måndag 30 september 2013

Restskatt

Brevet med skattebesked för 2012 kom idag. Märkte ren i våras när jag deklarerade att det inte syntes något spår av mina hyresinkomster från 2013. Och därav den ovanligt stora restskatten. Och det är garanterat inte mitt fel. har inte försöjt dölja nånting för skattemyndigheterna. Det är nog så att nån har satt rasti väärään ruutuun. tror jag. Nästan varje år får jag kontakta skattemyndigheterna för att få det som jag vill ha det. Skatten på hyesinkomsten ska betalas så som inkomstskatten - inte i några rater under året. Så ändrar vi - och följande år är det likadant. Och missen med uteblivna hyresinkomst under 2012 måste ha uppstått när jag den gången meddelade hur jag vill ha det. Inte gick jag in och kollade att allt var rätt efteråt. Nu ska jag i god tid tassa r´till skattebyrån och sitta några trimmar och vänta  - och försöka få dem att förstå att de måste hitta rastirutan där det ska kryssas i att skattebetalare Höglund vill betala skatt på hyresinkomst varje månad.
En liten tröst är ju att jag har fått ha pengarna skattefritt ett år.


söndag 29 september 2013

Positiv överraskning

Korsholms-Vasa-guiderna bjöd idag på guidade rundturer i Vasa stadshus. Tänkte att det kan vara allmänbildande att gå en sådan tur men det var mer än så. Vi var ett glatt gäng som anfördes av guiden. Dessutom hälsades vi välkomna av herr Joachim Kurtén själv - alltså han som var med när det begav sej och det bestämdes att stadshuset skulle byggas. Byggas på den tomt som egentligen var reserveraför en skola. Administrationshuset på andra sidan kyrkan hade emellertid börjat bli för litet och därför blev det huset skola - Lycéet - och staden köpte den tomt där stadshuset sedan blev byggt. Efter besvär - redan då. Man ansåg inte att de 6000 invånarna skulle behöva nån festsal i sitt stadshus - något som var inplanerat. Huset byggdes - och det är ju nog ett fint hus. Och vi talar nu om slutet på 1800-talet. Det jag inte visste att det har inrymt en navigationsskola samt att det ännu på -60 -talet bodde privatpersoner i första våningen. I festsalen fick vi träffa städerskan som kanske hette Berta. Hon berättade om saker som hänt - hur det blir att städa när stadsorkesterns dirigent har valsat rund på parketten och satt spår av skorna samt hur hon själv med borstskaftet slog av de ädlaste delarna på Dionysus i trappan. Vi fick också se andra rum uppe i tredje våningen. I allt - en riktigt trevlig guidad tur. Tack till guiderna! Tog en hel del bilder som jag lägger in här - kan inte alla konstnärers namn tyvärr.

Kurtén tog emot i trappan

Vacker ursprunglig lampa (i begynnelsen docj´k fotogenlampa)

Ja, mitt minne sviker mej - mycket känd figur dock

Dionysus

Taket i trappuppgången

Mannerheim som blockerar en dörr

Tavla i festsalen

Munsterhjelm i festsalen



Musa 1

Musa 2

Musa 3

Städerskan - Berta(?)

Tavla i spegelsalen

Tavla i spegelsalen

Konsulinnan Moe - hon bakom Konsulinnans kafferum på Loftet

Fetlagd amorin

Enstöringen

Jag tror att jag i år är sämre på att ta mej ut bland folk. Ifjol nästan tvingade jag mej - ofta nog för sakens skull. I år tillåter jag mej att vara hemma på kvällarna.
Men jag har mycket program som är inbokat. Så mycket att det nästan stör kontakterna med vänner. Tex har flera vänner bett mej komma och äta lunch men vi tycks inte få till det. Jag har varje gång nånting annat. De kommer säkert snart att tröttna på att fråga.
Jag umgås mest med folk via Facebook nuförtiden tycker jag. Och det betyder att jag fysiskt väldigt ofta är ensam. Torparlivet i sommar har ju också till hundra procent varit ensamliv. Jag håller på att bli en enstöring!
När jag tänker bakåt så var det ju nog så medan B levde också - väldigt uppbokad var jag - och sen umgicks jag med honom. Men då var vi åtminstone tvåstöringar...
Mig till heders ska nämnas att jag faktiskt ikväll ska gå på bio med en väninna - sökte biosällskap via Facebook och hon nappade. Och om någon vecka far jag till Umeå på kryssning med en annan väninna. Bussiga Sippan!



lördag 28 september 2013

Engelskkunniga

Kom att tänka på vad vi är engelskkunniga idag. Vi har haft gäster i skolan. Från Schweiz. Och de studerande som läser tyska har förstått fått träna sin tyska under dagarna. Och vi andra har fungerat på engelska. Och not bad at all. Igår i veckosamlingen steg studerande från vår skola upp och använde engelska - gästerna använde engelska - och lärarna använde engelska. vilken rikedom att kunna kommunicera utan att lära sej all världens språk. Och vad de unga kan bra! Jag tror inte att jag lika frimodigt skulle ha talat engelska i gymnasieåldern. Minns hur jag som ung tonåring skämdes när min far fördomsfritt talade sin ibland heimlaga engelska med våra släktingar från Amerika. Han sa ju fel! Nå jag då - som inte vågade säja nåt!! Minns också en händelse - nu vet jag inte vad det var för språk - när jag tog en turist i armen och ledde den fram till en postlåda - kunde inte förklara i ord.
Och sen det fantastiska att ungdomar får träffa ungdomar från andra delar av världen.När jag läste tyska i skolan minns jag att vi fick "köpa" brevvänner. Jag hade en som hette Mechthild.
Nästa vecka är det dags igen för att gäng utländska gäster. Spanska sådana från Lleida. Jag ska själv få berätta för dem om det finländska skolsystemet. Inte på katalanska som väl är deras modersmål utan på engelska. Tadaa!



torsdag 26 september 2013

...och stänger sommarns dörr

Konstaterade just att det bara är två vädersorter jag tycker illa om - det riktigt heta på sommaren som man inte kan skydda sej mot och det superkalla på vintern med tanke på bilen. Så egentligen bara en sort som berör mej direkt. Och det bästa är höstvädret - dels det höga krispiga och dels "disktrasevädret" - det mulna, halvregniga, mysiga. Så som det är nu. troligen är jag lyckligt lottad för väldigt många Fb-uppdaterare sörjer sommaren och förbannar kylan nu just. Jag har inget emot att stänga sommarns dörr. Inte heller att göra det konkret. Det passar riktigt bra att sluta vara torpare nu. I huvudet torpar jag väl nog hela året men det konkreta odlingsjobbet avslutas nu. Istället känns det bra att boa om sej i stan. Städa rum för rum - tända ljus och njuta av värmen inne och mörkret ute. Det blåser storm där ute...




onsdag 25 september 2013

Kattkärlek

Rubriken kunde förmodligen lika bra vara djurkärlek. Kom att filosofera kring temat idag när jag igen en gång fick kattbesök på torpet. Gulliga Missan kom. Och medan vi umgicks gav och tog hon emot kärlek till 120 procent. Hon visste inte hur väl hon ville (och inte jag heller). Hon snurrade, kråmade, buffades, vilade i min famn eller bredvid med. Helt fokuserad. Inte en tanke på att det kan ta slut - att hon blir sittande ensam på gården när jag far. Djur kan väl inte tänka i sådana banor. Men ändå tycker jag att vi borde lära oss nånting av Missan. Lära oss att leva nu och njuta av det vi har. Leva som om det skulle fortsätta för alltid och inte lägga in alla villkor - om jag inte, om jag... En annan sak vi borde lära oss av Missan är att koppla av. Vilken frid hon fann på mitt duntäcke på sängen på vinden. Och sen när det var dags gick hon sin egen väg - fri som en katt kan vara.


Missan i kökssoffan


tisdag 24 september 2013

Pohjanmaa

Minfartyget Pohjanmaa ska skrotas. Om det inte parkeras i Vasa. Tydligen finns det krafter som jobbar för det senare med motiveringar som att Pohjanmaa-namnet gör att det passar här, att det skulle bli en veritabel turistfälla och att Vasa som sjöstad borde vilja ha det. Reagerar helt utan faktaunderlag nu - med magkänsla - när jag säjer usch och tvi. Vilken ful härvel att parkera nånstans. Kan inte förstå. Och dessutom hörde jag att det skulle kosta... Tack och lov finns det också andra som säjer nej.


måndag 23 september 2013

Fel bro

Konstaterade till min glädje att säsong två av den förträffliga dansk-svenska serien Bron  ( http://www.svt.se/bron/ )  startade igår. Och med buller och bång. På finsk kanal Finland, Yle fem och Sverigekanal. Och jag valde fel när jag spelade in. Yle fem. Och fel därför att jag inte fick nån textning - varken finsk eller svensk för hörselskadade. Skulle jag ha valt nån av de andra skulle det ha lyckats - finsk textning från Finland, text-tv från Sverige. Och jag behöver text på de flesta rikssvenska filmer. Vet inte om problemet är jag eller otydligt tal i filmen. Eller ovana att höra rikssvenska. Nå, tack och lov så talas det ju en del danska i filmen och då får jag svensk textning. Nästa avsnitt från nån annan kanal. Och, jo - säsong två verkar också bra.


lördag 21 september 2013

Skaffa trädgård

"Vill du vara lycklig hela livet - skaffa dej en trädgård" säjer ett känt kinesiskt ordspråk. Jag tror det är sant på så sätt att om man har en trädgård ser man alltid framåt. Man väntar på sommaren och prakten, hösten och skörden, vintern och vilan och planeringen och våren när allt drar i gång. Och väntar man så vill man leva och vill man leva så är man lycklig - på något plan åtminstone. För mej gäller det nästan att aktivt tänka på att njuta av det som är medan det är...
Idag for jag ut och trodde mer på meteorologen än på regndropparna på bilrutan. Och de fick rätt - solen kom fram medan jag var där. Höstgödsling. Såg färska älgspår bakom huset - tom i en odlingslåda. La skydd kring äppelträden - plaststrumpa och häggkvistar. Skakade ner de sista äpplena. Småpysslade som vanligt. Sökte lingon - var tom ut längs vägen och in i skogen. Inte ett bär. Stor begravning på gång. Högtidligt med klockklangen i den stilla höstdagen.
Kom på mej själv att längta till våren. Vill se hur det går med jordgubbarna i lådorna, med de flyttade bärbuskarna och de nyanlagda rabatterna. Och vad som kommer att ske med det område som jag ännu ska göra nåt annat av än att ha som nässleodling. Och de nya rosorna. Och...Spännande. Och detta säjer jag - den mest höstnjutande person som existerar. Det är vad trädgården åstadkommer...




Tunt skal

Sorgeattackerna kan komma - som vi alla vet - när man minst anar det. Intensivt och för mej oftast snabbt övergående. Men den andra sorgekänslan - vemodet, tomheten, uppgivenheten - den kan komma utan att man riktigt vet varför och den kan sitta i en längre tid. Jag har kommit till att det nog också där finns en direkt orsak. Det skal, den ärrvävnad som har kommit under året som gått är tydligen väldigt tunn. Och det behövs bara en situation där jag känner mej trängd, nånting som stressar för att skalet ska rämna och det tunga lägger sej som ett täcke över mej. Och hålls där ett bra tag. Det är skört!


torsdag 19 september 2013

60% PÅ

Hittade ett par tjocka och gulliga strumpbyxor i en realåda på Anttila. Såg ut som ylle men jag ville få det bekräftat så jag frågade ett biträde. 40% nånting och 60% påmål. Hmm - nytt material - det står säkert PÅ. Vad är det frågade jag med Luther. Puuvillaa var svaret. Ridå. Antingen hade jag för bra fantasi eller för dålig eller så var jag helt förblindad i min tro på att det var ylle i strumpbyxan. Ganska bra material egentligen, påmål.


onsdag 18 september 2013

Hårda bud

Jag har konstaterat att jag bedömer människor utifrån hur de reagerar när jag berättar om mej själv och tar upp det som hänt mej och hur jag har det nu. Om man inte reagerar rätt blir det underkänt. Och nån facit finns inte. Jag kan inte ens själv säja vad jag förväntar mej. Men nån form av empatisk reaktion förväntar jag mej. Min sorg är ändå en så stor bit av mitt liv så vill man vara nära mej och min vän så går det inte att utesluta sorgedelen. De som blir underkända då - tja - säjer som Emil - de får gå där som katta.
Men man ska komma ihåg att jag är snäll mot katter.




tisdag 17 september 2013

Ett blad betyder så mycket

Vasabladet blir (på nytt) 6-dagarstidning. Skämtet tunn som ett måndagsvasablad får relevans igen. Men annars är det inget gott med det beslutet. Åtminstone inte för mej. Det att ha en papperstidning varje morgon är såå lyxigt och fint. Säjer datanörden som minsann annars läser och tar information via skärmen. Och att dessutom få tassa upp och ta sin tidning utan att behöva gå ut i trapphuset eller på gården. Ratade en lägenhet häromsistens av flera orsaker. En var att man skulle ut på gården efter tidningen. Föreställ er en kall vinternatt kl 4 när jag vaknar och vill ha mitt blad - paltar på mej och går över gården. Nej, ingen tidning. Nytt försök om en stund. Nej fy! Men tillbaka till huvudfåran - kommer att sakna mitt måndagsvasablad! En vardagslyx försvinner.


måndag 16 september 2013

Höstdag på torpet

Det var bara så fint på torpet idag igen att jag bara måste skriva. Det tycks nog vara så att hösten är bäst där. Men så har vi ju en extremt fin höst i år. Varmt och ombonat. Nå, idag började jag med potatisupptagning. Sen var jordgubbslådorna i tur. Det väntas regn i veckan så båda aktiviteterna passade bra. Tog plantor från jordgubbsdagiset , en tillfällig lådodling. Och vattnade, vattnade. Hoppas de etablerar sej. Sen var det inget mer planerat så jordanden fick ta  över. Det blev flytt av perenner, äppelplockning., skörd av havtornsblad (läste att de är lika nyttiga som bären). Och förstås vandringar runt för att med ögat och kameran smeka det som har blivit gjort. Finfint! De såar fyllda med kompostjord som jag varje gång nu släpar med tycks det finnas en beställning på. Idag fick rabarbern hela mängden. Och nu står en odlingslåda bakom huset och väntar. Och potatislandet. Och..
Men snart börjar allt vara klart för vinter. Några karajobb återstår men karar växer inte på trän...


Jordgubbsplantor i rader

Violer som bara kom när jag hade skördat löken

Ringblommorna orkar ännu


Den kinesiska gräslöken blommar mycket dekorativt

Häran!

Jag fick häran idag. Päärohäran. Dvs jag har tagit upp all potatis. Litet och behändigt jobb i år. Satte bara 5 kg tidig potatis och har ätit redan länge. Nöjd med skörden. Potatisarna får vänta i mörk tambur ett tag så blir de litet torrare innan de åker in i kylkällaren i stan.
Enkelt och snabbt har det inte alltid varit med mitt potatisupptagande. Jag har ju odlat så stora mängder förr. Olika sorter dessutom som skulle hållas reda på. Bla den grekiska som B kom med som present åt mej en gång från en semesterresa, "Dahlins-päärona" som jag många år vårdade ömt i tron att det var en släktklenod. Vilket det inte var. Och Rosamunda, tidig, vinterpotatis, mandelpotatis. Det var många säckar som efter torkdygn i tamburen forslades till stan och kylkällaren. Och sen skulle landen vändas.
Som sagt lätt och behändigt idag och efteråt vände jag landet. Nu skulle det behövas gräsklipp att täcka över med men det har jag inte - det får bli kompost från stan. Det är intressant att det är lika fin känsla att invintra som att starta upp. Det känns så fullbordat när man får stänga trädgården och säja godnatt jord.



söndag 15 september 2013

Nya recept!

Riva ut, samla, sortera, mappa, copy-pasta - glömma bort. Är det inte så det brukar fungera med matrecept. "Det där ska jag prova" - jo pytt! När det ska lagas mat blir det det samma gamla vanliga. Som nog är gott men kunde bytas ut mot nåt nytt gott. Så var det när B och jag lagade våra supéer och middagar - höjdpunkterna. Så är det absolut nu när jag lagar mat åt mej själv. Det borde absolut bli nån ändring på det! Konstaterade jag idag när jag blev bjuden på den mest utsökta kycklinggratäng. Kom tom  hem med receptet! Och det ska prövas - jag lovar. Plus att jag borde bli aktivare att bjuda folk på mat - då skulle jag kanske inspireras till nya matexperiment. Och ännu - får lust att botanisera i min mammas urgamla kokbok (före Marta) och mina egna nyare - tex Annas mat. Ny mat åt folket!




lördag 14 september 2013

Skördekorg

Hur otaliga gånger har jag inte kommit med en vacker fullastad korg från torpet. Fylld av saker jag harskördat. I början på året väger den ganska lärt och innehåller oftast blommor och rabarber och gräslök. Nu skördas det tyngre saker - så tunga att  korgen inte kan stå på passagerarsätet - bilbälteslarmet tjuter. Idag kom jag hem med potatis, äpplen, sallad , gräslök, persilja, några svampar och blommor. Bären är plockade. Och varje gång jag packar ur min korg känner jag en stolthet och lycka - jag har odlat det! Det är rent och det är färskt. Heja torpet!



fredag 13 september 2013

Insomningskonster

Jag har väl aldrig varit nån bra sovare. och mina insomningsproblem har blivit större med åren. Har prövat så många metoder för att somna bättre, sova bättre och vakna mera utsövd att det nästan skulle räcka till en bok. I förkortad version blir det nu ett blogginlägg. När min mor var sjuk och låg för döden kom det lilla vita pillret in i bilden. Tullade först mors lager och sedan beställde jag egna recept. Och lyckades sluta efter hennes död. Men nu är jag där igen...Snäll sort men dock sömnmedicin - något som jag helst skulle undvika. Medicinsk expertis skriar högt när man talar om små vita piller men samtidigt måste de ju erkänna att man behöver sova. Pillret kan tas i olika små bitar - därför använder jag ofta eufemismen flisa. Melatonin - sovhormonet (?) kan man köpa i pillerform i naturkostbutiken. Dyrt och för mej verkningslöst. I ett skede kunde man köpa nattmjölk, mjölk som var mjölkad nattetid och som innehöll mycket melatonin. Drack jag också men produktionen slutade - kanske för liten kundkrets. Trasa över ögonen för att mörklägga - bra men svettigt. Och absolut inte de svarta "mörkläggningsbrillor" jag en gång testade. Svidande svart svettvatten rann ner i ögon och på örngott. Humlete - egen humle- ska ju vara bra och rogivande. Hups, det var visst urindrivande. Senast när jag talade med min läkare föreslog jag att hon skulle skriva ut nån betablockerare åt mej - för att lugna det bultande hjärtat . det ville hon inte - betablockerare är inte bra att ta på kvällen - lär ge mardrömmar. Inte äta på kvällen - bra. Men ofta blir jag hungrig och då blir det att stiga upp och ta en snäll smörgås. Bra. En öl före läggdags - bra - ibland. Vin eller annan alkoholdryck - hjärtklappning. Och ibland gäller för allt det andra också - ofta blir det aktuellt med en flisa i alla fall. Hårt kroppsarbete/motion så at kroppen är mör - bra men inte tillräckligt. En bok - bra och bra mycket bättre än Wordfeud på plattan. Har så många nattsuddare till wordfeudare... De två senaste kvällarna har jag haft huvudvärk - tagit en flisa värkpiller - och sovit som en stock. Så är det modellen? Värkmedicin och den lilla vita kan lämnas bort? Vet inte. Men jag säjer bara - lyckans ostar ni som sover!


torsdag 12 september 2013

Negativ

Såg idag på tv en person som hade djupa rynkor i ansiktet. Det har jag också och mer kommer jag att få. Men den här personens rynkor var alldeles tydliga missnöjesrynkor, djupa veck från mungiporna och ner. Som förmodligen hade kommit av att hen hade visat negativa miner, dragit ner mungiporna. Det såg så tråkigt ut att jag spontant formade ansiktet i ett leende - som för att motverka detsamma hos mej själv. Jag må bli rynkig - men låt mina rynkor inte komma av att jag har visat sura miner!




tisdag 10 september 2013

Samma språk

Ganska naturligt - men jag skriver det i alla fall. Med människor som har upplevt sorg kan jag tala andra saker än med sådana som inte har det. Speciellt gäller det här en dam som är i min egen situation - förlorat en partner, inga egna barn. Där går samtalen lätt in på sådant som är viktigt och som inte har rum någon annanstans. Ofta handlar det faktiskt om vardagliga praktiska saker. Och vi skämtar om sådant som tydligen ingen annan vågar skämta med mej om. Vi vet vad den andra tål och vi vet dessutom att det är allvar bakom skämten. En sådan kontakt är guld värd!




måndag 9 september 2013

Maisemointi

Sysslade jag med idag. Igen. Att klippa träd och buskar ger snabbt resultat - så snabbt att man med jämna mellanrum måste ställa sej upp och se att man inte tar för mycket. Det växer ju inte lika snabbt som det krymper när man far fram med sekatören. I huvudsak blev det två saker jag gav mej på - med vissa utvkiningar. Allén - jatko-osa - ska vara en rosenhäck/rosenkonglomerat. Och där vill trädgårdshallonen också vara. Jag tar bort dem år efter år. I år har jag två beställningar på trädgårdshallon - den här satsen torde räcka som den ena. Sedan var det dags att piffa upp syrenerna. Dels behöver de en årsbeskärning och dels tog de stryk av den myckna snön - två vintrar har grenarna tyngts ner till marken. Fixat!
Det har rensats ut en hel massa denna sommar. Betyder att rishögen är jättestor. Efterlyser flisningsassistent!
En annan intressant sak jag gjorde var att bestämma var pepparroten ska stå. Nu fick den flytta in i ett plastämbar utan botten, nedgrävt i marken. Och minsta lilla planta som sticker upp i rabatterna blir förpassad in i ämbaret. Det var väl smart?
En underbar myggfri varm dag på torpet. Så man fick lust att duka till supé ute.



söndag 8 september 2013

Skratta högt

Jag längtar efter att skratta högt. Sådär så att jag nästan tappar andan och tårarna sprutar. Sådär befriande att det känns som om kroppen har fått en kick. Det är väldigt sällan vi skrattar på jobbet, tex när vi samlas för att äta. Och min fritid tillbringar jag ganska långt i mitt eget sällskap och då skrattar man ju i allmänhet inte högt. Och kom inte dragande med att jag ska se komedier eller läsa vitsar - nej. Jag är väldigt kräsen när det gäller humor. Och kom inte och säj att jag ska gå i skratterapi eller på föreläsningar där man skrattar för att skratta. Det köper jag inte. Det jag vill ha är ett naturligt gemenskapsskratt. Trots att jag vet att vuxna är ganska dåliga på skratt. Vill ha ganska snart - känner att mina skrattmuskler förtvinar.


lördag 7 september 2013

Brun mat

Läste nånstans nån som sa att det blir skönt när det blir höst och man börjar äta brun mat igen. Förstår och håller med till 100 procent. När de bleka (ljuvliga) potatisarna med nån lätt gräslöksväta/smör och de rökta fiskarna får ge vika för de mustiga köttgrytorna och de härliga såserna till brunt kött. När tillbehören också ändras - inlagd gurka och geléer. Och när tom jag börjar tänka på efterrätt. Maten blir tyngre men den smakar så rejält husmanskostigt och gott. För att leva upp till detta med höst - vi har ju dock september trots värmeböljan har jag haft ett stort köttstycke i gryta mest hela dagen. Och den skall bli en delikat måltid.nu. Jag blev aldrig riktigt klok på vad B menade när han talade om karamat men jag tror att han menade brun mat.


torsdag 5 september 2013

Rullande stenar

"På rullande stenar växer ingen mossa".På det temat skriver kolumnisten Mattias Björkas i dagens Vbl. Och han ´konstaterar att vår tid tolkar det som en uppmaning till förändring och effektivitet. Mossig vill man ju inte vara. Och så har jag väl också tolkat uttrycket.
Skribenten menar emellertid att den ursprungliga betydelsen är tvärtom. " Det är dumt att röra på sig. Mossan - vishet- fastnar inte på stenar som rullar." Och konstaterar att ordspråket  verkar har överlevt genom att byta innebörd
Som slutkläm konstaterar han att det kanske inte är klokt att ta till sej varken den nya eller den gamla betydelsen. Istället ska man "reflektera över vilka sorters mossa man behöver och vilka man bör rulla sig fri från samt hur man går till väga rent praktiskt"
Håller med men valde att citera en duktig skribent.





En dag på torpet

Det var en så harmonsísk jobbdag på torpet idag att jag gärna vill blogga om den. Vädret var perfekt. Varmt, blåsigt. Solen lågt så man fick skugga. Inga mygg. Bättre än på sommaren. Jag for iväg med kompostmull från stan. Fin mull - kommer nog att ta mera. Bingen behöver tömmas också. Sen blev det att städa upp infarten. Kvista träd och ta bort sly i allén var det tänkt men sen styrde trädgårdsanden mej så det blev en hel del annat gjort också. För att det skulle bli luftigt och fint mellan mina mäktiga alléträd. Jag njöt så av resultatet. Ingen annan skulle märka något. Och så skulle gräset klippas. Sista gången för i år är det tänkt. På slutet skedde en malör. Jag körde över elkabeln med gräsklipparen. Det som inte skulle få hända och det jag har klarat mej undan i många år. Troligen hade jag tur - sladden gick av nära en ända - går säkert att fixa. Inget annat hände än att säkringen i huset gick - hade reserv. Så jag kunde fortsätt a att klippa. Med den kortare kabeln. Men huhu!. Sen gick projekten vidare - tegelstensradande kring grillen, upprensning av tegelgången. och allmän rabattrensning. Och där hittade jag en amaryllis jag hade glömt. Sen var det förstås skörd - litet äpplen igen och så färskpotatis till helgen. Och oj vad de är stora. Litet vila, en matbit, vandring runt ägorna - och jag var beredd att fara in till stan - andligt och kroppsligt mätt och belåten med dagen.



tisdag 3 september 2013

Kopplingar

Jag har märkt att jag har jobbigt med vissa läkare som skötte B när han var sjuk. Det är de jag känner/halvkänner. Försökte igår fundera på vad det här betyder. Det handlar om fina, bussiga läkare som hanterade oss på rätt sätt. Det måste vara så att jag kopplar dem så så starkt till situationen. De kom med tråkiga besked. B var så svag. Och på något sätt det att de kände honom gjorde att det blev så personligt. De "okända" läkarna minns jag ju inte ens - annat än att jag minns hur de var. Undrar om det skulle hjälpa om jag med dem skulle kunna få nämna B. Men så fungerar det väl inte med läkare...


måndag 2 september 2013

Att välja bort - och välja till

Ikväll ska jag på möte till Röda Korsets klubblokal. Damkommittén sammanträder. Första mötet på eviga tider. B var sjuk, möten som krockade, möten som krockade och möten som krockade. Ja faktiskt - är så frustrerad över att vara med i något som jag inte hinner delta i att jag ska säja upp mej från kommittén. trots att det har varit trevligt. Men pinsamt att så ofta få säja nej. Och nog kan jag hungerdagsinsamla trots det.
Sen kommer jag också idag välja bort nåtannat som jag gillar. Surströmming med kolleger hos en bussig pensionerad dito som bjuder varje höst. Är väl nog den största surisdiggaren i hela Österbotten men det måste bli så. Men min nattsömn kan jag inte sitta en hel kväll och fylla magen med mat. Priset blir för högt. Väljer alltså bort.
Och ännu - kurser på Arbis som bjuds i så stora sjok att det blir typ 10 träffar. När man redan vet att ett par av dem krockar med jobbuppdrag är det inte lyckat.
Men att välja bort så här är inte heller lyckat. Allt jag väljer bort är ju sociala saker och det har jag minsann inte för mycket av. Borde alltså hitta nåt i stället. Har tänkt börja med att få mej på bio. En Woody Allen-film som verkar intressant. Vill inte gå ensam (kan nog). Tror jag ska blåsa liv i Fb-gruppen Tillsammans i Österbotten och kolla om nån vill gå på bio med mej. Och så borde jag absolut ställa till surisfest nån tidig kväll /sen eftermiddag. Mums!


söndag 1 september 2013

Den goda jorden

När man har en trädgård har man behov av mylla. Alltid. Ny fin svart mylla. Man går och glor längtansfullt på folks svarta fina högar. Akut är behovet just nu när jag ska fylla mina stora odlingslådor. Har tack och lov litet kompost, litet "mull" i en hög. Men resten blir plastpåsemull. Jag tycker bara det är så nyhjälplöst urbant att syssla med mull i plastpåse. Och säkert oekonomiskt också. Men det är inte bara sådär att få tag i mull i lösvikt. Minns när jag försökte och ingen var intresserad av de relativt små mängder jag behövde. Och resultatet var det jag kallar "mull". Har inte tänkt så väldigt mycket på mull eftersom jag tidigare hade en uppsamlande gräsklippare och använde gräsklipp för täckodling och på kuppen tillverkade jag mull. Men nu börjar jag inse att jag behöver enorma mängder till mina olika projekt. Tips? Och ingen släpkärra har jag...
Sen det där med gödsel. Vill hålla mej till naturgödsel - alltså kanakakka - men antagligen strör jag inte ut tillräckligt på alla ställen. Borde alltså få tag i nåt som kommer i stora mängder,. Finns hästar i Sundom - måste aktivera mej där.
 Det är mycket med det jordiska!