Det är inte bara min lekamen som blev slimmad under sjukdomsperioden utan också mitt liv. Jag har skrivit om att jag inte har umgåtts just med nån - ja, tom talat i telefon med väldigt få. På Facebook har jag kommenterat. Och att jag har trängt undan mitt liv hemma genom att inte städa och inte laga mat (men det har ju haft sina skäl). Men också annat, rena njutningar har jag skalat bort. Delvis för att jag inte har orkat men också för att jag har haft filosofin att jag inte ska besudla det trevliga med de tunga tankar och känslor jag har varit fylld med under sjukdomstiden. Jag har inte gått på Loppis, inte gått i butiker, inte spelat musik, inte spelat orgel, inte handarbetet. Nu är det mej en glädje att ta itu med allt detta. Det där med att komma utanför hemmet och att träffa folk har ju varit ett litet problem men med vänhjälp har det börjat funka.
Och jag tror faktiskt att det var rätt att slimma livet - och frågan är om något annat skulle ha varit möjligt...
Och sen blev det ju så att praktiskt taget alla de stora helgerna - jul, nyår, påsk, valborg, midsommar - har firats i sjukdomens skugga. Undrar hur det kommer att kännas när de kommer på nytt...
Ska byta ut min femårsdagbok trots att två år återstår så jag slipper läsa hur det var åren före - både de vanliga åren och detta senaste, det tuffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar