Ensamlivets olidliga lättja

Det är ganska otroligt hur man kan tillåta sej att vara lat med städandet när ingen ser att man har städat. När ingen ska komma. Medan B levde hade vi fina rutiner. Städa städa varje freda! Och vi träffades ju - nån kom in i hemmet. Så inte mera. Nu kan man tycka att det inte behöver dammsugas så ofta. Sopar, dammputsar. Så småningom märks det att det nog skulle ha behövts - det där rutinmässiga städandet. Ullhundarna kommer emot i korridoren.Det kommer visst damm fast man tassar på ensam! Men annars ser det så bra ut eftersom jag nog plockar bort saker. Och vattnar blommor. Och städar toa och badrum. Men speciellt nu när jag jobbar på städdagen - nu är det nog svårt att få till det där med dammsugning och mattpiskning. Vet att det skulle vara bra att ha kvar de goda rutinerna men det sämsta i mej lyckas förklara så mycket... Och jag faller till föga. Och accepterar lättjan. Tjohej.
Ni vet väl vilket filmnamn jag travesterar på i rubriken. Den kommer ikväll - den fina filmen.