lördag 22 september 2012

Ensam och social

Jag tror inte jag riktigt har fattat tidigare hur social jag är. Har ju naturligtvis fått leva ut det tillsammans med B. Alltid nån att tala med på promenaden, i butiken och i kassakön (och förstås i annat umgänge). Nu märker jag att jag flödar över när jag rör mej ensam på stan. Kan inte låta bli att öppna samtal i kassaköer, kommunicerar med barn och inbjuder över huvud taget till kontakt. Och vad är väl bättre än det. En ensamboende, ensamgående människa kan lätt leva en hel dag utan att tala med någon. Jag har haft en sån dag. Och så kan vi ju inte ha det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar