befinna sej i en vagga av små ljud. I mörkret
Det är att observera att dessa ljuvliga nätter enbart upplevs under den mörka tiden. På sommaren är det som förgjort. Hett - fönstret öppet - ljust - ljud från skrikande fåglar och dito hemvändande överförfriskat folk. Hujedamej - hoppas jag har lärt mej att sova hela natten när den tiden kommer.



tisdag 11 februari 2014

Intellektuella lustupplevelser

Under min sista lektion med abiturienterna önskade jag dem många intellektuella lustupplevelser under tentveckorna. Jag hoppas de känner igen dem när de kommer. För att de kommer är ett faktum. Jess - jag förstår, jag ser sambanden, jag läser just nu det jag tycker om, det här ska jag få läsa på heltid snart, och tänk att jag får sitta här och ta till mej allt det här i lugn och ro... Naturligtvis kommer det att handla om mycket som är trist och enahanda också, det de ska ha gjort under sina veckor. 
Jag minns som igår en intellektuell lustupplevelse jag hade under gymnasietiden. Minns var jag satt. Skrev ett fysikprov. Och den där känslan - här sitter jag och har förstått något och jag får förmedla det under mitt prov! Wow!
Idag får jag troligen oftast mina intellektuella lustupplevelser tillsammans med mina många datorer/datorliknande apparater. Att förstå- nog är det ju vidunderligt fint! Att ens hjärna fungerar. Jag tror också att jag får i.l. av att läsa en fin text. Att få ta del av något som en annan har processat - något som jag kan förstå. I ett samtal med en annan person - att få känna att hjärnvågorna svänger i takt (ursäkta populariseringen). Över huvud taget - att få en aha-upplevelse och förstå att njuta av den.
Har du haft någon intellektuell lustupplevelse idag?


måndag 10 februari 2014

10 februari

Dagens datum - det är B:s födelsedag. Idag skulle det ha varit hans 77-årsdag. Han blev 75. Men han lever kvar i mej. Dofter, minnen. Jag upplever att han har blivit mitt bättre jag. Finns omkring mej.
Hans 75-årsdag firades ganska försiktigt. Han var trött och svag - men då hade vi ännu hopp om allt allt skulle reda upp sej. Men det gjorde det inte.
Det kommer antagligen att bli med B som det har blivit med mina föräldrar. Jag ser dem inte äldre än vad de var då de dog. B:s sjukdomstid har manglats genom mitt huvud men jag känner att det mer och mer blir tiden före sjukdomen som kommer fram nu. Och bilden av den både fysiskt och psykiskt alerta, intellektuellt skärpta, nyfikna, ungdomliga 70+ -mannen är den som kommer för mej. Det är den bilden som får mej att tala om vad B sa, hur B gjorde, vad vi gjorde tillsammans. Och den bilden som får mej att känna av de starka band vi hade. Och den bilden som får mej att bära tankarna genom den tunga sjukdomsperioden och nu i tiden efter. Och den bilden som får mej att ödmjukt säja tack för de år vi fick.



söndag 9 februari 2014

Den kära telefonen

Vi hade ingen telefon i mitt barndomshem. Farmor hade. 320 tror jag numret var. Och förstås hade jag inte heller någon telefon i Åbo under studietiden. Det betydde att när min pappa var sjuk gick jag till telegrafen för att ringa till min mamma som på en bestämd tid var hos farbror för att ta emot samtalet. Och detta var 70-tal. Senare skaffade vi telefoner, både mor och jag. Själv gick jag ganska snabbt från den grå med nummerskiva till modernare. Först med sladd och sedan sladdlösa. Telefonsvarare har jag också ganska ofta haft inkopplad. Medan B fanns var telefonen ett viktigt redskap. Eftersom vi oftast inte fanns fysiskt i samma hushåll ringde vi väldigt ofta. Såg du..., Vad betyder..., När kommer du..., Nu går jag... Och annat som man säjer direkt om man ser varann. Också långa diskussioner fördes per telefon. Vi hade flat rate på 06-samtalen - betalade alltså per månad en fast avgift och fick ringa hur mycket som helst. Jag har kvar den tjänsten - men ringer väldigt få samtal numera. Det finns så många andra sätt att kontakta folk idag. Men moster på Hemmet - henne ringer jag till med min fasta telefon varje fredag. Har egentligen aldrig varit nån vän av mobilsamtal. Man ringer till någon utan att veta var den personen befinner sej - dåligt ljud, störande bakgrundsbrus - nej tack.
Men nu är jag på väg att säja upp den fasta anslutningen. Och sluta använda mina fina sladdlösa telefoner. Och det för att allt tycks gå mot mobilsamtal. Jag har ju nog länge haft en mobil men använder den inte. Den nya lockar mej naturligtvis - den är ju en dator. Men det känns nog nästan som ett brott att lämna den fina gamla tekniken. Men, ok, jag ringer inte så mycket och inte lär jag väl börja göra det heller med min fina nya telefon. Som säkert har bra ljud. Och bakgrunden är densamma som förr när jag ringer moster på Hemmet...
Men det kommer nog att kännas konstigt.



fredag 7 februari 2014

Gemensamt ansvar

Den årliga Gemensamt Ansvar-insamlingen har startat. Jag uppfattar att det är en insamling som engagerar de flesta - både de som hör till kyrkan och de som inte gör det. Så här definieras insamlingen: "Insamlingen Gemensamt Ansvar (Yhteisvastuu på finska) är en folkrörelse för kärlek till nästan och den evangelisk-lutherska kyrkans årliga storinsamling, som hjälper nödställda i Finland och u-länderna, oberoende av härkomst, religion eller politisk övertygelse."
På något sätt har också målen för insamlingen i år varit synligare än vanligt tycker jag. Människorättsarbete i Guatemala och vård i livets slutskede. Det senare har fått press genom de starka bilderna som visar situationer med människor i livets slutskede. Reaktionerna har varierat men jag tror inte någon glömmer vad det handlar om. Och ingen av oss kan säja att vi inte skulle vilja bidra. Så nu kavlar vi upp ärmarna och öppnar plånböckerna. Ansvaret är vårt!




tisdag 4 februari 2014

Julen varar...

...intill påska. Åtminstone julkilona. Om de inte varar längre. Det har varit sällsynt svårt i år att få bort det extra fläsk som samlades i julas. Som samlades av att jag tillät mej äta på kvällen, tillät mej att äta choklad. Tillät mej äta de där goda skinksmörgåsarna. Och så hade jag ju mitt dadelkaksberg. Har försökt äta lätt, soppor och sånt. Har försökt att inte äta på kvällen. Har försökt att röra på mej. Ibland tror jag att vågen har nåt fel men så är det inte. Flera par jeans kan inte ha fel. Och jag känner det annars också - några kilo ska bort! Och det värsta är att det nu just är goda bullarnas säsong - Runebergstårtor och fastlagsbullar. Och ännu finns det litet kvar av dadelkaksberget...
Man kan skämta men det viktigaste är ju nog att man äter så att man mår bra. Och betyder det dadelkaka till kaffet en dag så tillåter man sej det. Jag vet hur det är att inte kunna njuta av mat/inte få kilona att hållas trots att man äter. Det fick jag uppleva med B under hans sjukdomstid och med mej själv både under mammas och B:s sjukdomstid. Man får vara glad över att kunna njuta av mat. Men ändå - några kilo ska bort. Kanske till påska.


måndag 3 februari 2014

Filmlurad

Jag kan sen tycka illa om när filmer är något annat än vad jag tror. Hade idag en film på gång - en film som startade bra med mys och relationer. Efter ett ganska långt tittande var jag plötsligt inne i ett inferno. Skjutande, blod som rann, stuntmän som föll som käglor och biljakter. Det var bara att bryta och konstatera att man igen blivit lurad att se något som inte ledde någon vart.
Det är ju inte alltid man vet vad man lägger på burk. Namnet kan vara mysigt och beskrivningen kanske helt saknas.
Det jag vet att jag kan undvara är filmer som beskrivs som skräckthrillers, fartfyllda komedier, action och förstås scifi. Jag kan tänka mej att den jag nämnde i början hade kallats en thriller - och de kan ju vara bra. Lurad - men det fanns en annan att ta till.


lördag 1 februari 2014

Anslutningskoll

Gick ut för att kolla priser i mobiltelefonanslutningsdjungeln. Till min förvåning var inte köerna så långa. Var till Sonera, DNA och Elisa/Saunalahti. Är DNA-kund (ganska ny och nöjd) så på ett sätt vill jag heja på dem.
Hade samma krav hos dem alla. Inte mycket taltid, så få sms som möjligt, obegränsad surftid, en hastighet som gör delning till plattor rimlig (för lättsurf). Och intressant nog fanns det skillnader mellan de tre. Listar här och hoppas på kommentarer.

Sonera:  Super: 1200 min tal, 1000sms, 21 Mbit/s - 19,90 i två år, efter det 29,90 (kan brytas) 3g + 4g
              Plus Surf: 100 min tal, 25 sms, 2 Mbit/s  12,40


DNA:    500 min tal, 500 sms, 2Mbit/s  14,80 i ett år, sedan 21,90 (kan brytas)

Elisa/Saunal:  300 min tal, 100 sms, 2 Mbit/s  14,80


Nu kommer jag att betala 16 e för den fasta (grundavgift + plus Flat rate inom 06-området).
Med det nya kunde jag säja upp fasta, sälja aktien, byta bort mitt nuvarande mobilabonnemang och få en möjlighet att surfa med plattan på "eget" nät.






Ny mat

Jag minns att B och jag ibland tyckte att vi var fantasilösa när det gällde att hitta på nya maträtter. Vi satsade mycket på våra veckoslutsmåltider men det var ganska liten repertoar vi hade. Och ni kan gissa hur det har blivit nu när det enbart är min fantasi som gäller och då det dessutom kockas för en person. Just det - fantasilöst. Och tänker ofta - man borde... men då jag är så ointresserad. Men nu hittade jag ett recept på en kycklinggryta med bacon i Pirkka-tidningen så idag ska jag testa nåt nytt. Återkommer med recension. Litet skeptisk till att grytan inte innehåller nån grädde så jag ser nog till att grädde finns hemma. Man får väl improvisera.