Satt idag i flera repriser och övervakade under studentprovet i finska. Och betraktade de något vingliga hopfällbara borden. Samma bord användes när jag själv skrev min examen i Vasa Svenska Samskola våren 1971. Hur många år har inte gått och hur många studentkullar har jag inte upplevt efter det!
Minns så tydligt min egen studentvår. Börjande med en fin Penkkis över en läsperiod och sen den spännande skrivperioden. Det var då jag lärde mej vad det betyder att gå å kafé och umgås med folk i samma situation. Det var det vi gjorde när vi hade skrivit. För att sen samma kväll (sic!) tassa upp till skolan för att få höra de preliminära resultaten.
Jag minns också att jag satt på Sandö och läste - men jag misstänker att det jag då läste till var höjningstenter efter studentskrivningarna. Åtminstone med det klimat vi har just nu sitter man inte mycket på Sandö och läser.
Att så gick mina tankar medan jag vaktade,. En viktig sak att minnas hur många år av gymnasielärarskap som går - för de flesta föräldrar och för alla abiturienter är detta den första gången. Spännande och stort. Och jag får aldrig bli blasé och tänka att det är ju bara en examen i raden - för det är det inte. Varje examen är unik för den som deltar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar