Bunkring

Många tunga väskor med mat har jag släpat från butiken. Julmat.Också jag som äter borta på aftonen och inte har några inplanerade gäster. Ska tydligen äta mer skinka än medelfinländaren om man får tro statistiken. Men det är inte mitt fel - de är så stora. Jag vet att mina inköp är små jämfört med den stora julbordsuppdukarens. Men ändå tycker jag att det är proppfullt i kyl och frysar.
Jag tror faktiskt att det här julmatsbunkrandet sitter väldigt djupt i oss. Åtminstone i oss medelålders. I mitt barndomshem var julen en tid när man frossade på ett annat sätt än någon annan tid på året. Och dukades upp för gäster. Alla skulle ju in och "skåda gräne". Idag frossar vi och har gästabud året om. Men jag tror det sitter djupare än så. Att det är ett romantiserande av det gamla bondesamhället där det tillreddes jul med stort allvar. Slaktades, lutades, bakades, bryggdes. En Emil i Lönneberga-jul är vad vi kanske nånstans därinne drömmer om. Och vi fyller våra skåp. Vi älskar våra fyllda kylskåp och frysboxar och boar in oss och plockar fram av det vi har lagrat. Trots att matbutiken öppnar igen efter två dagar. Och resultatet blir ofta att vi äter rester. Och funderar varför vi handlade så mycket. Gott så, bara vi inte kastar bort mat. Det gjorde inte Emil-gänget och det gjorde inte föräldragenerationen heller. Smaklig jul!