Sotning

Har hela sommaren haft på min lista att beställa sotare. Speciellt eftersom jag såg ett kajpar dyka ner i skorstenen i våras. Och köksspisen har dragit noll. Har i och för sej inte sett något tecken på att det har blivit några småkajor. Beställde och njöt av det småskaliga lokala. Sotaren kom ihåg mej och mitt hus från förra gången - för läänge sen...
Imorse klockan 8 kom han. Undrar hur många gånger han klättrade upp och ner på mitt tak. Hur som helst - boet var där och det var hårt och präktigt men till slut rapporterade han att han kom igenom med den träribba vi hittade på vinden. Det var ganska lågt nere i skorstenen. Och ingen chans att ta bort det yttre vägen. Alltså - trycka ner. Allt var förtejpat nere i rummen för att skydda mot det som dammade ner. Och det lyckades! Gick att plocka ut bomaterialet i en rökgång nere i vardagsrummet. tack och lov en rak skorstenspipa så det inte fastnade nånstans. Stora mängder med material minsann. Sot-/lerdammat drog ut i korsdraget så det blev ingen storstädning. Kändes toppen. Min skorstensmur tål nog ingen pikning för att komma åt en propp.
Sen skulle jag provelda och det var som när boet var kvar - all rök kom in. Då jag eldade i köket i Högforsen. Som vanligt. Kakelugnen drar bra men Högforsen är nästan lika joskus som trimmern. Vet inte varför. Väderberoende helt klart. Min mor var envis eldare. Hur många gånger har hon inte suttit och stretat i ett rökigt kök. Och jag själv är nog likadan. Bara testa litet. Kanske efter en stund. Bara litet mer papper. Och en liten pinne. Och sen är det svårt att stoppa det hela när det har börjat ryka in. Så kanske det har varit lugnt att ha ett kajbo i skorstenen. Men nog är det underbart när man väl får sin lilla eld att brinna. Och det blir en så hemtrevlig värme i köket.
Och framför allt. Man ska inte låta kajor bo i skorstenar. Nu är boet borta och pipöppningarna täckta med galler. Och hatten på.