Ibland tycks vi (åtminstone jag) bete oss som om vi skulle vara eviga. Vi gör det sen... Vi hinner nästa sommar... Vi träffar säkert dem nästa år... Och då ska vi... Vad vet vi om livet då? Vi kan vara döda. Vi kan vara sjuka. Vi kan befinna oss i ett tillstånd som gör att det är för sent. Farligt! Åtminstone när det gäller mej själv kan jag säja - skjut inte upp! Gör det som känns viktigt. Gör det som är viktigt. Utan att det blir stress för det kan det ju också bli. Tänk inte som om du vore evig! Undantag gör det som görs i trädgården. Där måste man bete sej som om man vore evig. Naturen är evig. Och där är det tillåtet för där är det vägen som är mödan värd. Och glädjen över hur det kommer att se ut i framtiden, den framtid jag gärna vill vara med om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar