söndag 23 oktober 2011

En död människa


Var med om något ganska traumatiskt idag. På vandringen i Sundom såg vi en cykel på sidan av vägen. Närmare titt avslöjade att det under cykeln låg en människa. Livlös. Bo ringde 112. Jag bad att få tala med växeln därstädes och fick instruktioner hur jag skulle göra i väntan på ambulansen. Efter en förfrågan om huruvida jag är beredd att återuppliva. Var glad att jag inte fick instruktion att blåsa men jag var nog beredd till det också. Så medan Bo gick ut till vägen för att möta ambulansen stod jag och tryckte trots att jag inte såg något resultat. Men jag kunde inte låta bli att göra det enda jag kunde göra. Och han, en man säj i 70-årsåldern, var ju ännu varm... Ambulans kom och det konstaterades att han nog var död. Jag blev tackad för det jag gjort. Då började jag gråta. Blev tom erbjuden krishjälp men det tror jag nog jag klarar mej utan. Ändå imponerad av hur mycket  de förstod, de unga ambulansmänniskorna. Tog mina uppgifter. Skulle företälla mej att nån myndighet skulle ringa. Eller nån anhörig. Men inte ännu åtminstone flera timmar senare. Kan inte låta bli att tänka på dem som förgäves väntade på den som bara tagit en cykeltur. Han själv fick en barmhärtig död i vacker höstskog...

1 kommentar:

  1. Idag torsdag blev jag uppringd av dottern till den avlidne. Vi hade ett underbart samtal. Hon var så glad att få höra vad som hade hänt där i skogen. För mej var det också fint att på något sätt få sätta punkt.

    SvaraRadera