Kom av nån anledning (tror att det var när jag såg allehanda klanterier i Hauskat kotivideot) att tänka på min skolgympa. Och vilken dålig start jag fick. I den lilla byskolan i Edsevö (där jag gick 1 månad) hörde det till att man skulle stå på huvudet vid ribbstolarna! Och den mycket stabila lärarinnan lyfte upp oss som inte kunde - våra spinkiga armar/feta kroppar protesterade men upp skulle vi. Livrädd startade jag min skolkarriär i Vasa men tack och lov fanns inget sånt på schemat! Skolan var så överfull på ungar att gympasalen inte alltid var tillgänglig och då fick vi leka rörliga lekar - tex med ärtpåsar i tamburen - och det var kul. Annars minns jag inte speciellt mycket men kullerbyttor var svåra och lagsport tyckte jag inte om.
I samskolan hörde jag till den minoritet aktiva som tyckte om att gympa. De flesta gick till "tredje stolpen på Vasklot" vilket betydde att de skrev namn på en lista som av någon lämnades till lärarinnan och sen satt de på café. Vi aktiva gympare spelade skivan "träna med TV" och hade det riktigt mysigt. Troligen var inte hela samskoltiden så här för jag minns också att det menstruerades flitigt. Då fick man nämligen sitta och se på. "det kommer ofta..." "Ja men det är så oregelbundet i början".
En hemsk sak var skiddagen. Då frös man på Stadsfjärdens is eller trasslade in sej i enrisbuskarna i de hemska Vasklotspåren. Och åt färdigskalad och färdigklyftad apelsin. Trots apelsinen kan jag nog säja att skolan förstörde mitt skidintresse.
Det enda jag i vuxen ålder njuter av i gympaväg är nåt i aerobicstil. Ingen lagsport, inget skidande (utom stavgång).
Hoppas skolgympan idag lyckas inspirera mer än vad den gjorde för mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar