Sörjt färdigt?

Jag fick frågan för ett tag sedan. Har du sörjt färdigt? Jag var glad över frågan. Att frågeställaren vågade ställa den. Däremot vet jag inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Kan man svara på den? Jag sa väl  något som - det vet man inte. Har du fått sörja? - den frågan hade jag kunnat svara ja på. Jag föreställer mej att sorg och saknad går hand i hand och att proportionerna ändras med tiden. Känner väl det redan - sorgen har en mindre andel redan nu. Men på något sätt har jag tänkt att sorgen alltid kommer att finnas med som ett litet stråk tillsammans med saknaden. Som kommer att hugga till då och då - men inte så ofta när det har gått en lång tid. Kom att tänka på min mamma som dog för 9 år sedan. Och jag vill nog mena att det handlar om saknad och minnen numera. Mjuka varma känslor. Har sorgen kanske bleknat? Och när jag tänker på min pappa som dog på 70-talet upplever jag att det handlar om minnen.
Men en partner? Jag vet inte.