Taggade dagar

Imorgon är det B:s dödsdag. En av de dagar under det år som gått som har varit tidfäst, taggad. Såsom julen, födelsedagen, påsken, första maj, midsommar... Och jag har klarat dem som varit och kommer nog att klara morgondagen också. För den här gången. För i och med att året har gått finns det inga garantier för att de dagarna inte är jobbiga nästa gång, eller nästa. Eller så kommer en helt vanlig måndag och slår ner som en blixt. Men i morgon har ett helt år gått i alla fall.

Jag tänker så konstigt om det som kommer efter. Att han försvinner ännu mer för mej då. Nu har jag återupplevt hans sjukdomsår och han har funnits med. Men det jag sen återupplever kommer ju att vara mitt första ensamår och det känns så ödsligt att tänka på det. 

Jag hoppas jag har fel och att de tuffa tiderna under sjukdomsåret ska blekna och att de fina, fina minnena från tiderna före ska bli det som dominerar. Men jag vet inte , har inte upplevt det här förr... Det var nog så annorlunda är min mamma dog fast det också var jobbigt. Och då fanns ju B vid min sida.