tisdag 30 april 2013

Kulturbärare

Något vinrörd tar jag del av studentsången från Vårdberget. Brahe Djäknar sjunger in våren. Jag ser de unga fjuniga hakorna - de som kanske har hittat en gemenskap i körsjungandet - de skrynkliga nunorna -de som varit med och som vill återkomma. Och det slår mej vilken enorm kulturskatt vi har här. I musiken. I studentsången som förenar gammal och ung. Och i publiken de med studentmössa (vit eller gul) och de utan. Vilken traditionsbärare den här studentsången är! Och sångerna - de samma från år till år! Härligt. Men en fråga som nån ställde i radion idag - varför är det enbart män som sjunger in våren? I och för sej zoomades en hen in i tv-utsändningen från Vårdberget - en hen som såg ut som en tjej. I BD?
En intressant iakttagelse var också studentkårsordförandens tal. Det som år ut och år in har handlat om de studerandes dåliga ekonomiska förutsättningar. Det handlade i år om hur viktigt det är att de studerande ställer sej på barrikaderna för en könsneutral äktenskapslag. Intressant.






Härliga ungdomar

Var idag på friluftsdag med de studerande som fanns kvar i skolan. Dvs tvåorna är i Polen på studieresa och treorna har som bekant slutat. Friluftsdag i världnaturarvet. I Björköby var vi kulturella och var på två museibesök och i kyrkan. Och sen ute i naturen - Saltkaret och en liten promenad till en bäck där fiskar sprattlade fram till (och tydligen från) lekplatsen. Underbar dag och det som slog mej än en gång är hur rikt det är att få jobba med ungdomar. Nu känner jag inte ettorna så bra pga mitt deltidsjobbande så det var extra givande att få träffa dem en sån här dag. Artiga, tysta när nån berättade, tog av sej mössan när vi gick in i kyrkan. Och så levnadsglada och spralliga. Killarna blev som femåringar när vi kom till bäcken med lekande fisk! Kunde inte låta bli att fånga fiskarna trots att händerna blev både röda och lila i det kalla vattnet. Nästan så det var svårt att få dem från bäcken där naturens under utspelade sej. Mycket glad att jag får vara med i så fina sammanhang med ungdomar! Ett minus var att min kameras inbyggda minneskort blev fullt just när jag skulle fotografera en gosse med en smarrig sprattlande fisk i handen (en fisk som sen försiktigt lades tillbaka i vattnet). Hoppas på bilder från nåns telefon.

Vid museet i Björkby

måndag 29 april 2013

Sången ädla...

Vad jag är glad att jag gick med i kyrkokörernas projekt vårkonsert. På lördag ska vi framföra Vivaldis Gloria - tre körer, ungdomsorkestern och solister. Och oj vad det ger mej. Trots att jag nog är en blindpipa i sammanhanget. Men jag har gott musikminne. Och övar hemma med Youtube. Men till övningarna. Förutom att det ju är så härligt när man märker att det börjar låta så tycks sjungandet vara rena terapin för mej. Härom veckan satt jag och var nere och snörvlade och chattade just innan jag skulle fara. Och vad jag kom på bättre köl när jag kom till övningen. Nästan så jag kände endorfinerna strömma till. Den gemenskap man känner när man gemensamt stretar mot ett mål är så stark. Och när man dessutom når målet genom att sjunga så blir det extra pluspoäng. Och de duktiga unga kantorerna som leder oss framåt - de gör nog ett stort jobb. Det kan inte vara det lättaste att hålla en stor kör samlad och inspirerad inför en så här omfattande grej. Ser fram emot torsdagen när vi får sjunga med orkestern första gången - och förstås lördagen när vi uppträder. Man får nog komma och lyssna.


Lockbete som lurade

Ledig dag och jag fick mej inte ut i stormen. Pysslade hemma, tvättade kläder men nej - det kändes bara inte som om en promenad skulle bli av. Då kom lockbetet. Jag blev sugen på en bulle till kaffet. Händer sällan. Okej - Lidl har därbakade dagsfärska bullar och ligger på lämpligt avstånd. Ut i stormen, tassade runt på Lidl och hittade bulle och nåt annat smått. Kom till kassan - plånboken. I en a fickan telefonen och i den andra kameran! Ingen plånbok. Hade tagit kameran istället - de låg båda på tambursbordet. Tillbaka med inköpen och hem i stormen. Nu blir det intressant att se hur bullasugen jag är. Får jag mej ut till närbageributiken efter en bulle till kaffet?

Korsord och Sudoku - terapi

Börjar märka att den lilla träkista där jag samlar mina Sudoku (urklippta ur allehanda tidningar) börjar svämma över. I fjol höll den på att tömmas - åtminstone på de där jag tyckte bäst om. Det var så att jag använde mej av Sudoku för att tränga ut alla andra tankar. Tex när jag var hemma hos mej i väntan på att få fara till B. När han hade vilat färdigt/det var dags enligt våra rutiner. Och det där gjorde jag så till den milda grad att jag inte klarar av att lösa Sudoku nu. Påminner för mycket om den tiden... Så nu samlar jag bara - i hopp om att det ska finnas plats för dem i mitt liv nån gång på nytt. Korsord löste jag när jag levde i spänning i början av B:s sjukdomperiod - då under hjärtoperationen - under undersökningarna. Igen så till den milda grad att jag inte löste korsord på slutet. Annat än hemma hos B då vi kunde diskutera lösningarna.
Och nu löser jag egentligen inte korsord heller - troligen mest för att det nu är Wordfeud som gäller - säkert till en del som "Therapy light" men också för att det är så oliidligt spännande. Och hängmappen med korsord blir tjockare. Det enda jag aktivt löser i korsordsväg nu är Vasabladets kryss.


söndag 28 april 2013

Klara vappen

B brukade ibland ersätta hälsningen Glada vappen! med Klara vappen! och i år har jag en känsla att hans skämthälsning kan behövas på riktigt. Känns som om det inte skulle gå med en klackspark att säja vapp - vaddå? Inte för att vi har brukat fira på nåt storståtligt sätt. Vi hade vårt lilla mys som blev så viktigt. Och det ville vi ha i fjol också. Och det är nog tanken på det som är det jobbiga. Vi ville ha vår Vårdbergssession med knackorv och potatissallad. Vi ville ha vår balkongsits på första maj (ingen Sångargillesång förstås) . Med skumpa och chips och Jansson efteråt. I små mängder. Och jag minns att det var mysigt. Men det skedde ju i skuggan av det ofattbara vi var inne i och det är hjärtskärande att se bilderna jag tog.
I år ska jag väl göra allt för att det inte ska bli som förr. Gott ska jag äta - det vet jag. Och kanske det skulle sitta med litet knätofs! Vet att det finns program att delta i om man vill - men det är ju det det handlar om nu - att vilja... Men nog blir det så att jag klarar vappen - också.






Bara hälften kvar

 Kom att tänka på det idag när jag konstaterade att jag har en söndag utan förpliktelser och program. Hur mycket av det "riktiga" söndagsprogrammet som är borta i och med att B inte finns. Normala söndagar med honom gick enligt en modell som vi prövat under många år och funnit vara god. Och nu talar jag inte om sommarsöndagar med villaliv och aktiviteter. Så här gick det - förmiddag i lugn och ro - film - jag skoljobb och annan veckoplanering. Sedan en långpromenad . I princip varannan vecka i närmiljön och varannan vecka i Sundom. Sen hem - endorfinfyllda av promenad, frisk luft och gemenskap. Jag ställde till söndagsmiddag och den avnjöt vi länge och väl. Jag diskade (var och en skötte allt hemma hos sej ) - söndagsvila. Ännu en liten stadspromenad - tidigare medan våra goda vänner levde - ett kvällsbesök. Oj, vad vi tyckte det där var bra. Och av det är nu inte mycket kvar. Filmen, jobbet och planeringan - jovisst. Promenaden - men den är halv både till mål och innehåll (låter som en läroplan det här). Kan inte gå de rutter vi har gått (speciellt inte Sundom). O inga intressanta diskussioner för jag med mej själv heller fast jag har börjat tala fr mej själv. Maten är god men sällskapet. Tänker inte berätta var jag äter...
Nåja - det låter litet ömkligt det här men den del av söndagsprogrammet som är kvar är tillräckligt bra.


lördag 27 april 2013

Min musik bara inte finns

Brukar ibland fundera hur jag skulle få en timme fylld med min musik. Sådär som i programmet Min musik. Detta förstärktes just när jag Youtube-sökte för att hitta fin musik på plattan. För att lyssna på i sängen. Lyckades nämligen få headsetet att fungera nu . Och tro det eller ej - ingenting dög. Inte ens den beprövade Donovan. Och Mozart lät skramligt. Och så kom jag bara inte på all den där fina musiken som jag berörs av. Den som kan ändra min dag! Var är den och vem framför den? Black out. Temamusiken i detektiv Morse - visst var den gjord av en Phoeloung? Nån sån hittar jag inte. Men nu kom jag på namnet Helen Sjöholm - ska kolla litet på hennes alster. Om inte jag hittar nåt där blir det väl att än en gång dra igenom och sjunga med i Vivaldis Gloria.




Ti arbeit ilag

Fick min syster som flishackarkompis idag. Och det var så roligt! Det är väldigt sälla vi jobbar tillsammans. Konstaterade att vi samarbetade bra. Tog aktivt ansvar båda för det vi höll på med. Och vi fick jobba ute. Och vi fick umgås - när vi väl kunde höra varann när hörselskydden åkte av. Kroppen och själen fick sitt. Tack.
Den som kanske inte trivdes så bra var jycken som måste vara bunden och stod och småfrös har jag på känn.



fredag 26 april 2013

Röka tobak

Nog må det ju ha blivit en antitobakskultur i vårt samhälle. Eller åtminstone i mitt medvetande. Slog det mej idag när jag på stan märkte hur jag reagerade. Såg en tjej som såg ut som min en fd studerande. Som stod ute och rökte. Och hon var en tjej som inte ska röka. Man kan ju fråga sej hurdan en sådan är. Nå jag uppfattade henne som en fräsch, sportig flicka. Och framför allt ung - hon borde vara upplyst. Flicka. Fördomar? Helt säkert. Men min känsla var så stark att jag tyckte det var pinsamt om hon skulle märka att jag såg henne röka. Så jag undvek att gå närmare för att hälsa. Vet inte ens om det var hon.
Tänk. Och tänk hur det var för X antal år sedan när B fick sin "tobaksupplysning" - det ska man undvika för man kan få finnar. Hoho!

torsdag 25 april 2013

Ut ur idet

Trots att jag är en mörkerälskare måste jag ju nog erkänna att jag dras med av normala människors yra över att det blir vår. Och det att jag hänger med har nog att göra med att det blir så mycket mer praktiskt när det blir varmare. Man kan gå ut lättare klädd. Och man går ut mera. Och nog måste ju också jag erkänna att det är underbart när naturen väcks till liv. Men litet augustimörker kunde nog vara på sin plats.
En biprodukt av att man är mera ute är att man träffar sina grannar. Det finns sådana som jag knappt har sett under vintern. Litet konstigt men så är det. Vi är nästan som björnar i ide på vintern - åtminstone när det gäller att träffas och umgås på gården. Och nu strömmar vi ut och kollar hur vi har det efter idetiden.
Så visst hänger jag med i tjutet Välkommen vår!

onsdag 24 april 2013

Äntligen deklarerat!

Att det ska vara så segt att få deklarationen gjord! Deklarationsblanketten förhandsifylld, man kan komplettera på nätet. Lättare än så kan det ju inte bli. Men ändå. Jag måste komplettera eftersom jag har hyresinkomster. Så först ska det adderas och subtraheras. Och sen föras in. Och för första gången, faktiskt, gjorde jag kompletteringen på nätet. Och det var precis lika stressigt som jag hade föreställt mej. hade en känsla att det var bråttom - ville konrollräkna - behövde uppgifter som fanns i en mapp - skrev jag rätt - osv. Men nu är det gjort och jag hamnar säkert på en skattesmäll. Blir inte klok på skatten på hyresinkomsterna som aldrig håll på det sätt jag vill ha det - direkt med inkomstskatten. Praktiskt taget varje år springer jag och ändrar. Undrar om jag ens 2012 har betalat nån förskottsskatt - ser inget i min blankett. Och om det har betalts så har det garanterat betalts för litet. Konstigt - har haft dessa inkomster många år redan. Nå vi får se.
Min åga för deklarerandet tror jag kommer från den gång när jag skulle deklarera själv första gången. Det var när min pappa hade dött och det var jag som skrev i familjens blanketter. Början av -70-talet - säkert inget ifyllt. Det var så spännande att deklarera (och kanske inte helt enkelt heller) så jag suddade och skrev tills jag hade fått ett hål i blanketten! Ingen klagade från myndighetens håll.


tisdag 23 april 2013

Så otroligt seg

Konstigt hur segt jag stretar på med mina små teknikproblem. Sitter kväll efter kväll och lär mej av mina erfarenheter. Ibland är det en dongel, ibland en klönt, ibland en platta, ibland ett operativsystem. Ibland är det en av mina fem datorer/plattor, ibland någon bekants. För tillfället håller jag bl.a. på med att reda ut varför jag inte ser Yles direktsända TV-program i min Androidplatta när alla andra tycks se dem i sina Androidplattor.
En sak som jag tycker är väldans positiv med detta är - förutom att jag hela tiden lär med nytt - att jag tycks minnas det jag lär mej. Bra med tanke på att jag tycker att jag i allt annat har blivit så tankspridd och glömsk.  Nu drar jag till sängs med plattan - det blir säkert nån Wordfeudomgång innan jag tar natt.


måndag 22 april 2013

Jag - och radiomusik!

Blev uppringd av en dam från Yle (?) som skyndade sej att berätta att hon inte sysslade med telefonintervjuande och undrade om jag hade två minuter tid. Hade jag väl... Lyssnar jag mycket på radio? Nej. Använder jag radion ofta? Jo - varje dag nån stund. Och sen ärendet - man undersöker folks musiksmak och det jag skulle göra var att sitta och betygsätta musik. Tydligen nånstans eftersom "det" skulle hållas i Vasa på torsdag (minns inte vilken - om det var nu eller en vecka senare). Och det hela skulle ta en och en halv timme! Jag - som stressas av det mesta i musikväg på radion. Men just därför skulle jag nog ha ställt upp. Men är tyvärr upptagen oberoende av vilken torsdag det är. Med kören - och fantastiskt vacker musik! 30 e skulle jag ha fått för besväret. Att sånt som avslutning på en lång jobbdag.


söndag 21 april 2013

Det ska gå!

Det kände jag idag när jag öppnade säsongen i Sundom. Har ju varit väldigt rädd för att jag inge alls skulle fungera där utan B. Men det gick bra. Jag kalkade, klippte buskar och räfsade. Och det har jag ju alltid gjort förr också - men med B som påhejare och ibland medhjälpare. Och åtminstone som fikakompis. Men som sagt det var helt ok och jag kände att jag vill och kan. Och fortfarande spökade sovhuset i mitt huvud. Hittade en alternativ plats åt det - inte i jordgubbslandet utan bakom huset...
Räfsade det torraste stället framför bastun och fick ut mina fula plaststolar för fikapausen. Men de var två...
Naturen var så till sin fördel. Fågelaktivitet i alla buskar. Doft av multnande växter. Litet små knoppar. Och soligt och varmt. Men snö bakom huset och tjäle i jorden.
Det som nu borde göras (bland allt annat) är flishackning. Buskarna borde få flis kring fötterna innan ogräset kommer. Och rishögen är enorm. Den är bara så farlig den där hackaren så jag drar mej litet att börja med jobbet ensam. Så om nån vill ha frisk luft, motion och trevligt sällskap - kom med på flishackartalko. Det vankas säkert kaffe också.

                                         Scillor i knopp

fredag 19 april 2013

Fatta beslut ensam

Idag kände jag att jag skulle ha behövt B för att dela mina tankar med (nästan varje dag kommer sånt men nu var det stort behov). Fick mitt årliga behov av att göra nåt för att trivas bättre med boendet i Sundom. Och det blev det klassiska - bygga ett litet "sovhus". Verkar ännu mer främmande att sova i stora huset nu när jag är ensam. Och en tanke - vilken fälla rummet på vinden skulle vara om det skulle bli eldsvåda. Bredvid muren och med ett fönster som jag knappt ryms ut genom. Än mindre skulle klara av att komma till marken från. Ett nytt fräscht litet hus  i jordgubbslandet skulle vara grejen. Som så många gånger förr. Men nu hittade jag ett litet hus som tillverkas nära mej och som säljs monterat. Men jag skulle ju vilja diskutera med B. Inte sagt att han skulle ha engagerat sej speciellt aktivt - han skulle ha hört det förut. Men ändå...


torsdag 18 april 2013

Tankspriddheten själv

Äntligen stavgång! Har missat två veckor av olika orsaker. Inställd på att det inte blir så lång tid i soffan blev det ingen längre film imorse. Skynda skynda för att vara klar att gå 9.30 eftersom vi startar 10. Eller? Började jag fundera då jag hade stavat några kvarter. Nä10.30 - eller? Nå vad är klockan då? 8.35 visade mobilens klocka. Hallå? Nå den hade fel tid - kanske omställd för väckningen i Umeå. Minns inte. Men blev såp säker på att vi startat 10.30 att jag gick hem. Och jo, anteckningar i kalendern från i höstas visade att jag fick en halvtimme till hemma. Hujedamej, sån tankspriddhet!

tisdag 16 april 2013

Studieliv i simhallsbastun

Det var så spännande idag i simhallsbastun så jag hade svårt att gå ut trots att det skulle simmas före vattenjumpan. Två österbottniska tjejer som skvallrar. Och det är så dramatiskt att det skulle räcka till åtminstone två avsnitt av Studieliv. Varför X nu måste ställa till med avskedsfest bara för att hen skulle vara borta en månad. Och varför hen gick från sillisen fast det inte var så mycket hon hade att göra med spexet. Och varför inte alla bjöds in. Och hur det gick på eftersläppet. Och vem som var med i spexet som var orsak till att hen ville vara aktiv. Så där fortsatte det i det till synes oändliga. Och för ovanlighetens skull var jag tyst och bara lyssnade. Försökte känna igen vem de talade om. Lyckades nog till en del men till slut måste jag ge upp och ta mej till bassängen. Lyckades aldrig lista ut men hen var som ställde till med avskedsfest bara för att hen skulle vara borta en månad.

söndag 14 april 2013

Hembygdsföreningen

Blev igår påmind om Pedersörenejdens hembygdsförenings existens. Och om att det kanske skulle vara skäl att jag skulle gå med. Och då kände jag hur litet jag ville det. Mindes de gånger då jag med min mamma var på nämnda förenings julfester. Prutthurtigt program och jag kände mej hur obekväm som helt. Vårresorna som mamma for på. hon tyckte mycket om men för mej kändes de nog inte lockande. har förstått att julfestprogrammen inte är vad de var tidigare. men nej. Vad är det med mej? Älskar jag inte min hembygd? Jo det gör jag. Enormt. älskar dialekten, miljöerna. Men  nä. Är jag osocial? Ja det är jag på nåt konstigt sätt nog fast jag är så utåtriktad och ohämmad i mycket. Tycker inte om att vara med många. Sen känner jag väl inte så mycket folk - annat än de som är i mina föräldrars ålder. Och framför allt - tycker inte om att bli underhållen. Kan jag då inte ställa upp för min hembygd? Nånej - definitivt inte!
Så det blev nog inget. Får fortsätta att älska på mitt sätt och samla dialektord. Och kanske jag aktiverar mej i föreningen Brage. Känns litet lockande...

onsdag 10 april 2013

Ris men inte ros

Undrar vad det är för sida i mej som får mej att läsa inlägg under Risut men inte under Ruusut i Vaasan Ikkuna. Varför är det så intressant att läsa om alla dessa typer som störs på ett eller annat sätt av katthatare, kassafröknar, knarriga grannar, högljudda grannar, barnpinande föräldrar, personal som inte behärskar finska - listan kunde göras hur lång som helst. Och sen följande vecka få läsa svaren. r det nu så att de skriverierna oftast är så överdrivna att de blir skojiga. medan rosorna bara nu är allmänt snälla.
För inte kan det väl vara så att jag är en sådan negativist att jag vältrar mej i världens ondska den här vägen. Bort det!"

tisdag 9 april 2013

Ensam och ensam

Har alltid tyckt om att vara ensam - eller själv som endel numera säjer. Tom så att det har varit litet för litet av den varan medan jag jobbade. Nu inser jag det som jag nog egentligen har vetat. Det är bra att vara ensam när man vet att man inte måste vara det. När man vet att det finns nån att dela också det man upplevt under ensamheten. Det här ska jag berätta! Tänk vad jag hade det skönt. Nån att gå till om det blir trist.
Nu när det inte finns någon känns det helt annorlunda att vara ensam. Lugnt förstås - men tomt. Och naturligtvis kan jag bestämma med nån att träffas - men då måste man ju planera - och det klarar jag inte av. Och naturligtvis kan jag sysselsätta mej med hushåll och annat som jag brukar njuta av. Men då jag bara inte får till det. Det mesta som kan vara ogjort får förbli ogjort.
Vi får väl ha det så och ta det som det är så länge det behövs. Månne jag inte kontaktar nån om jag börjar klättra längs väggarna och kanske jag en dag får inspiration att göra det där jag vet att jag innerst inne vill. Nu får det duga med det sällskap jag får via datorn.

söndag 7 april 2013

I have a dream

I kyrkan idag talades det om Martin Luther King. Det brusade i bröstet på mej. Hur mycket har inte den mannen betytt för mej. Vi läste högt ur hans bok "Vägen heter inte-våld" på modersmålstimmarna i gymnasiet. Hans rättspatos - hans vältalighet- hans kamp för jämställdhet för sina färgade bröder och systrar. Det var starkt. Men det var på nåt sätt en hel väv av saker som var samtida med min pubertet. King, John F Kennedy, Rachel Carson med sin bok "Tyst vår", motståndet mot Vietnamkriget, hippierörelsen (det oskyldiga i den) - nog har det ju format min syn på livet. Kravet på att fritt få utöva sin religion, sexualitet - att alla raser är jämställda , fredsfostran, miljötänkande. Och musiken - protestmusiken, folkmusiken.
På något sätt var inte den krassa ekonomin så mycket närvarande under min uppväxt. Glad över det när jag jämför med nuläget.
Att sådana tankar efter ökenmässan idag.

lördag 6 april 2013

Klädkod

Lördag kväll och huhu hur jag ser ut. Säckiga kalsonger av "lamapaitstrikå", nerhasade knästrumpor och en långärmad vit undertröja. Samt en poncholiknande sak över detta. Huvuddelen är det som var under ytterkläderna när jag var ute. Helt på dekis. Men det är så jag gör här i min ensamhet. Klär mej bekvämt för att kunna slöa i soffan. Och oftast ganska fult. Undantaget är en väldigt vacker hemmaklänning. När Bo fanns klädde vi upp oss för att fira supé tillsammans...
Kanske för att jag klär mej som jag gör i ensamheten tycker jag det är så trevligt att klä mej normalt när jag ska ut. Till jobbet, på nån tillställning, ut på stan. Känner mej väl och elegant trots att det bara är en sportdräkt (bara de hasiga kalsongerna göms så...). Och jag läste just en Pirkkaniksi som gick ut på att man ska klä sej elegant och ha frisyren tiptop när man går ut på shopping - då får man bättre betjäning. Ligger nåt i det fast jag inte köper det helt och hållet.

torsdag 4 april 2013

Kontinuitet

Intressant vad det har varit intressant att jobba många dagar i följd denna vecka. Kollegan på skidresa. Det har blivit en kontinuitet som ju nog på ett sätt försvinner när man deltidsjobbar. Jag har kommit tillbaka till det skrivbord och de ärenden jag har lämnat efter mej. Jättetrött har jag varit - men inte av att jobba utan av för litet sömn. Det har bara blivit så.
Men med det här vill jag nog inte säja att jag vill heltidsjobba utan att det har varit intressant. Kanske också för att jag håller på med den spännande och givande planeringen av nästa läsår.
Och imorgon får jag ännu vara på jobb - men nu blir det kurs. Också kul.