Traditioner

Det där med traditioner sitter nog djupt. Tex traditionen som vi har skapat kring Valborg. Man (och tydligen "alla" man känner i Vasa) samlas först för att se mösspåläggningen vid Topeliusstatyn. Segt varje gång att få till det. Brandkårens lift övar och övar. Talet brukar oftast handla om hur fattiga de studerande är. En förtjänstfull avvikelse från temat i år - ÅA talade på temat Topelius och också på temat tvåspråkighet och det med så positiva och vettiga förtecken att jag är benägen att tycka att det var det bästa studentvalborgstal jag hört. Efter mösspåläggningen strömmar de svenske mot Lyska (Övningsskolan) för att höra Pedavoces sjunga och höra ÅA:s representant säga "För övrigt anser jag att silorna ska rivas" och en del annat. I år blev det en flopp men det bekom ingen. Högtalaren nära oss var stum. Man såg att det sjöngs, man såg att det talades men man hörde inget. Ingen klagade, alla fortsatte att umgås och tala sitt. Alldeles förtjusande. Men kanske inte för dem som sjöng bra och talade bra (och hade förrberett sej). Men där ser man traditionernas makt - man kommer oberoende om man får det man kommit för eller inte...