onsdag 31 juli 2013

Det hette duga!

Har haft en musikupplevelse av rang! Fick hänga med på en inbjudan till öppningskonserten för Korsholms musikfestspel. I en vacker solupplyst Korsholms kyrka. Men en plats på läktaren som gjorde att det var möjligt att sitta eller stå upp. Skönt och fritt och bra utsikt. Trevligt sällskap. Och det vi hörde var Mellersta Österbottens Kammarorkester. Och vad jag njöt. Tom ett modernt stycke som nu inte i mina öron lär så skönt var så intressant att man inte kunde annat än njuta. Och på slutet blev det skönt. Och vilken orkester och vilken dirigent! Och hur de hanterade sina stränginstrument! Och applåderna fick fram två extrastycken. Ett plus var en paus under vilken man kunde köpa förfriskningar. Det funkade trots den stora publiken. Skulle vara skoj att vara så musikaliskt bevandrad att man skulle känna igen musik. Det var bara ett av extrastyckena som kändes litet bekant. En underbar kväll!


tisdag 30 juli 2013

Kvinnogemenskap

Det är inte självklart att hitta nya vänner när man har kommit i vuxen ålder. Men det har faktiskt hänt mej idag. Tack vare två företagsamma kvinnor som tyckte det var dags att vidga vänskapskretsen. Och det handlade om att vidga på djupet. Av de fem som samlades till  damlunch var tre sådana som jag varit skolkamrat med men aldrig umgåtts med. Och nu umgicks vi så till den milda grad! Med vår livserfarenhet som god grund för diskussionen. Som böljade mellan liv och död. En diskussion där vi pejlade varandras liv just nu. En diskussion som rörde vid vår smärta och vår glädje. En diskussion på allvar och lek. En diskussion som visade att vi vill träffas fler gånger. En diskussion som jag tror mynnade ut i "Det är aldrig för sent". En minnesvärd dag i fin miljö. Och lunchen var superb! Tack värdinnan.



måndag 29 juli 2013

Födelsedagen

Förmodligen styrd av mitt något absurda födelsedagsfirande ifjol - 60-årsdag dagen efter B:s begravning - ville jag inte ordna nånting i år. Föreslog för R att vi skulle fara på utfärd - en färd som vi länge har talat om. Pjelax och hennes brors sommarstuga skulle vara målet. Där skulle vi dricka eftermiddagskaffe var det tänkt. Men hur det nu ändrades under dagarna så blev det både söndagsmiddag, kaffe och kvällste med paj! Så det blev en heldag och det kändes som om jag blev väldans uppmärksammad och omhändertagen. Så det blev en riktig födelsedag i alla fall! Och som om det inte skulle ha räckt med det var vi också på en underbar konsert i Närpes kyrka. Mycket speciella instrument som klaviakord, kantele, nyckelharpa, åspipa och så blockflöjt som hanterades med stor fermitet av två unga tjejer - färdiga kantorer var de visst båda två. Och det hela skedde i en mysig krypta med levande ljus,. Fantastiskt!
Det var en toppendag - och jag kan bara tacka dem som gav mej den dagen.


fredag 26 juli 2013

Om idrott

Jag är praktiskt taget ointresserad av idrott i allmänhet och av friidrott i synnerhet. Och finner mej som funktionär på Kalevaspelen - FM i friidrott. Så kan det gå. Blev värvad som kioskförsäljare av väninnan som "vill vidga folks vyer". Och jag måste ju nods säja att det har varit ett skojigt beting. Det stora i arrangemangen. Och mängden av engagerade. Är dessutom helt imponerad då jag inser hur mycket sunt talkoarbete som ligger bakom ett dylikt evenemang. Men också bakom det vanliga tränandet, tävlandet , skjutsandet, sporrandet osv. Många många timmar som ges till idrotten - mest kanske av föräldrar till barn som får en chans att utöva sin idrott.
Varmt var det, nej hett. Hjärnan kändes svampig efter många timmar i kiosktältet. Drack förstås för litet och åt ingenting just. Kändes bra med en liten lasagne innan jag cyklade hem.
Nå själva idrotten då. Så mycket såg man inte från kiosken. Men jag hade väntat mej att höra. Men det verkar vara en tyst idrott det här. Väldigt sällan som det kom några tjoanden. Och tom startpistolen lät dov och mjuk. Men vi ska komma ihåg att det inte handlade om några finaler idag. I verkligheten så sålde jag i kiosken före invigningen klockan 17.
Så intresserad blev jag i alla fall att jag har på streamingen direkt från tävlingarna. Har ju en hel del fd studerande som deltar. Men det är en ganska hemsk grej. För det mesta händer det ingenting. Och den som talar svenska talar inte bra svenska. Hoppas hen inte får tala när det sen nångång sänds direkt på tv. Och sen musiken i bakgrunden. Får spunk! Det är den som gör att jag snart blir tvungen att stänga.
Stort att vi har tävlingen i Vasa och bra att det är soligt väder - trots att det känns som om det skulle vara för hett. För funktionärer, idrottare och publik på läktaren utan tak.



torsdag 25 juli 2013

Sotning

Har hela sommaren haft på min lista att beställa sotare. Speciellt eftersom jag såg ett kajpar dyka ner i skorstenen i våras. Och köksspisen har dragit noll. Har i och för sej inte sett något tecken på att det har blivit några småkajor. Beställde och njöt av det småskaliga lokala. Sotaren kom ihåg mej och mitt hus från förra gången - för läänge sen...
Imorse klockan 8 kom han. Undrar hur många gånger han klättrade upp och ner på mitt tak. Hur som helst - boet var där och det var hårt och präktigt men till slut rapporterade han att han kom igenom med den träribba vi hittade på vinden. Det var ganska lågt nere i skorstenen. Och ingen chans att ta bort det yttre vägen. Alltså - trycka ner. Allt var förtejpat nere i rummen för att skydda mot det som dammade ner. Och det lyckades! Gick att plocka ut bomaterialet i en rökgång nere i vardagsrummet. tack och lov en rak skorstenspipa så det inte fastnade nånstans. Stora mängder med material minsann. Sot-/lerdammat drog ut i korsdraget så det blev ingen storstädning. Kändes toppen. Min skorstensmur tål nog ingen pikning för att komma åt en propp.
Sen skulle jag provelda och det var som när boet var kvar - all rök kom in. Då jag eldade i köket i Högforsen. Som vanligt. Kakelugnen drar bra men Högforsen är nästan lika joskus som trimmern. Vet inte varför. Väderberoende helt klart. Min mor var envis eldare. Hur många gånger har hon inte suttit och stretat i ett rökigt kök. Och jag själv är nog likadan. Bara testa litet. Kanske efter en stund. Bara litet mer papper. Och en liten pinne. Och sen är det svårt att stoppa det hela när det har börjat ryka in. Så kanske det har varit lugnt att ha ett kajbo i skorstenen. Men nog är det underbart när man väl får sin lilla eld att brinna. Och det blir en så hemtrevlig värme i köket.
Och framför allt. Man ska inte låta kajor bo i skorstenar. Nu är boet borta och pipöppningarna täckta med galler. Och hatten på.




onsdag 24 juli 2013

Drama

Man drar ett djupt andetag. Lyfter ut den. Drar i snöret. Ingen reaktion.Lugnar ner sej. Drar i snöret. Gör annat. Drar i snöret. Upprepar ovan sagda ett antal gånger. Luttrad. Drar i snöret. Plötsligt lyckas det. Ger gas. Den slocknar. Drar i snöret. Och plötsligt är den igång. Och då står man där utan skyddsbrillor och hörselskydd. Vågar inte lämna den för att ta på sej skydden. Försöker utan. Tjocka nässelskaft sprutar mot ansiktet. Funkar inte. Kanske, jo, tomgången håller. In efter skydd. Kör. Så mycket som möjligt. Märker att tråden börjar ta slut. Vågar inte stanna för då går den inte igång på nytt. Inte klippa för långt segt gräs för det snurrar kring axeln och då stannar det. Och går inte igång. Så det dramatiska livet med trimmern. Vardagsspänning!

tisdag 23 juli 2013

Datorskolning

Idag har jag varit på datorskolning mest hela dagen. Tog hem två tröga laptopar från en vän. Innehåller båda operativsystemet Windows XP. Min avsikt är att få dem att bli snabbare genom att de blir Linuxdatorer. Och oj vad jag har lärt mej mycket igen! Och vilka motgångar jag har haft. Och hur jag fastnar när jag börjar testa! Bara en gång till - segt, segt. Och inte mer efter bilturen jag var på under kvällen. Jo, bara litet till. Och nu sitter jag igen och väntar på att når ska bli klart. Verifierar installationskonfigurationen... Långsamt. Och den ena datorn går inte att koppla trådlöst. Den andra verkar inte ha drivrutin för trådlöst. Och mitt stora modem tycks ha nåt fel när det gäller trådkoppling. Men skam den som ger sej! Och jag har ju en att fråga... För jag förstår inte mycket av det jag gör.


måndag 22 juli 2013

Det ordnar sej i naturen

På försommaren och en bit in i jul brukar jag klaga över att jag inte hinner göra nåt annat i min trädgård än klippa gräs. Men det är väl så att jag inte ska göra så mycket annat. Förstås starta odlingarna och rensa och vattna. Det är nu jag ska göra det andra. Nu när gräset växer mycket långsammare. Och maskrosorna har gett upp. Det är nu jag får syssla med "maisemointi" - nu när man ser hur allt är när det har vuxit ut.
Det är nu jag ska skörda. Bären kommer i ordning också - jordgubbstiden- hallontiden - vinbärstiden. Vad stressar jag med? Naturen kan det här och bara jag låter allt ha sin gång fungerar det.
Men nog måste jag ännu få inlägga en protest över hur mödosamt det är att klippa gräs i början av sommaren. Och nu utvidgar jag dessutom...




lördag 20 juli 2013

Livskvalitet

Att stå i kyrkbacken och fylla Dronningholmburken med hallon. Att känna doften av höstens blommor - min favorit renfanan. Att se det trygga torpet. Att veta att mysbrasan brinner därinne. Att veta att man därinne också kommer i kontakt med folk, Facebook kan nås. Det kallar jag livskvalitet en lördag förmiddag. Och backen är fortfarande full av hallon. Och fler mognar hela tiden. Problemet är bara att man klättrar högre och högre. För däruppe finns ju de finaste... Och så ska man ner. Med sin Dronningholmburk. nästan full med hallon.
I något skede kallar jordanden. Och då är det att avsluta/ta paus och gå ner till det jordiska. Fatta lien och röja upp litet mer i nässlor och rallarros (är det ingen som vill tillverka ekofibrer av mina nässlor som är typ 1,5 m långa?). Fatta sekatören och gallra i björkslyet. Och allt annat som jordanden kallar till. Men två burkar hallon blev det. Och mina egna har ännu inte mognat. Hallonfrossa.
Men inte blåbärsdito, tyvärr. När jag hade kämpat och plockat en halv smörask kom en mygga. Och satte sej så att jag bara måste reagera. Alla blåbär i backen. Det var inte min blåbärsdag idag.


fredag 19 juli 2013

Min sommar

Jag kände det i förrgår på torpet. I och för sej var jag i ett så speciellt känslotillstånd då att jag säkert kunde känna litet vad som helst. Men jag tror känslan var rätt i alla fall. Min sommar börjar närma sej. Den tid då det inte mera är så obarmhärtigt ljust. Då också en solig dag ger friskhet. Då bären mognar och jag strövar runt och plockar. Då morgnarna är lytet kuliga och man vet att det svalnar till kvällen. Då det blir anständigt mörkt - men ännu är tillräckligt varmt på kvällarna. Man kan tända ljus. Då det finns dofter av mogen säd i luften. Då oreganon blommar och är fylld av humlor och fjärilar. Som extra bonus hade jag gården full av trollsländor. Jo, jag kände nog rätt! Min sommar är strax här.


onsdag 17 juli 2013

Dagen

Årsdagen. Den 17 juli. Klockan 22.16. Kommer alltid att vara inetsade i min hjärna. Precis som jag trodde har dagen varit lugn. Faktiskt lugnare än veckan före. Och det tror jag nog har att göra med att kvällen då B dog blev så fin trots allt. Både M och jag var med och fick uppleva närhet och kärlek. Och visste att vi med vår närvaro och närhet gjorde det som var absolut bäst för vår käre då. Och han förmådde visa vad han kände för oss. Tårarna rinner när jag skriver det här. Det var bara så fint.
Dagen började med att jag tände mitt sorgeljus. For till torpet och det var ett bra drag. Att vara ute i naturen är så trösterikt. Och att göra meningsfulla saker väcker positiva tankar. Gick också till minnesstenen för personer som finns begravda på annan ort. Det ställe där jag tänder mitt allhelgonaljus.Det var helt harmonisk. Hem kom jag med mat av egen skörd. Kändes bra. Och det som också har känts bra är de tankar och ord till tröst jag fått idag - framför allt via Facebook.
Kommer att göra precis som jag gjorde den kvällen för ett år sedan. Kommer att sätta mej på balkongen med mitt sorgeljus och ett glas rött. Och känna tacksamhet för att vi fick 29 år tillsammans.




tisdag 16 juli 2013

Taggade dagar

Imorgon är det B:s dödsdag. En av de dagar under det år som gått som har varit tidfäst, taggad. Såsom julen, födelsedagen, påsken, första maj, midsommar... Och jag har klarat dem som varit och kommer nog att klara morgondagen också. För den här gången. För i och med att året har gått finns det inga garantier för att de dagarna inte är jobbiga nästa gång, eller nästa. Eller så kommer en helt vanlig måndag och slår ner som en blixt. Men i morgon har ett helt år gått i alla fall.
Jag tänker så konstigt om det som kommer efter. Att han försvinner ännu mer för mej då. Nu har jag återupplevt hans sjukdomsår och han har funnits med. Men det jag sen återupplever kommer ju att vara mitt första ensamår och det känns så ödsligt att tänka på det. 
Jag hoppas jag har fel och att de tuffa tiderna under sjukdomsåret ska blekna och att de fina, fina minnena från tiderna före ska bli det som dominerar. Men jag vet inte , har inte upplevt det här förr... Det var nog så annorlunda är min mamma dog fast det också var jobbigt. Och då fanns ju B vid min sida.


Lugnt väder

Vet att jag får största delen av folket att gå i taket när jag skriver att jag gillar vädret. Jag gillar att det är så lugnt väder. Trots att det blåser. Och regnar då och då. Det är lugnt för man vet att man inte behöver ta till några större projekt. Det är lugnt för att man inte behöver fundera - fara till torpet eller inte. Det är lugnt för att det går att mysa till det med ljus inomhus. Och i allt detta lugn ryms det en massa småsysslor. Ska börja med att stöpa ljus och sen tror jag det blir garderobsrensning och eventuellt en större vardagsrumsstädning. Om jag vill. För det är lugnt.


söndag 14 juli 2013

Syns inte utanpå

Jag har fått höra av bekanta att man tycker jag ser glad ut. Och jag vet att jag skrattar och pratar som förr. Och mina kilon har kommit tillbaka. Jag sköter om min frisyr och min kropp. De mest uppmärksamma ser nog på ögonen att nåt är annorlunda tror jag. Men det är få som säjer något.
Och det mesta som är annorlunda är ju inne i mej. Jag börjar misstänka att jag aldrig slappnar av. När jag är ute i svängen, talar med folk eller kroppsarbetar märks det inte men när jag vilar - i soffan eller när jag ska sova - då märker jag att hjärtat går på högvarv. Och då känner jag av det som tydligen representerar sorgen rent fysiskt - en metallstång genom min kropp - uppifrån och ner. Ibland är den en taggtråd och ibland rör den sej till och med. Då känns det ända ut i huden. Det måste ju vara sorgen...



lördag 13 juli 2013

Päärona

Idag tog jag upp potatis till supén. De var inte så stora ännu men smakade gudomligt. I år satte jag 5 kg Sikli - förgrodd och köpt på Hongkong. Enkelt. Så har det inte alltid varit. På något sätt var det viktigt för mej att odla potatis. både Bo och jag vat stora potatisvänner och att ha egen potatis hela året verkade helt jes. Men jobbigt. 
Bo fick nog ställa upp.Han var nog inte så glad när hans släpkärra måste tvättas efter dyngtransporter - från Söderfjärden, Smedsby eller var jag nu fick korn på dynga. Och en gång kördes det halmbalar som täckmaterial. En traktor tog upp mark första året och flera år efter det lånade vi en jordfräs. Vilket hallå! Och potatisen förgroddes på balkongen, sattes i stora mänger. Och ja sättpotatisen kötesav en odlare på Södefjärden. Och så skulle landen (de var många och stora) rensas. Minns en gång när min mor rensade och det var alldeles grått kring henne av mygg. Och sen skulle potatisen tas upp och lagras- och det var morjens! Egen potatis - låt vara ojämn i storleken och skorvig ibland  - men egen! Och ekologiskt odlad.
Hade många olika sorter på gång. Det mest extrema var en grekisk sort som Bo till sina medresenärers stora munterhet hade inhandlat i en matbutik. Det gick bra en säsong men sen tog potatisens biologiska klocka över och det blev inget. 
Från mycket jobb till litet jobb - 5 kg Sikli på Hongkong. Och supergott smakade de idag!



Kranka

Ser på många sommarmysprogram på tv. Typ Ernst, Huvila ja huussi bara för att nämna ett par. Underbara saker sker med gamla trista hus. Och nästan i varje program slutar vi med en underbar sommarfest i det gröna. Ett bord dukat - en duk vajar och gästerna kommer. Men hallå - hur är det möjligt? Myggen - har ingen tänkt på dem? De där som surrar kring öronen så fort jag gör nåt annat än gräsklippning (de tycks inte tycka om vibrationerna från klipparen). Jag kan på något sätt accceptera att det surrar kring öronen när jag rör på mej och jobbar i trädgården. Men att sitta och äta middag/supé med en massa mygg omkring - nejtack! Är det fake alltihop med sommarromantiska dukade bord? Eller är jag pitu?
Det var nog så fint på torpet idag att man hade lust att ta ut ett bord och mysiga stolar och duka upp. Gräset klippt och sommaren bara skrek ja! Vädret toppen - mulet och ca 20 grader. Men det gjorde jag ju inte. Det fanns krankar. Och så gör man inte sånt ensam...
Men på riktigt - hur gör man om man vill äta ute - med krankarna alltså...



fredag 12 juli 2013

Nya rutiner ur gamla

Varje lördag (eventuellt med något undantag) sedan B dog har jag ätit min lördagssupé ensam. Och vistats hemma ensam hela kvällen. Och det är ganska naturligt. Inget "allmänt" händer och människor drar sej hem till sitt. Precis som B och jag gjorde. Och njöt. Och var medvetna om det fina vi hade. Och därför är jag mån om att fortsätta att laga den goda maten, drick det goda vinet. Och jag har det bra trots att det kan verka konstigt att sitta ensam lördag efter lördag. Det har redan blivit rutin för mej och jag skulle säkert störas om någon eller något skulle komma i vägen för det. Precis som det var när vi delade den rutinen.


torsdag 11 juli 2013

Allt på en gång

Jag står och rör i bröddegen som ska hällas i formar. Grannen ringer från sin andra bostad - har tappat nycklarna, troligen nånstans här i stan. Häller degen i formar. Går ut i trappan. Nämen - vi ha ju storstädning med golvboning. Är det torrt. Jo, min avsats - men inte nästa. Sätter fula märken i golvet och drar mej tillbaka. Ringer orolig granne. Går på toa. Mobilen ringer (för säkerhets skull långt borta på laddning). Störtar upp. En ny Fb-vän frågar om han får göra ett reportage om mej och min trädgård. Tänka, tänka. Bestämmer att vi inte är mogna för det nu just, min trädgård och jag. Ger tips på ett annat trädgårdsfreak. Ut i trappan på nytt. Hittar städerskan. Berättar. Vi ska åtgärda. Hittar nycklarna. Åtgärdar mina spår,. Ringer orolig granne. Lugnet lägger sej. Puh.


onsdag 10 juli 2013

Nästan för enkelt

Det här med att låna böcker blev så lätt - nästan för lätt - sedan jag började låna till plattan.Behöver inte cykla till bibban, behöver inte förnya - ligger bara i soffan och klickar in nästa bok. Det enda kruxet är att jag bara får låna en bok per vecka. Men det är inget problem. Just nu läser jag serien om Maria Wern och kollar på nätet först i vilken ordning de går. Lyx. Och när jag läser sen - då vet jag samtidigt vad som händer på Fb och i Wordfeud (det där är nästan att vara snuskigt uppdaterad, men jag skrev nu det ändå). Ett problem är att högen med böcker på väg till bytesbordet växer. Håller på att  rensa ut i i torpets bokhyllor. Så endera dan ska jag nog ta mej till bibban.
Och ja - nån pappersbok behöver jag alltid ha igång - jag får inte använda plattan i badet.



tisdag 9 juli 2013

Jordanden

Det känns som om det skulle finnas en jordande som drar i mej när jag är på torpet. Den får mej att se det som borde göras i min trädgård. Och inte bara se utan också stiga upp och göra saker. Satt och åt nånting ute på gården igår och visste precis vad jag skulle göra efter det. Men så fick jag syn på ogräs som jag inte hade märkt. En lönn som behövde bindas upp. Och det bara måste göras. Det var bara att stiga upp när maten var äten... Och det är samma sak hela tiden. Jag har vissa saker planerade när jag far ut. Och medan jag håller på dyker nåt nytt upp och jordanden drar i mej. Igår fann jag mej plötsligt vara i färd med att kasta in  ved under tak. Bara ett exempel. Och det har jag lärt med - fast jag inte lever upp till det - ha alltid handskar på och nåt uppsamlingskärl nära. Förrän du anar står du mitt i ett nässelsnår och river.
Och det finaste av allt är att få runt i de olika trädgårdsrummen och se resultatet av det jordanden har fått mej att göra. Jag brukar ta en vandring just innan jag far hem. Då tackar hen mej. Och ibland får jag hemuppgifter så jag vet vad jag ska ta itu med nästa gång.


måndag 8 juli 2013

Kara-apparater

Jag säjer det som jag har sagt förut. Småmaskiner med bensinmotorer är gjorda av karlar för karlar! Det må då handla om båtmotorer, motorsågar, gräsklippare eller som i mitt fall (nu just - gräsklipparen har jag gett upp med) trimmers (eller vad de nu heter i pluralform). Och eftersom det är så sker det ingen produktutveckling. De ska fortfarande startas av karlar som har "den rätta knycken" och som har klottat med bensinmotorer sen barnsben och vet d´hur man får tomgång/bränsletillförsel ställda på optimalt sätt. Tur att det nu i alla fall finns karlar som man kan anlita - på verkstäder. Blev så vänligt behandlad imorse när jag beskrev mitt problem med trimmern och vi bestämde att vi troligen ses på eftermiddagen. Fick på nåt sätt igång härveln (genom att ge gas innan den "lovade") och trimmade ett tag - och sen var det stört omöjligt igen efter ett stopp. Så vi sågs på eftermiddagen. Blev lika vänligt bemött och då såg jag - den kraft gossen hade i armen var nåt helt annat än när jag drar i startsnöret. Jag har inte kraft tillräckligt! Fisgt! Vet nog det från förr med gräsklipparen också. Fick vänta på att B skulle starta åt mej. Nåväl men "vi" kollade också tändtsiftet det nya - och det var ok. Men sen tog den snälle gossen en mejsel och ställde om bränsletillförseln. Och si - den  spann som en katt när den (inte katten) gick på tomgång. Och detta gjorde han helt gratis och med glatt humör. Och vi konstaterade att det inte är så  mycket man kan göra åt en småmaskin med bensinmotor - gjord för karlar av karlar (förf. anm. det sista).
Och att jag får ragga upp nån startare i grannskapet - ides inte säja att det närmaste grannskapet är begravningsplanen. Lycka till, jag! Med startandet. Perfekt när den går, min Stiga.


söndag 7 juli 2013

Kultur

Hur enkelt kan det ibland bli det här med kultur! Var igår med på Tikanojas konsthems vänners sommarfest på Eino Leinodagen. Vännen R är Tikanojavän så därför. Först var det guidad vandring på utställningen - Bocks och andras sjömotiv. Och sedan en helt fantastisk recitation av ett Eino Leino-verk (vet tyvärr inte vad det hette). Och sen var det servering och mingel. Också serveringen var enkel och raffinerad. Ett glas vitt (vin eller cider), ostar, saltkex och jordgubbar. Och allt detta i Tikanoja-trädgården. Vacker miljö, lindblomsdoft, sol, människor som njöt. Så enkelt kan det vara ibland. Och så riktigt kan det ibland kännas att ta till sej kultur.




lördag 6 juli 2013

Av sitt överflöd...

Ojoj - än en gång måste jag prisa Facebook. La upp en notis i någon av ge bort/byt-grupperna jag är medlem i. En notis om att jag delar ut körsbärsträd. har nämligen sysslat med gallring den senaste tiden. Öppnat upp tunet på torpet. Klippt ner en massa körsbärsträdungar. Och kom att tänka på att nån kanske vill ha. Nåväl, tre damer svarade på notisen och idag var två av dem och botaniserade i min djungel. Två för mej helt främmande kvinnor som jag kunde ge av mitt överflöd. Och det blev mycket annat än körsbär som bytte ägare. Och få litet snyggare i knutarna. Den ena var försedd med en gammal trädgård så hon kom med en del plantor åt mej. Nästa vecka kommer den tredje. Hur skulle vi ha mötts utan Fb? Inte en chans.

Så fin skörd har jag aldrig fått



fredag 5 juli 2013

Monogram

När jag bäddar med de ärvda lakanen och örngotten, när jag tar fram de ärvda linnehanddukarna brukar jag tänka på dem som har broderat monogrammen. Kvinnorna. Ofta i min egen släkt, både på mödernet och fädernet. Hur de "brudade" sej som det hette oberoende om det fanns nån friare eller inte. Idag var det tre örngott jag la i sängen. IH stod det broderat på det ena - farmor Ida - född i slutet på 1800-talet. AD stod det på de två övriga - antingen mormor Amanda - född i slutet på 1800-talet eller moster Astrid - född 1911. Alltså vilken ålder på de örngotten! Och dem får jag använda. Och tänka på dem. De flesta av lakanen och örngotten  har handvirkade spetsar - så inte i alla de här fallen. Ett av örngottet var förstorat (eventuellt av min mor) - kuddstorlekarna har tydligen varierat i tid. Rikt att jag har de här klenoderna i min ägo!




torsdag 4 juli 2013

Varför Ernst?

Jag är en stor ovän av underhållning. På TV och annanstans. Och nästan alla program jag vill se på - inredning, konsumentprogram, trädgårdsprogram - kanske man kan kalla dem livsstilsprogram - alla dessa innehåller nästan alltid en bit gyckel som jag inte klarar av. Så det är bäst att jag har allt på burk så jag kan spola. Ja, jag glömde att säja att matlagningsprogram inte tilltalar mej.
Men si Ernst gillar jag så mycket att jag ser praktiskt taget hela programmet. Så till den milda grad att jag idag torsdag värmde upp med ett gammalt (och sett) program för att värma upp inför kvällens sändning av denna säsongs del 3. Och vad är det då som gör honom så sevärd för mej? Troligen nog hans underbara sätt att älska allt det han gör. Hans språk och uttryck. Hans förmåga att göra allt av ingenting. Litet ekotänkande. Och så är han skicklig. Och utstrålar en sån glädje. Och så blir hans program inte sönderhackade när han själv håller i alla trådar. (Och dessutom snygg att se på). Man gillar! Tom hans matinslag klarar jag av ibland och får också tips. Jag har hans tidiga program på VHS-kassetter (tyvärr ingen spelare). Då hette de Sommartorpet - numera heter de Sommar med Ernst - ja tom Jul med Ernst har gjorts.
En matlagare som jag klarar av och faktiskt gillar är Den nakna kocken. Också här för att han är så livsbejakande. Och så gillar jag hans slängighet - kastar in en massa kött och häver kryddor på och in i ugnen med allt - typ. Och han lagar på nåt sätt gladmat som äts i glatt sällskap.
Men jag är så intresserad av bygga och bo och trädgård att jag spelar in många många program som jag spolar fram till intressanta ställen - Timell och gänget, Pientä pintaremobnttia, Trädgårdsonsdag bara för att nämna några.
Men nu - väntan på kvällens Ernst!






onsdag 3 juli 2013

En lovsång till vår tvättstuga

Jag har varit på väg att flytta flera gånger men har ändrat mej när jag har tänkt på vårt tvättstuga. Sa grannen omorse. I och för sej är hon litet miljöskadad - hon har ägt tvättinrättning som yrkesaktiv. Men jag säjer nog nästan som hon. Och vår tvättstuga - det är höghusets gemensamma tvättrum med modern och snabb maskin, stor ho för handtvätt/mattvätt, torkrum och mangel.  Och dessutom det bästa - torkmöjligheter på gården. Allt detta är gratis för oss boende. Vi är få vilket betyder att det nästan alltid finns tid. Jag bor på första våningen vilket betyder att jag hör när maskinen är klar - behöver inte passa tider.
Underbart och speciellt på sommaren är det toppen. Det är en sån njutning för mej att kunna hänga ut kläder på tork! Så mycket njuter jag att jag vissa vårar har skottat gångar under torklinorna för att komma åt dem. Och dessutom kan jag gå ut i nattkläder och hänga min byk. På sommaren. Har jag bestämt.
Sen blir det ju litet spänning också en dag som denna. Hängde just ut ett lass - och så kom det en skur. Ska man störta ut och rädda det som räddas kan eller ska man låta det bli en extra sköljning. Valde kallt det senare - vi får se sen mot kvällen...


måndag 1 juli 2013

Blodgivningen hej hej

Plåster på fingret, bandage i armvecket, ta det lugnt på befallning, en känsla av välbehag. Det är resultatet när man har givit blod - nånting av det finaste man kan ge sina medmänniskor. Och ännu denna gång på samma trygga ställe nära mej som jag har fått besöka ett tag nu. Men det var sista gången på det stället. För när jag om tre månader förhoppningsvis kan ge blod på nytt vet jag inte vart jag ska gå. Jag vet att mitt vanligaställe är stängt, att det ska hyras nåt nytt ställe och att det inte blir regelbundna öppettider. Synd för mej och de andra givarna och synd för de anställda som blir utan jobb vad jag kan förstå. Och på något sätt så oväntat. I en så stor stad som Vasa med ett centralsjukhus. Men så är det.
Jag hoppas att det blir något så när köfritt och bekvämt i fortsättningen för nu har jag flyt. Ett Hb på 147 och dessutom har det börja gå så snabbt att fylla en påse.