Att bli äldre än

Inte att bli gammal. Inte att bli äldre. Utan att bli äldre än dem som "betjänar en". Det slog mej i simhallen. Vattenjumpainstruktören var så ung så han kunde ha varit min son. Med ring på fingret och säkert en barnaskara hemma. Och detsamma gäller överallt. Inom vården, butiken, skattebyrån, banken - överallt finns de där unga. Och de kan nog lika bra som om de skulle vara jämnåriga med mej. Det är bara att vänja
 sej vid att det är så. Jag har redan den högsta åldern i mitt kollegium. Har ju inte svårt att umgås med unga - en lärarjobb-bonus antagligen. Men det gäller att förstå att det är kompetent klokt folk jag har att göra med - trots att de ser lika unga ut som mina studerande som nu först är på väg ut för att studera. Inget problem - bara en reflektion.
Men man behöver ju inte göra sej tantigare/töntigare än man är. Man behöver inte  som jag senast jag åkte tåg (och utan brillor hade hittat rätt vagn) sticka biljetten under näsan på första bästa (mans-)person och fråga vad det står på den. Jag loovar - jag ska inte göra det på nytt. Ska ta fram brillorna så jag kan läsa biljetten.
För jag känner mej inte gammal eller äldre - kan bara konstaterar att jag börjar bli äldre än...