Naturkraft

Minns när jag hade köpt torpet - på våren för 21 år sedan. Vilken koll jag kände att jag hade när jag räfsade undan vintern. Stora fina ytor. Men sen kom sommaren och med den all växtkraft som fanns i den bördiga jorden. Allt gtrodde ju igen! Och inte hade jag redsakapen. En lie och en trög handklippare hade jag. Jag klippte och rensade på mina kullriga marker. Och orkade inte hålla dem uppe. Hade en traktor som todg upp ett enormt potatisland bakom huset. Lånade flera vårar en "möyhennin" av en bekant i byn. Så småningom köpte jag en bensintrimmer - som var svår att starta och som nog fick bete sej som om den var röjsåg. Det var såå bördigt. Sen kom elklippare nummer 1. Den körde jag sönder. Alltför ojämn mark. Och sen kom bensinklipparen - toppen! Så länge den startade. Bara Bo som fick igång den. Och i somras när Bo var sjuk och gräset växte som den första våren blev läget akut och jag måste ha nåt jag själv får igång. Och nu blev det elkipppare 2 - mycket durabel. Så nu springer jag runt igen med mina sladdar - 30 m och tillägg 25 m för att komma längst bort. Och den startar! Men tyvärr inte en uppsamlande - så nu blir det ingen täckodling. Men nog är det mycket ståhej med gräs. Det enorma potatislandet används inte som sådant mer - betyder mer gräsmatta. Tack och lov för de stora jordgubbslanden under plast - lite mindre gräsmatta. Tycker att mossa är skönt att ha på vissa ställen.
Tänk att det finns folk som gödslar gräsmattor!
Men jag undrar om det finns något vackrare än en nyklippt gräsmatta - åtminstone i klipparens ögon...