Vägen och mödan

Det är vägen som är mödan värd heter det. Och det tror jag faktiskt gäller mitt slit i Sundom. Skulle det stället till äventyrs bli färdigt skulle det inte vara intressant. Jag märkte så tydligt igår- när jag kände att jag på något sätt hade koll på den obändiga gräsväxten - att mina tankar och min blick gick till det som kan göras. Vad efter vedhögen? Körsbärslund bakom huset? Slyet bort. Var få en ny fin rabatt där inte bara de starkaste växterna finns? Och allt möjligt sådant. Kunde inte låta bli att ännu ta tag i sekatören en gång - ännu rensa en rabatt - ännu plocka litet i vedhögen. Tungt jobb för det mesta men det ger belöning. Kan nästan känna i fingrarna efteråt hur fint det var att rensa, att klippa och se på sitt verk...