Senior?

Ett svar på min blogg om sömnproblem (tack för all respons jag fått) var en länk till en avslappningskurs för seniorer. Tipsaren skyndade sej att säja att hen inte vill kalla mej senior. En jämnårig vän tog tag i den tråden och talade för senior-ordet. Så jag fick ta mej en funderare vad "åldersorden" har för betydelse för mej. Pensionär är ett ok ord för mej för det är sakligt och talar snarare om status än mental ålder. Får man pension eller inte. Men därmed är det också ytterst tråkigt och oanvändbart i många sammanhang. Medelålders är jag helt klart trots att jag inte riktigt vet var åldersgränsen går. Men sen senior - nä - det smakar inte bra i min mun. Att använda om mej själv alltså. Så gammal känner jag mej inte. Helt subjektivt förstås - både när det gäller ordet och mej själv. Tant är ett tufft ord och i mycket tror jag att jag tycker att tantepitetet passar mej. Men samtidigt använder jag begreppet tantvarning om sånt som är trist, låst, normbundet och så. Så inte passar det heller. Så det finns egentligen ingenting vad jag kan hitta på. För en som är 60+. Kanske du har nåt tips. Förr hörde jag till en grupp som kallade sej Unga vuxna. Kanske jag är en gammal vuxen nu. Nä, inte smakade det heller..