Bokningsstressen

sitter i. Den som kom ifjol. När allt skulle bokas och det tycktes att så fort man hade lyckats pussla ihop det så kom ett brev från sjukhuset med nån ny tid som slog sönder schemat. Märker så tydligt att de stresskänslorna kommer nu igen när jag har lediga dagar att planera. Hur ska jag våga slå fast nåt när jag inte vet om... Och när är det väder att klippa gräs? Sundomhuset ska städas - ska ha gäster om ett tag... håret ska klippas... Det ska planteras på gravarna och jag är beroende av en syster som inte kan slå fast tiden... En lägenhet ska jag titta på - måste boka tid... Borde orna med försäkringar - måste boka tid... Klarar inte av det. Och sen - som idag - när jag äntligen har lyckats bestämma att jag far till Sundom för att klippa gräs - då börjar det regna. Och far jag till Sundom så är jag inte fit for fight på ett tag. Innan jag har tvättat o torkat håret är det kväll.
Tacka vet jag sånt som nån annan bestämmer. Möte på måndag, konsert i kyrkan ikväll och åldersmedalj fredag nästa vecka. Då får jag anpassa mej. Men slå fast nånting själv - nä det är värre.
Verkar säkert helt sjukt i nåns ögon detta - helt ledig och klarar inte av sina dagar. Jag det är väl det - jag är väl sjuk när det gäller att planera. Och den sjukdomen kom ifjol.
Kanske jag får boka lägenhetsvisning nu medan det regnar och sen städa Sundom och skynda hem och laga mat för att hinna på konserten.