torsdag 2 augusti 2012

Om begravningar

Vi designade B:s begravning helt och hållet. Och det hade ju att göra med att vi ville ha en civil begravning - det fanns ingen regi. (eventuellt skulle man ha hittat modeller på nätet men vi klarade det så bra själva). Jag vill hoppas att vi långt skulle ha designat den också om den skulle ha varit kyrklig. Men i de flesta fall antar jag att det nog blir så att de anhöriga inte orkar tänka utan tar det som bjuds. Så gjorde vi också inför mammas begravning.
Jag har emellertid alltid varit kritisk till begravningar - inte nödvändigtvis till kyrkans modeller utan till det praktiska.
Och det första handlar om kistan (det var ju en sak där vi också var konventionella med B - med en vacker träkista). Jag skulle vilja ha ett system där varje församling håller sej med ett "kistskal" där man sedan kan lägga in den enklaste tänkbara kista med den avlidna i - tex en pappkista för en som ska kremeras. Den kommer inte att synas utan det som syns är församlingens vackra skal - lika för rik och fattig. Vid jordbegravning något stabilare - tex faner. Hörde faktiskt att man nångonstans på ett sätt tillämpar det här redan så att församlingen tillhandahåller ett "täcke" som läggs på en enkel kista. Tycker att det speciellt vid kremering är helt vansinnigt att bränna upp en träkista som kostar över 1000 euro och i fallet icke-kremering helt vansinnigt att gräva ner något som förmultnar så långsamt som trä.
Det andra handlar om den s.k. kistbuketten - helt onödigt att ha en påkostad sådan. I vår ceremoni med årstidscirkeln ingick att kistan dekorerades med olika föremål - ett brinnande ljus (vår), en varm sten (sommar), en blåbärskvist (höst) och en knotig gren (vinter). Men också om man inte har en sådan ceremoni skulle jag gärna se kistan dekorerad med material från naturen- litet beronde på årstid - ris, stenar, mossa, blommor, ljung, lingonris för att ta några exempel.
Det tredje handlar om blomsteruppvaktningen. Den tycker jag kunde vara minimalistisk. Så fick vi ha det och jag tyckte det såg underbart vackert ut med rosor (vita och röda) och någon enkel bukett. Och om man har kistbegravning så tycker jag inte om det konstiga system vi har med att de anhöriga en stund efter det att de har lagt mer blommorna ska gå efter dem för att ta dem till graven och lägga ner den på nytt. Ett förslag - någon (anhörig eller annan) samlar alla blommor i en korg (församlingens) och alla blommor bärs/körs till graven och läggs ut av en person.
Och sen adresserna - de tycker jag kan ersättas med ett kontonummer så går pengarna direkt till det man önskar - inget spill till omkostnader. Om man har en stor begravning med minnesstund kan man ju läsa upp namnen från ett utdrag från banken.
Själv undanbad jag mej tom kondoleansblommor till hemmet och det blev väldigt bra. Några kom med blommor och det var fint - naturligtvis är jag glad över blommor , men tycker att typ 20+ buketter inte känns bra. Istället har jag fått massor med kondoleanskort och -brev och dem har jag ju kvar.
Det är vad jag anser om begravningar. Och jag inser att jag måste skriva ner och delge mina släktingar detta - och också innehållet i ceremonin - trots att den blir kyrklig. För man kan påverka.
Och jag inser också att om begravningar skulle bli som jag förseslår så finns det två yrkeskategorier som högt skulle protestera - bagravningsentreprenören och blomsterhandlarna...

3 kommentarer:

  1. Ååhhh, vad bra skrivet! Begravningar har varit aktuella hos oss i sommar och jag sade till min man att han skall veta att jag inte vill ha någon dyr och påkostad kista, för det är slöseri. Han sade att han nog har bräder så att det går att spika ihop en själv om det skulle vara så. Men det är väl så att ingen riktigt orkar eller vill börja ifrågasätta saker och ting mitt i sorgen utan man bara gör som man "brukar".

    SvaraRadera
  2. Fast det kan läsas mellan raderna så är det inte tydligt utskrivet att det ju är ekologi i mitt tänkande också - både när det gäller kistor och svulstiga buketter...

    SvaraRadera
  3. Just precis!!! Där kommer det just detta att det är "dyrt att dö". En annans sak som jag reagerar starkt över: varför svarta kläder på en begravning? När vi jordfäste Pia meddelade vi att ingen får komma med svarta kläder. Det blev som vi ville, alla hade mer eller mindre ljusa kläder. Det kändes bra.

    SvaraRadera