Vilken upplevelse det var att sjunga med och lära känna Projektikuoro från USA och Kanada. En kör som har övat tillsammans ett par dagar (repertoaren har fått för länge sen) och efter det far runt och uppträder i kyrkor. Bodde på Alkathemmet så därför blev vår kör inblandad har jag på känn. Ingen hade svenska som modersmål och alla hade inte ens finska. Ynglingen D hade franska som modersmål, hade läst engelska i skolan och börjat intressera sej för finska och sökte sej till den finsk-kanadensiska församlingen i Montreal. Och förstod finska.
Och deras sjungande då - de var så härligt spontana - till det inspirerade av sin livfulla dirigent. Hon accepterade inget sjungande rätt upp och ner. Själv otroligt skicklig på piano (och dragspel). Och på nåt sätt var stämningen så god och uppmuntrande. Och man var så glad över att vi var med. Under de tre dagar vi var med dem blev man på nåt sätt så nära att det kändes tråkigt att skiljas. En verkligt fin upplevelse som slutade med konsert i Trefaldighetskyrkan. En konsert som var så generös. Det viktigaste var inte att det blev perfekt, det viktigaste var känslan. Så fint när "fransmännen sjöng 2 verser av Vem kan segla på franska och hela kören kom med och sjöng på svenska. Och Täällä Pohjantähden alla betyder nog något särskilt för människor i förskingringen tror jag. Och det intressanta var att det var en väldigt finsk konsert där vi från svenska kören var med. Men så skulle det vara och det bjöd vi på. Och publiken tycktes gilla. Härligt!
http://www.xn--vasasvenskafrsamling-fbc.fi/home/kalender/korkonsert-?date=2013-08-18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar