Päärona

Idag tog jag upp potatis till supén. De var inte så stora ännu men smakade gudomligt. I år satte jag 5 kg Sikli - förgrodd och köpt på Hongkong. Enkelt. Så har det inte alltid varit. På något sätt var det viktigt för mej att odla potatis. både Bo och jag vat stora potatisvänner och att ha egen potatis hela året verkade helt jes. Men jobbigt. 

Bo fick nog ställa upp.Han var nog inte så glad när hans släpkärra måste tvättas efter dyngtransporter - från Söderfjärden, Smedsby eller var jag nu fick korn på dynga. Och en gång kördes det halmbalar som täckmaterial. En traktor tog upp mark första året och flera år efter det lånade vi en jordfräs. Vilket hallå! Och potatisen förgroddes på balkongen, sattes i stora mänger. Och ja sättpotatisen kötesav en odlare på Södefjärden. Och så skulle landen (de var många och stora) rensas. Minns en gång när min mor rensade och det var alldeles grått kring henne av mygg. Och sen skulle potatisen tas upp och lagras- och det var morjens! Egen potatis - låt vara ojämn i storleken och skorvig ibland  - men egen! Och ekologiskt odlad.

Hade många olika sorter på gång. Det mest extrema var en grekisk sort som Bo till sina medresenärers stora munterhet hade inhandlat i en matbutik. Det gick bra en säsong men sen tog potatisens biologiska klocka över och det blev inget. 

Från mycket jobb till litet jobb - 5 kg Sikli på Hongkong. Och supergott smakade de idag!