Sången ädla...

Vad jag är glad att jag gick med i kyrkokörernas projekt vårkonsert. På lördag ska vi framföra Vivaldis Gloria - tre körer, ungdomsorkestern och solister. Och oj vad det ger mej. Trots att jag nog är en blindpipa i sammanhanget. Men jag har gott musikminne. Och övar hemma med Youtube. Men till övningarna. Förutom att det ju är så härligt när man märker att det börjar låta så tycks sjungandet vara rena terapin för mej. Härom veckan satt jag och var nere och snörvlade och chattade just innan jag skulle fara. Och vad jag kom på bättre köl när jag kom till övningen. Nästan så jag kände endorfinerna strömma till. Den gemenskap man känner när man gemensamt stretar mot ett mål är så stark. Och när man dessutom når målet genom att sjunga så blir det extra pluspoäng. Och de duktiga unga kantorerna som leder oss framåt - de gör nog ett stort jobb. Det kan inte vara det lättaste att hålla en stor kör samlad och inspirerad inför en så här omfattande grej. Ser fram emot torsdagen när vi får sjunga med orkestern första gången - och förstås lördagen när vi uppträder. Man får nog komma och lyssna.