lördag 1 juni 2013

Fästingen

Har aldrig sett en fästing förr. Inte förrän idag. Låg med bara ben i soffan och talade i telefon och plötsligt föll blicken på nåt litet märkt som stack ut på insidan av låret. Usch! Hastigt fram med en pincett och det lilla krypet lossnade. Så litet att jag inte fick nån skarp bild. Men det levde och såg ut som de ska. Hade tydligen inte hunnit mer än sätta sej. När jag kan ha fått det har jag inh´gen aning om. Efter förrgårdagens vandring kände jag noggrannt igenom kroppen i duschen. Och efter det har jag ju inte varit i naturen... Och helt klart är att om de är så små som min typ så lönar det sej inte att lita på att man kan känna dem - man måste se dem. Och inte tycks det göra ont heller. Äckligt! Tänk om det blir så att man börjar dra sej för att vistas i naturen på grund av den här ohyran. Nu gäller det att iaktta vad som händer med rodnaden som är kvar av min lilla gynnare. Klädde av mej och speglade mej för att se. Och vem vet vad man har i hårbottnen...Usch säjer jag bara.


1 kommentar:

  1. Samma här, jag har aldrig sett en fästing! Men e jätte rädd för dem... speciellt rädd att lilla fröken ska råka ut för dem. Men vad gör man, int kan vi ju sitta inne hela sommaren heller.

    SvaraRadera