Jag har sorgevärk (det lämpliga ord jag lärde med i Fråga doktorn). Den kan lokaliseras till magen men känns också i armar och ben som en svaghet. Den värken har jag känt redan under B:s sjukdomstid och kommer att ha den med mej ett tag framöver är jag rädd. Den syns också i ögonen som är matta och ledsna. Redan tidigt under B:s sjukdomstid hade jag sorgevärk utan att fatta det. Fick tandvärk, gick till tandläkaren som inte hittade någonting utan bara kunde konstatera att det var spänningar som orsakade känslan av värk. Kroppen är nog sprödare än vi tror. Den tar stryk när själen lider. Ingen värkmedicin biter på den värken.
Jag kan föreställa mej att ett normalt liv ute bland folk ska bita. Ett liv där glädjen över det som finns kvar ska ta överhanden - och naturligtvis också glädjen över att vi fick våra fina år tillsammans.
Men just nu har jag sorgevärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar