söndag 19 augusti 2012

...och ner

Veckoslutet har inneburit en svacka. Det har känts tungt och saknaden har varit stor. Troligen har en bidragande orsak varit att det nu är en månad sen B dog. Har aktualiserat det till höger och vänster. Och sen var det B:s namnsdag igår. Och så veckoslut - det är ju nog de som kommer att kännas mest - våra fina rutiner - veckans längtan till helgens supé, middag och samvaro. Att skapa mys ensam  kanske inte är nån höjdare.
Och sen tror jag också att jag var spänd inför dagens födelsedagskalas hos min bror. Att komma in i nya sociala sammanhang (nya efter B:s död) är alltid litet spännande. Men det gick - det också. Kändes bara så konstigt när det sades när nån skulle fara hem - vad har ni för brådska, inte har ni nån som väntar. Och ja, så var det ju helt akut för mej - ingen väntar...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar