måndag 10 juni 2013

Gravarna

Imorgon ska jag och min syster plantera på släktgravarna. De finns alla i Pedersöre och det handlar om föräldrarnas grav och om släktgravar. Det känns riktigt bra att gå runt på den begravningsplan som har varit "vår" ända sen vi var barn och skötte äldre generationers gravar med föräldrarna. De flesta av de gamla gravarna har så fina perenner att man egentligen inte skulle behöva plantera något.
Och nog är det ju något visst att ställa i ordning föräldrarnas grav. Men resten av sommaren drabbas jag ofta av dåligt samvete för att jag inta far och sköter om och vattnar. Vägen är lång...
På väg till Pedersöre kör jag förbi Munsala begravningsplats där B:s urna är nerlagd. Vänder nog in och går till graven men det är allt. Jag planterar inget där - den har en kryptuja som borde vara fin ännu flera år. I höstas la jag in kärleksört i det gröna. Har inte heller tänt ljus där fast jag tittade till den på julen. Dels tycker jag inte att en grav för mej är nån minnesplats och dels är det en stor släktgrav det handlar om. Det känns fritt att inte tycka att jag ska besöka graven. Vill jag tända ljus gör jag det vid minnesstenen i Sundom.
Så konstig är jag. Jag vet att många vill besöka sin käras grav nästan varje dag. Tur att vi får vara olika.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar