lördag 11 maj 2013

Gränsland

Som jag berättade hade vi två lågstadieflickor med på gökottevandringen. Nyfikna, ivriga. Och de tilltalades stort av de berättelser om varelser och väsen vi fick läsa om längs med vägen. Paus och högläsning vid varje skylt. En eloge till dem som lagt upp skyltarna ( som också innehöll information om växter och nåt annat som jag inte minns). Men de här varelserna - minns dem inte alla - de var varulvar, tomtar, jättar, skogsrån, älvor, lyktgubbar och annat som kittlar fantasin. Och de var så tryggt overkliga. Men så kom vi till en sumpmark där det berättades om barnagråt som hörts. Gråt från spädbarn - sk oäktingar - som begravts av sina olyckliga mödrar. Hupp - det var ju verkligt - åtminstone det sista. Funderade hur flickorna skulle tackla det. Tyckte det var nästan olämpliga sanningar. Men de visste bättre. Aj ja - mylingar. Och det är just precis namnet på de begravda barnen. Och en av flickorna kom ihåg mylingbegreppet från Emil i Lönneberga och den andra hade sett en pjäs om mylingar. Undrar vad de riktigt la in i begreppet.. Men de hade i alla fall täckning för det. Den äldre tjejen blev så inspirerad av det hon läste att hon snabbt ville hem och skriva - om nån ny sort av varelser som befinner sej i gränslandet. Kan tilläggas att de långhåriga blonda tjejerna såg ut som små John Bauer-älvor...
Naturen ackompanjerade det trolska i berättelserna - disigt, gråmulet och tidvis regnigt. Och nåt som rörde sej... Bara en räv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar