torsdag 29 november 2012

Börjar det redan?

Stod i superlånga köer på Citymarket idag - två gånger. Och det var inte bara det att gköerna var långa utan folk handlade så vansinnigt mycket. Mitt på en torsdag eftermiddag! det var väl lillajulmaten som skulle skaffas. Jag hade all tid i världen båda gångerna men huhu alla stackare som inte g´hade det.
Orsaken till att jag stod två gånger var att jag första gången lämnade min lilla nyinköpta parfymflaska efter mej. Ringde till infon så fort jag kommit hem - och infomannen gick till kassan och tog vara på min flaska. Hederligt folk! Den var alltså kvar. Och hjälpsam personal. Tacktack. Och när jag var i farten hittade jag på att köpa nåt smått - och köa för det.
Men sen när det blir som värst i julrushen - då vill jag strosa på loppis, gå till bibban och dra benen efter mej på Rewell Center. Köper inte köpejulen!





onsdag 28 november 2012

Bengt och gänget

Under den här veckan är det köraktivitet varje dag från och med idag tom söndag. Och två tv-inspelningar - en från De vackraste julsångerna och en  från första advent. idag hade vi tv-teamet med oss under övningen. Bengt och gänget. Vi har blivit filmade så många gånger att vi börjar känna teamet. Där är Bengt och en annan regissör och där är den långhåriga teknikkillen som ser så slängig ut men som uppträdde i mörk kostym när det var julotta. Det är ett speciellt gäng,. Jobbar effektivt utan att stressa . Och speciellt de som har med oss att göra ska nog ha både tålamod och humor. Ett mammutgäng av korsister från tom 5 olika körer som hönsar på. Och dessutom fyra kantorer - som nog inte är hönsiga alls. Och humor visade de prov på ikväll - härligt. Men nu blir det tidig kväll - det är tufft detta artistliv.

Off- knappen

Har på nåt sätt gått på höga varv ända från måndag. Två intensiva jobbdagar och föräldramöte igårkväll. Som jag dessutom inte var nöjd med. Och idag har jag känt av att jag går på höga varv. Och har så mycket bokat - och det tycks aldrig ta slut. så fort en sak är över ska nästa klämmas in. Idag fick jag igen lov att förstöra en ledig dag med en tandläkartid. Och nu är jag på väg till bostadsbolagets styrelsemöte - för att boka in ett årsmöte. Jag vill inte vara bokad! Jag vill inte vara på höga varv. Har suttit och jobbat vid datorn mest hela dagen och huvudet värker. Hoppas körsången ska få mej att varva ner. Att hitta off- knappen.

måndag 26 november 2012

Flashmob

När jag första gången såg flashmob på Internet var det folk som samlades i Helsinfors järnvägsstations vänthall och sjöng Finlandia om jag minns rätt. Fler och fler, högre och högre. Och jag min dummer trodde att det var helt spontant! Visste inte att det fanns ett fenomen som flashmob- dvs man bestämmer sej för att samlas och musicera/sjunga så att det ser spontant ut. Påmindes om det då jag såg en underbar flashmob i en friends statusuppdatering. An die Freude. http://www.youtube.com/watch?v=kbJcQYVtZMo&feature=share

Och precis som då med Finlandia så greps jag av en iver att göra detsamma. Vad säjs om att flashmobba i Rewell Center mitt under julrushen. Hänger du med? Och vad skulle vi göra - nå sjunga en julsång typ Gloria förstås!

lördag 24 november 2012

Två filmer

Har idag sett två ganska speciella filmer. Okej, en och en halv för den ena hade jag påbörjat igår.
"Elefantmannen" var den ena av dem. ( http://nyheter24.se/filmtipset/film/elefantmannen.html). Om en kraftigt deformerad man som efter att ha visats på cirkus tas om hand av en kirurg som inte kan bota honom men väl ge honom ett mänskovärde. På något sätt en pervers film idag när man vet att mycket skulle kunna åtgärdas och när man inte sysslar med lyteskomik ens å cirkus - och dessutom - hans vanskapta kropp med allehanda bölder (?) hade blivit sådan av att hans mor under graviditeten blivit trampad på av en elefant. Nästan för osannolik men gripande och annorlunda.
Den andra filmen hette "Fjärilen i glaskupan" (http://www.svd.se/kultur/film/tungt-amne-med-latt-hand_782645.svd). Och den var stark för mej. En verklighetsbaserad film om en man som efter en stroke bara kan röra ett öga. Men hör och fattar allt som säjs. Och hur en vårdare med ögonblinkningsteknik hjälper honom att skriva en bok. Om kampen och förtvivlan - om att vara inlåst i sin kropp.
Två filmer om sjukdom - och på sjukhus. Tufft.

  
Fjärilen i glaskupan

Elefantmannen

fredag 23 november 2012

Helt klart juldags

Har varit - helt förståeligt - litet fundersam inför julen. Den är ju det bästa jag vet och jag brukar ta ut svängarna väldigt på mitt eget sätt. Och nu? Helt annorlunda och vilset. Och i minnet de finna jularna när allt var som förr och så fjolårsjulen med sjukdom och oro - och sjukhus... Den som lades i malpåse. Och så den här julen. Har åtminstone litet garderat mej. Firar julafton med min syster och så får väl resten bli som det blir. Kanske bra.
Och jag märker nog att jag kan tänka jul. Spelar julmusik som bäst. Håller på och stöper ljus. Ska tillverka jultändsticksaskar. Pysslar litet med presenter. Illuminerar. Har tänkt på julkort. Kan sjunga julsånger i kören. Det kanske börjar räcka för att det ska bli en rimlig jul. Men först efter julen vet vet vi hur det blev.

torsdag 22 november 2012

Stavgäng

Jag gick med i torsdagsstavgångsgruppen i tron att det var ett gäng högstadielärare som efter pensioneringen hade slagit sej samman och börjat motionera tillsammans. Så småningom har det gått uppför mej att det är mer organiserat än så och nyligen fattade jag att det är ett projekt i Folkhälsans regi. Det finns två grupper i Vasa centrum och min med start vid kyrkan torsdagar 10.30 är en av dem. Härligt att ha nåt som faktiskt är bestämt - torsdag 10.30 stavgång. Och det har också lyckats så bra att jag har varit ledig torsdagar. Vi är varje gång fler än 5 och oftast delar vi upp oss efter hur snabbt var och en vill gå. Ibland avviker nån under färden. Känner mej väldigt motionerad när jag kommer hem. Tack Folkhälsan! Läste idag på nätet om grupperna och där talades det om 65+. Men det talar vi tyst om...

onsdag 21 november 2012

Dags att mörka

Jag använder femårsdagböcker. Sådana där man så småningom ser 4 år av samma datum när man gör dagens anteckning. Har redan länge bestämt att jag byter bok vid årsskiftet för att inte nästa år torteras med det som hände med B och oss året före. Trots att det finns plats för två år ännu. Har redan köpt en ny bok. Och hade tänkt att december skrivs på lösblad.
Men nu märker jag att jag varje kväll redan läser föregående år med en viss bävan . Kan man ana nåt redan nu? Därför bestämde jag igår att jag slutart skriva i boken nu. Lösblad fram. Och det känns så jobbigt. Känns som om jag skulle lämna honom trots att det ju inte är så. Jag lämnar ju bara det som var så jobbigt. Minns det som var bra. Kanske nångång läser jag det jobbiga..
(Har ännu inte läst den kria jag skrev under min mammas sjukdomstid och inte heller det brev jag skrev till den avdelning där hon låg).
Så här skrev jag ifjol - gårdagens datum -söndagen den 20.11 2011 : "Skön vacker morgon. Film. Till Sundom på stavgång. Fiskmiddag och på stan. Julöppning". Så smått och enkelt men så stort och saknat!

tisdag 20 november 2012

Undror

Det är två saker jag funderar på när det gäller bloggen. För det första - varför blir vissa inlägg mer lästa än andra? Jag förstår att ett inlägg som jag lägger synligt - tex på Facebook - blir läst. Men då jag inte. Lägger nån annan ut? Hur kan jag i så fall se det?
Och det andra - varför är det så segt med kommentarena när det gäller blogginlägg? Som aktiv Facebookare är jag så van med direkt feedback att jag nästan blir besviken när inget händer här.
Att så...

måndag 19 november 2012

Rutinlyx

Lyx är att ha en konstant skriver B:s unga brorsdotter A i sin blogg. Fick mej att tänka till. Har ju alltid beskrivit mej själv som rutinmänniska och nästan tyckt att det är nästan skämmigt - litet oflexibelt. Men det jag kallar rutin är nästan detsamma som hon så vackert talar om när hon talar om lyxen att ha konstanter. Hennes konstanter är släkt och vänner, sommarstugan i Finland och annat som är oföränderligt - som håller när allt annat vacklar. Man blir glad när man läser så vacker text. Såhär är det ju. Jag minns att jag kände mej utkastad i världen när jag bytte jobb för länge sedan och att jag då sa till B att jag upplever att det enda som  då var bestående var han och kyrkokören. Älskade att ha de rutiner jag knöt till dem. De var min trygghet och det jag höll fast vid tills jag blev du med mitt nya jobb. Men också annat jag betraktar som oflexibel rutin är ju faktiskt min lyx - mitt hem, mina vänner, min familj, doftminnena, min hemstad, mina TV-rutiner...Men en av mina konstanter är borta. Det märks.
Citerar till slut den kloka inledningen till A:s blogg - tack för den.
"Alla människor utgår helt enkelt ifrån sig själva, sina egna livserfarenheter och sina egna intryck i allt de gör, tänker och tycker. Det kan kännas jobbigt ibland, att plötsligt känna sig liten och icke-unik. Eller, så kanske det bara betyder att det som är viktigt och bra för vissa, är oviktigt och ointressant för andra. Det är först när man verkligen inser detta, som man kan slappna av, sluta ta sig själv på så stort allvar och faktiskt sedan njuta av det som på riktigt betyder något här i livet."  

söndag 18 november 2012

Fara bort och komma hem

Jag har varit borta. Ända i Helsingfors. På intressant studiehandledarutbildning. Och hemma hos väninnan med man. En mycket viktig resa på alla sätt. Det är så länge sedan jag har varit någonstans. Jag har ett uppdämt behov av att få ta till mej nyheter inom mitt studiehandledarområde. Och att dessutom röra på mej. Mitt liv har ju varit väldigt bundet till hemmet den senaste tiden. Och åtminstone till Vasa. Och förutom den jobbstimulans jag fick var det så fint att få umgås i väninnans hem. Och jag blev så väl emottagen! Dessutom njöt jag enormt av att få se storstan. Och att få gå på shoppingrond (utan att just köpa något). En storstad är nog alltid en storstad.
Funderade litet på hur det skulle vara att komma hem på nytt när inte B som vanligt väntade mej och fanns där för att höra rapport från redan. Så var det alltid förr. Men det gick nog helt ok - väninnan N mötte vid stationen och det var fint att få komma hem till eget. Jag är trött dessutom. Ovan att resa?
Men jag kände nog av att B inte fanns under resan. saknade kontakten till honom - det att vara borta men via honom ha en länk hem. men den bara inte finns mera och så är det så.

torsdag 15 november 2012

... i Österbotten

Ensam i Österbotten. En sådan sluten Fb-grupp vill jag skapa. Åtminstone imorse tyckte jag det var en god idé. Jag tror att den kom från tankarna på hur man blir tvungen att anlita vänner (som i och för sej glatt ställer upp) när man ska ha gjort nånting där det behövs två. Tex det jag igår hade - bilservice. Min grupp skulle inte vara nån datinggrupp. Utan en grupp där man i loggen kan säja - nu går jag på bio, stavgång, behöver skjuts, skulle vilja ha hembakt bröd, hjälp med att flytta en soffa, med datorn mm. Precis när jag skriver märker jag att det mesta är sånt som tjejer kan tänkas behöva hjälp med. Men det är ju bara exempel. Och vi utgår från att killar har fantasi! Eller så här - nu går Ensam-gruppen på kafé, på en öl. Och som sagt en sluten grupp. Vad tycks?

onsdag 14 november 2012

Balansgång

Låg stresströskel. Stress. Dålig sömn. Obalans. Och saknaden kändes jättestor. Helt plötsligt på vandringen från Käyttöauto. Tid att tänka. Allt i ett. Balansgång.

tisdag 13 november 2012

Den nakna sanningen

Var ikväll ute för att köpa knästrumpor. Inte strumpbyxor, leggings eller sockar. Nej, knästrumpor - tunna och med hälförstärkning. Hittade inga så jag bad om hjälp. Stod tydligen och fingrade på fel sorts strumpor eftersom det unga gulliga biträdet ansåg sej nödd att reda ut begreppen - tights betyder strumpbyxor och knee high betyder knästrumpor. Vet jag väl! Nåväl - det blev inga tunna hälförstärkta utan 3 par tjocka till priset av två. Allt väl! Men det störde mig tydligen att bli hanterad som den 60+ jag ju i verkligheten är.

söndag 11 november 2012

Mat, mänskor och moral

Var igår efter fortbildningstillfället tillsammans med en massa gymnasiekolleger på restaurang. Och åt så till den milda grad. Vi var på Linds växthus och åt nåt som kallades "Meny för villrådiga". Typ 15 maträtter som bars in i rask takt. Och tyvärr ut också. Det var jättegott men man orkade bara inte klämma in allt som bars in. Och det kändes inte bra. Att tänka att god  (och dyr) mat kastas bort. För det gör man säkert. Inte kan våra ipetade laxar och köttbitar tas in en gång till. Hoppas de nu ges som djurmat åtminstone (vad nu djur tycker om vitlöksjordgubbar...). Så faktiskt - utan att nu behöva dra fram svälten i världen - så måste jag säja att jag tycker det är omoraliskt att hantera mat på det sättet. Det må nu vara hur kul grej som helst. Ja, och sen blir det ju inte speciellt raffinerat heller - kött, fisk och annat i en salig röra - ingen dryck passade ju.. Nåja - kanske öl eller vatten.  Detsamma tyckte jag när vi var i Solf härom året och åt vikingamiddag. Stora köttstycken av olika slag bars in och väldigt mycket bars ut tillbaka. Vi orkade inte den gången heller. Och sen är det ju inte klokt att sitta och äta som vi gjorde igår. Smaka på nytt fast man är mätt - bara för att det kommer framför en på bordet och verkar gott. Jag var så mätt att jag känner av det än. Det blev snäll risgrynsgröt som gällde idag... Ingen fler gång på sådant kalas.

onsdag 7 november 2012

Evig vänskap

Det finns mänskor med vilka det här med evig vänskap tycks gälla. Jag har en sådan på besök just nu. Vi har känt varandra sedan studietiden och vänskapen - den där riktiga - har hållit i sej. Vi ses inte så ofta (undantag nu när hon besöker mej denna vecka och jag far till henne nästa vecka - det bara blev så av jobbskäl) men när vi ses är vi direkt på samma våglängd. Kan börja där vi senast slutade trots att det kan vara mer än ett år sedan senaste träff. Nu ska vi få prata och umgås i flera dagar och vi kommer att tala om det som jag är mitt inne i och vi kommer att låta bli. Det är bara så fint!

söndag 4 november 2012

Nytt strykjärn

Skulle stryka mina morgondagskläder. Som nog inte är så väldigt skrynkliga men sådär smått efter att ha varit vikta. La igång mitt 20 år gamla fina strykjärn och gick till datorn - hur annars. Visste nog att jag strök på högsta temperatur senast och märkte nog också att det luktade litet - men nånting fängslade med på datorn - hur annars. Och när jag äntligen gick till köket var det för sent. järnet hade överhettats där det stod i sin ställning av plast och bottnen hade bubblor. Och det rykte. Förstod ändå inte hur illa det var utan försökte stryka men då lossnade bottnen. Hujedamej, jag kunde ju ha ställt till eldsvåda! Och fått en elstöt! Tack och lov blev det inte så. Det enda jag drabbades av var äcklig lukt av bränd plast och märken på strykbrädan. Och så måste jag förstås köpa ett nytt järn. Detta järn fick jag när jag fyllde 40 år. Ja, och så är jag förstås litet skrynklig imorgon. Eländes dator! Not.

Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi

fredag 2 november 2012

Fler och fler

Varje år tänder jag ljus i allhelgonatid. Vid minnesstenen på begravningsplatsen i Sundom. Granne till mitt torp. Och för varje år tycks det vara flera jag tänder ljuset för. När vi började med tändandet var min mamma ännu med och det var konstigt att det efter hennes död bara var B och jag. Och att våra goda vänner fanns med bland dem vi tände för. Men att det skulle bli så att jag i år tänder ensam - det kunde vi inte ana ifjol. Att min levande, glada och starka B skulle vara bland dem jag tänder mitt minnesljus för... Tändas ska det trots att det nog inte blir lätt. den varma ljuslågan ska lysa för kärleken till dem som är borta. Och litet extra mycket för B.

torsdag 1 november 2012

Sådan!

Det kom en så härlig dam till kören i höst. Det kom flera - och de är härliga - men det är en som jag speciellt tänker på. Hon är så glad! Kommer med positiva kommentarer. Hon tycks inte känna någon i kören. Men hon frågar och är intresserad av oss på ett så positivt sätt. Hon tycks trivas med oss. Tänk vad en sådan person har mycket att ge. De positiva ringarna kring henne är starka och stora. Sådan hoppas jag att jag också ska kunna vara!