tisdag 28 februari 2012

Längtan


Idag tog vi en tur till Sundom. Egentligen för att köra B:s bil som har stått i tre månader. Den startade snällt men för att batteriet skulle laddas tog vi en tur. På nåt sätt en viktig tur. En hoppets och framtidens tur. En del i det som jag kallar vanligt liv. Det som vi båda så längtar efter. Och sen fick jag den där härliga vårlängtan  - längtan till mitt hus, till att någon gång få vakna och se pupparna dansa i snön på potatislandet. En dröm men ack så vacker. En mer realistisk dröm är att få komma dit igen och uppleva friden och det meningsfulla i att jobba på egen mark. Idag var vi inte ens ner till huset - färden var spontan och vi var inte rustade. Men inte desto mindre - en fin färd!

Medicin och medicin

   

Skulle ta ut 3 receptmediciner åt B igår. Farmaceuten erbjöd billigare varianter av det läkaren skrivit ut. Vaddå? Ska jag bestämma det? Vet nog att det är ok men var ändå litet fundersam. Men tog ändå de billigare. La ut ärendet på Facebook och fick en del litet negativa kommentarer som skulle antyda att billigvarianten inte är så bra. Trots att de aktiva komponenterna ju bör vara desamma. Så vi mesade ur och jag gick för att byta till original. Men efter diskussion med dagens farmaceut och efter att ha gjort en prisjämförelse så kom jag ut med samma mediciner som igår. Tex visade det sej att ett antibiotikum som i billig tappning kostade kring 3 e i originalversion kostade över 20e. Vad är det dom håller på med?

Snömys



Det kom som utlovat - snöovädret. Blåst och tätt snöfall. Sånt som är mysigast att uppleva genom fönstret. Riktigt gammaldags sportlovsväder. Minns när jag drog till pulkabacken vid fiskstranden med syster. Minns när vi var på sportlov i Kållby och var insnöade på Timmmerkulla till på eftermiddagen när kommunala plogbilen kom. Minns vandringar runt Sundom när snön har fallit så tät att man knappt har sett var man rörs sej. Och nu sitter jag och ser snön vräka ner i stan. Och tänker på alla tak som börjar få för mycket av det goda. Ska ut i vädret om ett tag... Väl klädd.

söndag 26 februari 2012

Ögat




Hade en liten ögonincident här i veckan. Plötsligt såg jag mouches volantes och blixtar i vänster öga. Hade nog inte brytt mej om det om jag inte hade googlat på fenomenet och förstått att det kan betyda näthinneavlossning - nåt som kräver akut vård. Ringde personalhälsovården som bekymrat konstaterade att det inte fanns några akuttider hos personalläkaren. Försökte med egen HVC men där var det nog en helt kall hand som mötte mej. Smedsbyvägen direkt. Min engagerade personalhälsovårdare ordnade akut tid till Korsholms HVC och där var det en ung rikssvensk läkarinna som tittade och gjorde det hon kunde och remitterade mej halvakut till Centralsjukhuset. Kändes på ett sätt litet onödigt - blixtandet hade nästan upphört och flygande flugor har man väl alltid då och då. Men - tid erbjöds och jag gick. Blev noggrant undersökt och det visade sej att näthinnan var ok. Det som har hänt är en normal åldersrelaterad glaskroppsavlossning som man inte behöver göra nåt åt. Också denna läkare tyckte det var bra att det blev undersökt. Frid och fröjd. Och jag har inte glömt att skriva tackmail till min personalhälsovårdare som "inte kunde lämna ärendet".

söndag 19 februari 2012

Vem ser?



Är så förvånad över filmvalet på våra TV-kanaler. Häftig action, Scifi - det är vad jag brukar stöta på i mitt sök efter mysiga filmer att burka. Undrar för vem man visar dessa filmer. Föreställer mej att de är riktade till en mer ungdomlig publik. Och så föreställer jag mej också att denna ungdomliga publik inte konsumerar filmer via våra vanliga TV-kanaler - de tar ner från nätet, köper, hyr det de vill se precis när de vill se. djuplodande diskussionsfilmer - i mysig miljö. Borde få statistik på användningen av filmer som sänds. Själv vill jag ha mysiga relationsfilmer och bra deckare. Fina svenska, danska och norska serier går också an. Mer sånt!

söndag 12 februari 2012

Det normala...



Det normala är viktigt! Hur viktigt märker man när man inte kan få det. I det kaos som uppstod när B blev sjuk gick det inte att göra något som var normalt. Antingen var det på riktigt omöjligt eller så hade jag inte krafter... Saknade så. Nu känns det som om små normala fenomen gör livet värt att leva. Att B kommer till mej - för första gången på över två månader - och vi kan äta söndagsmiddag tillsammans. Som vi alltid brukar. Att  vi ska tanka bilen tillsammans - nåt som vi också brukar göra eftersom jag tycker det är så oläckert att tanka. Att jag kan gå på stadsdall på lördag förmiddag. Att vi har nåt som liknar lördagssupé. Små saker - men just nu känns de som livet självt!

söndag 5 februari 2012

Presidentval




Vill idag citera Kyrkpressens ledarskribent, May Wikström. Här hela hennes ledare från senaste KP. Gå och rösta!

"På söndag väljer Finland ny president i en andra omgång som kanske går till historien som ett brytningsskede i landets politiska historia. 
Två av de gamla partierna har fått se sig utslagna, och den smäll särskilt socialdemokraterna åkt på i och med Paavo Lipponens svaga understöd tvingar partiet att grundligt tänka igenom sin roll i det moderna Finland. Samtidigt har Pekka Haavistos starka slutspurt också klöst repor i Sauli Niinistös försprång. 

Ett av de största frågetecknen nu när korten blandats om för många traditionsbundna väljare är vart alla de hemlösa rösterna tar vägen. ”Som att välja mellan pest och kolera” har varit ett vanligt uttryck för att beskriva den vilsenhet som finns bland annat i centerledet.

I många intervjuer har väljare helt frankt förklarat att de inte har något alternativ utan väljer att bli hemma. Svenska YLE gjorde i veckan en avstickare till centerbygderna österut och där var många väljare inne på linjen att inte rösta överhuvudtaget. Man kan förstå besvikelsen och rådvillheten hos dem vars politiska övertygelse är stark och grundmurad och vissa gränser känns oöverstigliga. 

Det står naturligtvis var och en fritt att avstå från sin medborgerliga rättighet att rösta. Samtidigt är sofflocket ett dåligt alternativ därför att det bejakar en politisk apati som i längden urholkar det som är fundamentalt viktigt. Hellre en blank röst i urnan än ingen röst alls. 
Låt den i så fall vara en röst för något annat:

En röst för det faktum att just den rösten är min och väger lika tungt som varje annan röst i urnan.

En röst för att man kan ta sig till vallokalen utan rädsla för yttre våld eller psykologiska påtryckningar 

En röst för att de valfunktionärer man möter representerar vanliga finländare av olika politisk övertygelse, men fullständigt eniga om en sak: det värdefulla och okränkbara i ett demokratiskt val.

En röst för att man kan lita på att de avgivna rösterna kommer att räknas och hanteras med omsorg och rättvisa efter att vallokalerna stängts.

En röst för att resultatet av den räkningen kommer att redovisas omedelbart, öppet och korrekt till hela befolkningen.

Slutligen: en röst för att det resultatet kommer att omsättas i handling, på så sätt att den som valts också kommer att installeras i det uppdrag han valts till ... för att efter avslutat mandat på nytt stå på samma startstreck – om än med ett större redovisningsansvar – som alla andra som är beredda att kämpa om följande period.

Bara det här gör flaggdagen på söndagen värd respekt och turen till valurnan värd de extra stegen. Om inte för att välja kandidat, så för att välja valet."