fredag 14 juni 2013

Pränikan

Idag var det medaljregn över anställda och förtroendevalda i Korsholm. Och jag var med och fick förtjänsttecken i guld efter 30 år av kommunal anställning. Prutthurtigt, tråkigt, larvigt kan man kanske tänka när man hör om en sån tillställning. Men nej, för mej var det en fin och högtidlig fest. En fest som värmde. Massor med folk som har jobbat länge i kommunen (eller i flera kommuner - alla kommunala anställningar räknas in). Litet spännande var det säkert att bli uppkallad för att få smycket men sen såg folk nog så nöjda ut. Tal hölls från kommunens sida och så fick vi njuta musik framförd av en av våra egna, en tjej som blev student i våras. Och stort blev det också av att 84 friends gillade min uppdatering om att jag skulle på tillställningen. Jag hade äran att hålla de anställdas tacktal och det kändes helt bra. Blev så glad över en i publiken som så väldigt levde med i det jag sa. Viktigt  och nåt att tänka på när man sitter som publik.
Sen var det inte heller fy skam med kaffe och både salt och sött tilltugg. Tack kommunen!




2 kommentarer:

  1. Måste nog också säja att jag var imponerad över hur genomtänkt allt var. Placering, medaljhämtning, eskort tillbaka till platsen. Nån hade tänkt väldigt mycket...

    SvaraRadera
  2. Mitt tacktal i utkast - talade fritt när det begav sej.

    "Det här var ju trevligt! Och högtidligt.
    Att tillsammans med så här många andra kommunalare och förtroendevalda bli uppmärksammad och premierad för lång kommunal tjänst.
    Och tydligen stort också eftersom 69 personer hade gillat min uppdatering - när jag for hemifrån för två timmar sedan.
    Om jag utgår från mej själv har en sån här träff också ett annat värde. Jag jobbar på gymnasiet där vi är en liten skara anställda – vi träffar inte er andra. På sin höjd ser vi nån elektriker eller byggare. Det ger mersmak att vara tillsammans med er!
    Mersmak ger det också att ni ser så glada ut. Vi såg litet högtidliga ut när vi var uppe och fick pränikan. Men nu ser ni glada ut! Och det är viktigt – vi har servicejobb och är kommunens ansikte utåt.
    Kommunen säjer jag – men i verkligheten är vi ju mer än en kommun. Själv har jag jobbat hälften av mina kommunala år i Malax. Och bor i Vasa. Och jag är säkert inte den enda som blandar in flera kommuner i mitt jobbliv och mitt privatliv. Så gott folk – vad som än sker i sammanslagningssvängen – kommunalare går över gränser.
    Men det hindrar ju inte att man är stolt över att få jobba i Korsholm.
    Ingen har väl undgått att notera hur tufft det är i kommunerna nu just. Ekonomiskt alltså. Vi får hoppas att våra kommuner, våra arbetsgivare, ska ha råd att hålla sej med sina kommunalare också i framtiden. Vi behövs!
    Jag är glad att arbetsgivaren på det här sättet har uppmärksammat sina anställda och nyblivna pensionärer och vill från oss alla tacka för det.
    Jag kommer glatt och stolt bära både brosch och pin. Tack!"

    SvaraRadera