Att ta plats

Jag har en känsla att jag tar mycket plats nuförtiden - var jag än rör mej. Jag talar, skriver, kommenterar på ett sätt som får mej själv att undra... Jag njuter väldigt av det. Det jag undrar är om det är ett sätt för mej att kompensera det sociala liv jag har förlorat. Eller om det är hysteri. Eller om det omedvetet är ett sätt att ge B synlighet. Han var sådan som tog plats. Ibland så till den milda grad att jag tyckte att det gick till överdrift men i de allra flesta fall var jag med - eller kunde åtminstone se på honom med ett leende - du bara är sån , min vän... Men ni omkring mej - hoppas ni klarar av mej.