tisdag 31 december 2013

Smällare och raketer - not

Jag kan förstå det häftiga i att skjuta raketer vid årsskiftet. Vackert, spektakulärt och stämningshöjande. Men det är inte tillräckligt för att man ska kunna försvara verksamheten. Miljöovänligt - en massa konstigheter som sprids plus en massa avfall. Oljud som gör hundar och deras ägare desperata. Hörde om lugnande piller för hundar på nyår. Många olyckor sker. Ögon som är oskyddade. Bränder och brännskador. Kostar pengar. I och för sej kostar raketer så litet i Finland att man kan misstänka att de tillverkats i undermåliga miljöer. Vet inte men drar till med barnarbetskraft som utsätts för kemikalierna de packar in i raketerna. Så därför - förbjud raketskjutande. Kan ersättas med vackra lugna facklor.


måndag 30 december 2013

Saknar redan

Jag kunde känna det redan på juldagen. Jag saknar julen. Det är ett fenomen som är bekant från tidigare år och det är nog därför jag tar ut svängarna så mycket före julen. Vet inte riktigt varför det är så för jag gör ju inte så stort väsen av julaftonen. Men det är på något sätt som om det där fina finns före. Man pyntar, man städar, man bunkrar upp, man känner vibbarna hos andra. Man önskar god jul och beter sej på allt sätt trevligt. Och sen är det över.
Men jag kommer nog igen och njuter julfrid och mys under resten av jullovet men sen blir det riktigt tufft när julen ska städas bort och vardagen börja på riktigt. Då gäller det att ta utstädandet med överraskning för att det inte ska kännas så vemodigt. Speciellt jobbigt var det förr när jag hade gran. Men när allt väl är ute känns det bra och jag vill precis som normalt folk ha luft och ljus.
Men jag längtar nog litet till julen...


söndag 29 december 2013

Fullt och överfullt

Ifjol tänkte jag ta Netflix på prov till jullovet men konstaterade att jag hade tillräckligt med filmer också utan. Och precis samma sak är det i år. Jag spelar in så mycket att boxen hotar bli full mest varje dag. Gitter inte ta ut material till extern disk - det är så arbetsdrygt. Så det blir att städa. Och det som stryker på foten blir nåt faktaprogram. Fråga doktorn har nog rykt - bra program men också 45 minuter plats. Plats för filmer, plats för serier. Den som jag tycker mycket om nu just är Fröken Frimans krig - tredelad svensk. Och så kan man ju inte låta bli att se Skärgårdsdoktorn trots att jag har sett förr. Och så Stig-Helmer. Har faktiskt inte sett alla förr. Och det är faktiskt en film där jag ibland skrattar högt. Sker annars sällan när jag ser på film. Av nån anledning har jag mest hela hösten sett avsnitt av Archie Bunker - Familjen är värst. det tycks komma två avsnitt per dag just nu så det är många som väntar på att bli sedda. Nån sorts nostalgi misstänker jag. Det ser ut som om jag skulle se på väldigt lätta saker. Gott så men det har nog varit djupare filmer också...
Ja och idag en ny Stig Helmer - och några Fråga doktorn raderades.


fredag 27 december 2013

Rea

Det är trevligt att gå på rea. Speciellt så här i mellandagarna. Man träffar människor. Glada människor. Man ger varandra råd. Hjälper varandra att hitta. Både bekanta och obekanta. På nåtsätt legitimt att engagera sej när det är så många som är ute i samma glada ärende. Att fynda. Själv var jag tyvärr på jakt efter nåt så svettigt som en dunjacka. Att prova såna våtvarm efter vandring i snöslask var ingen höjdare. Och dessutom fanns ingen passande. De flesta jackor är insydda där inte jag är. Michelingubbe direkt! Fast det snälla biträdet bedyrade att inte så var fallet. I övrigt fick jag strosa och småprova saker här och där. Träffade trevligt kaffesällskap så jag fick ta mej en paus. Och nej - ingenting köpte jag - idag. Nöjd och våt landade jag i soffan hemma. Det kommer fler readagar.



torsdag 26 december 2013

Skådefönster

kallade B det som vanligtvis kallas skyltfönster. Halvt på skämt. Men jag vill mena att skylfönstren i min barndom och ungdom var något av skådefönster, tittfönster, nåt som man stannade upp för. Och speciellt till julen. Glömmer aldrig Ollonqvists dockjulfönster. Det kryllade av vackra dockor där. Många gånger stod vi barn och tryckte näsorna mot rutan. Och Sokos mekaniska tomtefönster. Rörelse på tomtar och renar och annat som var med. Och om jag är rätt underrättad fick vi inte se dem varje år - de cirkulerade mellan Sokos- varuhusen. Och andra butiker var inte sämre. Minns att min pappa hade som uppgift att dekorera SOK-husets fönster till julen. Mot viadukten. Också där skulle det vara fint. Jag vill mena att det var bättre förr.Gick ut med kameran i fickan för att se vad stadens butiker bjuder på julen 2013. Hur ser skådefönstren ut? Fick nog en hel del positivt. Bildkvaliteten är inte den bästa - lillkameran, speglingar, dimmiga fönster osv. Picasa fick gå på högvarv för att få bort det värsta. Men njut - så här ser skådefönstren ut i Vasa i år. Kunde ha fått fler men kamerans batteri tog slut.

I Teräsgränden (också nåt som inte finns mera) - i Citymarkethuset - helt bedårande

Måste bara ta med två bilder

Marimekko - stiligt som alltid

Fondis´fönster - fick nästan slå krok på mej för att inte synas

I samma rad - minns inte vems - men rött och gulligt

Damsmåkläder

Presentbutiken har mycket att ställa ut

Vårt underbara Rewell Center - mycket som är stiligt där

Klädbutiken i Askos hörn

Indiska kanske

Indiska helt säkert - varmt och vackert

onsdag 25 december 2013

Nya och nära

Man brukar säja att det är svårt att hitta nya vänner när man är vuxen. Men hallå! Jag får ta till båda händernas fingrar när jag ska räkna de vänner jag har fått den senaste tiden. och då talar jag inte om tillfälliga kontakter som man byter några ord med. Långt ifrån. Det här handlar om verkligt nära vänskap, människor som jag skulle kunna vända mej till i min nöd. En del umgås jag med enbart på Facebook eller per e-post och en del träffar jag irl. En del är bekanta från förr och en del är helt nya. Och det intressanta är att de alla har en koppling till det faktum att B är död. Det är väl så att jag på något sätt är öppen för nya kontakter... Och har mött andra som också har varit öppna för kontakt. Så att man inte skulle kunna få nya vänner i vuxen ålder - det är struntprat. Tack och lov!



Stilla natt - och dito dag

Nog är det ju så att juldagen är en stilla dag. En stilla och nöjd dag. En dag när man kan tassa runt i nattsärken hur länge som helt. Jag minns en sådan stillhet också från barndomsjularna. Man njöt av presenter och av det vackra hemmet. Men förstås skulle en mamma stiga upp och laga morgonmål den dagen också. och andra måltider. Men det var lugnt. Och jag hoppas verkligen att människor som har varit igång länge nu - med julförberedelser, matlagning inför julbordet på julaftonen, stora gästabud, julgubbar - ska få ta det riktigt lugnt idag. Och få njuta julens stillhet. Det får jag och senare ska kvällen krönas med julkonsert med Psallitekören. God jul, gott folk!

Sundom kyrka 

tisdag 24 december 2013

Magisk morgon

Det är något magiskt över julaftonsmorgonen. Man tassar upp och går ut i en städad och pyntad lägenhet. et är tyst. Klockan är litet. Illuminerar. Balkongen är så vacker. Lagar morgonmål med julgodsaker. I soffan med duntäcket och en film. Frid.
Frid är också känslan som föds när man ser ut på gården. Ett lätt snöpudertäcke på gräsmattan. Kvartersharen sitter under rönnen. Och reagerar lika litet som vanligt på moroten jag kastar. Har han dålig både syn och hörsel? Månen är i nedan. Det som återstår syns med en dimkrans. Osökt går tankarna till Viola Renvalls underbara dikt "Julens verkliga hemlighet". Med den önskar vi oss en fridfull jul.

(Bild: Anitas bilder)


Julens verkliga hemlighet
 
    

Har du sett spåren om morgonen
av någon, som gått förbi ditt hus
i mjuk, vit snö
nära julen,
då alla träd har prytt sig
med lustiga hättor.
Då undrar du kanske - vem?
ett flyktigt ögonblick. Så utplånas dina tankar.
Om jag sade dig vem
som gick därute
kväll efter kväll förbi,
skulle du tro mig då?
Det är julens verkliga glädje.
Någon som inte begär presenter,
som bara vill ge,
någon som bär röda tulpaner
till de sorgsna,
doftande brödkakor till de fattiga-
En flicka med ljuskrona-
En gosse med gloria-
Någon som säger: Följ mig!
Glöm dina egna önskningars
långa lista!
Det finns så många  att göra glada.
Julens verkliga hemlighet
går förbi ditt hus i snön
och kallar på dig.
(Viola Renvall)

måndag 23 december 2013

Jul på datorn

Minns hur jag var ivrig när jag fick min första dator med Internetuppkoppling (det häftigaste på dess föregångare var att rita excelstaplar i svart och rött om jag minns rätt). Och inför julen! Minns att jag googlade på Christmas och hittade  vackra bilder, sångtexter, skrivbordsikoner, julkort - you name it. Jag skaffade samtidigt min första digitalkamera och oj vad julen avporträtterades. Och bilder redigerades. Med enkla metoder. Och jag lärde mej massor. Musik lånades från bibban och "rippades". Hade nån halvskum sida -minns inte mer vad den hette - där5 jag fick ner musik. Oj vad ja njöt! Julen bodde i min dator. Och jag sökte med ljus och lykta (och det gör jag ännu) efter en levande bakgrundsbild till skrivbordet. Och nu har jag hittat en sån till plattan. Snöflingor som dalar ner över en snöig väg. Det är så vackert att jag har svårt att stänga av plattan.
Och då i begynnelsen - då läste jag också in "Tomten", den älskade Rydbergdikten. Hade gjort ett bildspel i power point och satt med headset och läste in dikten - och anpassade bildbytet. Och fick in den på Youtube vid en tidpunkt när jag knappt kunde stava till Youtube. Inte heller hade jag nån aning om vad jag gjorde men på nåt sätt lyckades jag. Finns det intresse så kommer kunskapen.
Sätten är mer raffinerade  idag - men nog finns julen i datorn ännu. Byter till julikoner, lyssnar på julmusikkanaler, producerar julkort, jular med mina fb-vänner och mycket annat. En god datorjul önska jag oss alla.

Sippan läser Tomten (dikten - klicka på ordet Tomten)


lördag 21 december 2013

Bunkring

Många tunga väskor med mat har jag släpat från butiken. Julmat.Också jag som äter borta på aftonen och inte har några inplanerade gäster. Ska tydligen äta mer skinka än medelfinländaren om man får tro statistiken. Men det är inte mitt fel - de är så stora. Jag vet att mina inköp är små jämfört med den stora julbordsuppdukarens. Men ändå tycker jag att det är proppfullt i kyl och frysar.
Jag tror faktiskt att det här julmatsbunkrandet sitter väldigt djupt i oss. Åtminstone i oss medelålders. I mitt barndomshem var julen en tid när man frossade på ett annat sätt än någon annan tid på året. Och dukades upp för gäster. Alla skulle ju in och "skåda gräne". Idag frossar vi och har gästabud året om. Men jag tror det sitter djupare än så. Att det är ett romantiserande av det gamla bondesamhället där det tillreddes jul med stort allvar. Slaktades, lutades, bakades, bryggdes. En Emil i Lönneberga-jul är vad vi kanske nånstans därinne drömmer om. Och vi fyller våra skåp. Vi älskar våra fyllda kylskåp och frysboxar och boar in oss och plockar fram av det vi har lagrat. Trots att matbutiken öppnar igen efter två dagar. Och resultatet blir ofta att vi äter rester. Och funderar varför vi handlade så mycket. Gott så, bara vi inte kastar bort mat. Det gjorde inte Emil-gänget och det gjorde inte föräldragenerationen heller. Smaklig jul!



torsdag 19 december 2013

Time-out

När man minst anar det kommer behovet av att ta time-out. Ännu imorse trodde jag att jag skulle gå på en bolagsstämma och efter det fixa håret inför morgondagens julfest. Men så plötsligt på väg till butiken i regnet slog det mej att jag inte i alla lägen behöver vara så plikttrogen. Jag får också skippa ett möte ibland. Och göra det som kändes som en nödvändighet - ta ett julbad och ha god tid att fixa håret. Jag har varit stressad och lessen och sovit urdåligt. Så jag behövde badterapi. Och oj vad det var skönt. Skumbad, stearinljus och julnumret av Lantliv (tack R för den). Och en julöl hade jag också. Nu hoppas jag att jag lyckas hålla den sköna känslan av lugn och ro. Kompletterad av andningsövningar gör det nog att nästa natt blir bättre ska ni se.


Praliner

Jag äter väldigt litet godis. Men till julen vill jag ha choklad. I ask. Med fyllning. Jag kallar dem praliner fast jag inte riktigt vet hur man definierar praliner. Det ska alltså köpas en ask praliner. Observera en ask. Har reagerat på att det i år är väldigt många masserbjudanden på just praliner. Fem askar till ett pris av xxx. Varför såna enorma mängder choklad? Nå jag vet att jag inte är nåt storkonsumerande hushåll men ändå. Eventuellt kommer de här masserbjudandena av att vi ju har en godisskatt som har höjt priset också på pralinerna. Såg jag igår. Kanske praliner till rabatterat pris är lockvara. Ofta är de där fempack-pralinerna hopbuntade till ett enda paket. Men nånstans ska jag väl hitta min favoritpralin. En ask tack! Eller är det så att vi får börja samköpa och byta enligt modell från gårdagens inlägg?


onsdag 18 december 2013

Byte

Jag lagar jättegod kålrotslåda. Jag bakar goda dadelkakor. Jag har ett bra julsenapsrecept. Jag bakar enligt mammas handskrivna recept underbara pepparnötter. Men jag brukar inte laga potatislåda och inte bakar jag pepparkakor. Och inte så mycket sillinläggningar heller. Jag älskar kålrotslåda. Men jag lagar ingen. För nog är det ju så att när man tillreder en sån sak som kålrotslåda så blir det en ganska stor mängd. Det bara är så. Och jag tycker kålrotslåda är bra bara den första gången man äter av den. Helst när man tar den ur ugnen. Och jag tycker inte om att äta kålrotslåda en vecka efter jul.
Det jag vill komma till med den här långa inledningen är att man borde byta mat. Jag lagar kålrotslåda och ger bort det mesta och får litet sill i utbyte. Eller hembakta pepparkakor. Av nån som inte behöver hela sin sats. Skulle det inte vara bra? Ingen mat åker ut och in i kylar och frysskåp - man äter upp det lilla man har. Men jag tror inte jag vågar starta nån FB-grupp för då börjar det osa hygienpass och livsmedelsverk. Men om nån vill sluta ett bilateralt avtal - välkommen (inför nästa jul för inför denna jul är allt planerat).




tisdag 17 december 2013

D-vitamin

Blir inte klok på det här med D-vitamin. Har själv piller på 25 mikrogram och min läkare harsagt att jag ska ta tre per vecka - vinter och sommar - inte mer, inte mindre. Och det stämmer väl ganska bra med riksrekommendationerna för personer som är 60+ - eller hur? Så hörde jag idag på radion hur den dosen nog räcker för att skydda oss mot rakitis men om man vill ha alla de andra fina effekterna - skydd mot depression, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och en hel rad annat borde vi få i oss enormt mycket mera speciellt under den mörka årstiden. Kompletterat med omega-3. Såna effekter vill jag också ha. Finns det nån som vet vad som gäller. Nä, förstås inte.


söndag 15 december 2013

Dagen före

Såhär under min favorittid på året - julväntetiden - går mina tankar till en morgonbön (det hette så) som jag var med om i folkskolan (det hette så). Handelsesplanadens folkskola gick jag i.Vi stod uppradade efter klass och nån lärare stod i podiet (det hette så) och talade. Och den morgonbön jag tänker må ha satt spår i lillflickans huvud eftersom den kommer så starkt fram - över 50 år senare. Det som inte kommer så starkt fram - har jag eventuellt skrivit om det här förr... Det lärarinnan berättade var att man hade frågat ett gäng barn vilken dag på året som är den bästa. Och de flesta svaren var väntade - julafton, födelsedagen osv. Men ett barn skrev "dagen före". Klokt barn, inte sant. För nog är det ju så att det är ljuvt att suga på väntanskaramellen - så som vi gör nu i julväntetider. Åtminstone jag har lärt mej att ta vara på väntan - den är bäst. Kanske jag lärde mej det redan i folkis, under morgonbönen.


fredag 13 december 2013

I minnet

Julen är väl den högtid som väcker mest minnen hos oss. Vackra - troligen förskönade - minnen från barndomens jular. Minnen från samlingar där släkten samlades. Alla möjliga minnen. Som gör att man blir vek till sinnet. Herkistyy som man säjer så bra på finska.
Jag märker i år att minnena från två år tillbaka känns starkt i år. Inte minnena från ifjol - den första julen utan B. Inte minnena från de jular vi ännu firade tillsammans. För två år sedan började det jobbiga. Med att den ena allvarliga diagnosen efter den andra kom. Med att springa mellan hem och sjukhus. Med att B var hemma ett tag för att sen på nytt läggas in. Tuffa tider. Minns inte att de här tiderna skulle ha kommit så starkt för mej ifjol. Men det är väl så att i sinom tid - när man är mogen - bearbetas allt.
Men trots att de här minnesstråken är närvarande finns nog den gamla julkänslan också där. Den som talar om lugn och frid och värme och gott att vara. Så det som har byggts upp före den onda tiden lever vidare. Barndomens jular, ungdomstidens jular, jularna med familjen, jularna med B - de finns där - starka och trygga. Känns gott att gå mot årets jul - trots allt.

Inte mitt fönster trots att jag äger familjens fina julprydnad. Men en dag...





torsdag 12 december 2013

Julstädning

Det är inte klokt att städa inför julen. Årets mörkaste tid. Och dessutom ofta mysig skum belysning. Ingen ser det ostädade. Framför allt syns det inte om fönstren är rena eller smutsiga. Sedan är det nog i de flesta hushåll den skräpigaste tiden. Ingen annan gång har vi ett helt träd inomhus. Ett träd som barrar sakteligen. Plus att man fyller huset med pynt så man knappt ryms att torka damm när allt väl är på plats.
Och ändå. Även jag. Pustar just ut efter att ha tvättat köksgolvet. Och i går tvättade och vaxade jag parkettgolven. Jag (och observera att jag talar för mej själv nu) njuter så av att det doftar tallsåpa och av att golven är blanka. Och att lägga julmattor på smutsiga golv passar inte.
Jag tror också att vi har fått en del från den äldre generationen när det gäller julstädning. Närmast från våra mödrar. För de städade. Min mamma tvättade allt som gick att tvätta i köksskåpen. Vädrade, och bytte gardiner. Tvättade och bonade tungskötta linoleumgolv. Med fast bonvax som vi ungar hade i uppgift att gnida in. Skurra runt med ullsockar. Och vad det doftade! Bakade, lagade mat, paketerade julklappar. Och gjorde jul för sin familj. Och åtminstone familjemedlemmen jag uppskattade det trots att jag kanske först som vuxen insåg hur mycket min mamma jobbade för julen. Hon älskade julen så jag tror hon gjorde det gärna. Jag älskar julen så jag gör min lilla julstädning med glädje. Men jag vidhåller att det inte är klokt att städa inför julen. Ger er alla min välsignelse att fuska. Det blir jul ändå. Plocka bort gör under. Och det gamla kära julpyntet. Sen städar man efter julen då allt barrande och stearinrinnande är borta. Gör det som känns bra. Vi ska inte glömma det viktigaste - julefriden.


onsdag 11 december 2013

Social i cyberspace

Jag älskar nätverk. Minns att jag i början av min datorera hoppade på alla möjliga koulukaverit/luokkakaverit- grupper. Som ju inte fungerade eftersom inte just nån av de mina gjorde på samma sätt. Och när Facebook kom kändes det som ett beställningsarbete för mej. Jag blev genast aktiv. Kunde naturligtvis inte låta bli att också gå med i andra nätverk. Twitter, Linkedin, Google+, Instagram och eventuellt något annat också. Men inte gillar jag speciellt. Konstaterade speciellt under presidenttillställningen att Twitter ät ett hafsigt egotrippforum. Alla kastade ut sina egna synpunkter och ingen gitte ta ställning till nån annans. Typ. Linkedin är jag med i  - trots att jag intealls hör hemma där - för att jag tycker det är kul att hitta bekanta. Speciellt gillar jag att följa med vad fd studerande håller på med. Då och då hojtar nån till att jag finns i f´dess Google+-cirklar. Men det är bara det att det inte är just nån av n´mina vännersom cirklar på där. Instagram kan jag förstå är trevligt om man har nån i ett annat land, på resa eller så och vill se foton den lägger upp. Men annars - blä. Dålig kvalitet på väldigt många bilder. Tagna slarvigt med en telefonkamera, litetsneda, litet fel belysning och litet fjolliga miner. Dessutom är det en omväg för mej - får inte mina kamerabilder direkt in på Instagram. Nä - jag är med men jag säjer om alla andra förutom Facebook - de får gå där som katta. Heja Facebook där jag får respons på det jag skriver, där jag har många att nätverka med och där jag kan vara med i intressegrupper. Och få både bild och text på ett naturligt sätt.


måndag 9 december 2013

En extra dag

Idag tog jag ut en innestående ledig dag. Märkligt hur annorlunda den dagen känns. och hur mycket jag får gjort! Det har förstås att göra med att dagen bestämdes så sent att den var oprogrammerad. För det är nog så med de vanliga lediga dagarna att de sätts i ett system med fasta aktiviteter och annat som ska bokas. Men en sån här, wow! Sen är jag nog rädd för att jag under mina lediga dagar har börjat gå in i pensionärstänkandet - har jag ett program är dagen full. Så är det ju inte. Tex idag har jag varit i gång hela tiden och klockan är inte ännu 12. Det skulle väl gälla att överraska sej med sådana här extra dagar för att få igång sin aktivitet. Nu snart till följande aktivitet - lunch med en väninna.


söndag 8 december 2013

Kort och kallt

Till och med jag har börjat känna att mitt älskade långkjolmode inte är användbart. Och den långa kappan har förpassats till källaren. Det betyder att jag går i korta kjolar och korta kappor. Och fryser. Stor del av benen som blottas för kylan. Idag hade jag dubbla strumpor men nog var det kallt. Hur gjorde vi förr? Jag har ju varit kort förr - och då menar jag kort-kort... Visserligen var tjock strumpbyxor moderna då också men nog må vi a frusit. Men man utgick väl från att man skulle frysa då - man ville ju vara fin. Och precis som nu var byxorna då av jeanstyp - världens kallaste benkläder. Men under kan man åtminstone ha varma långkallingar. Men alltså - de stackars benen med kortmodet! Mera långa kappor åt folket! Förslagsvis lodenkappor.


lördag 7 december 2013

Festen

Det hör väl till att varje person som fattar pennan/slår på tangenter idag ska skriva nåt o m rikets självständighetsfest. Så även jag. Och nu tar jag inte ställning till festens vara eller inte vara.
Jag gillade konceptet. Det var mera tittarvänligt med konsert än dans och eftersom jag nog inte blir något annat än tittare i sammanhanget hejar jag på en fortsättning i samma still. Tammerforshuset gillade jag inte - såg ut som en prydligare skola - lika sterilt. Men säkert bra och luftig med tanke på att publiken var stor och alla behövde luft. Och fantastiskt att det finns en konsertsal som tar 1800 pers! Sen blev det ju tråkigare för tv-tittaren när kläderna inte var så fantasifulla som de brukar vara. De där kort cocktailklänningarna i svart kunde jag nog ha sett färre av. Det enda man hade att reagera på där var ju felen - fel skor, fel strumpor osv. Men visst fanns det långklänningar och stiliga korta också så det får vi väl nog heja på - den fria klädkoden. Och en kort kostar kanske mindre än en lång... Men några borde nog ha satt mellanskillnaden eller skillnaden i pris för en kortare resa på att ta en sväng via stylisten. Men en skojig sak att följa med på tv. I år startade den så tidigt att man inte hann höra Sångargillet sjunga på frihetsstatyn, tyvärr.
Och ja, fru Sauli , Jenni , hon var stilig hon. Och verkar både klok och behaglig.



fredag 6 december 2013

Nyfiken på

Jag har gått i flera fina kurser de senaste åren. Alla har de en sak gemensam. Efter ett tag börjar vi deltagare bli nyfikna på varandra. Och nu menar jag på ett positivt sätt. Man börjar fråga vad människor jobbar med (eller - i allt flera fall - vad människor har jobbat med). Var människor bor. Var människor kommer från. Kollar om man har gemensamma bekanta. Och annat som visar att man är nyfiken på. Intresserad av att veta mera. Man känner gemenskap i gruppen men också nyfikenhet på individerna. Det tycks alltid finnas tid för sådant småprat fast man är koncentrerad under lektionens gång. Jag har märkt det i kören, i tai-chi-kursen ifjol och nu också i den korta sömnskolan. Jag tycker det känns gott att vi människor inte är så fjärmade från varandra att vi bara kör vårt eget race. Att vi fortfarande är nyfikna. Glad över nya kontakter. Och i den glädjen söker jag ofta upp folk på Facebook och anhåller om vänskap - så är kontakten kvar när kursen är slut. 


tisdag 3 december 2013

Feelis

Och vilken stämningsfull kväll! For till Sundom för att delta i julottan (jo, mina vänner - det ni ser på juldagsmorgonen är redan inspelat). Mörkt och klart. Passade på att gå ner på min tomt och njuta av friden och stjärnhimlen. Det borde jag göra oftare. Och sen - vad den var vacker, den lilla träkyrkan! En riktig julkyrka. Fylldes av folk så jag tror nästan alla platser blev upptagna (kamerakonstruktionerna tog för all del sitt...). Både den vuxna kören och barnkören sjöng. Och varmt blev det! Tror det blev stämningsfullt och bra.
Sen var det ju en upplevelse att köra hem i mörkret. Julmusiken spelade och mörkret rådde utanför,. Vägen kändes nästan främmande. Och vilken vacj´ker stad jag bor i! Att komma mot en upplyst stad från Sundomhållet en mörk kväll! Wow! Och extra mycket nu inför jul. Och Strampen var rena julhuset! Härlig kväll som gav nåt för många sinnen.

Snöigt var det inte,. men lika fint som på bilden

måndag 2 december 2013

3 ggr feelgood

Jag har under hösten haft tre aktiviteter som har gjort mej så gott. Onsdagar, torsdagar och fredagar. Det handlar om kören på onsdag kväll, stavgång torsdag och sömnskola fredag. Har funderat litet varför de gör mej så gott. En sak är att de är färdigt där - jag behöver inte jämka och bestämma var, när och hur. De ger mej något socialt utan att bli kravfulla. Jag trivs med människorna jag möter där och då och vi mts där och då. Och alla aktiviteter är sådana att de tycks få endorfiner att strömma till - är en ny människa efter varje omgång. Det kommer att bli ändring efter julen - jag jobbar i slutet av veckan så stavgången försvinner. Ska nog ersättas med simhallsbesök i början av veckan - nån speciell dag så det är bokat. Tyvärr tar sömnskolan slut - den kommer jag att sakna så. Får väl kalla mej kvarstannare nån gång och ta den i repris. Men kören är evig! Jee! Feelgoodaktiviteter behöver jag - många gånger per vecka.