fredag 27 maj 2011

Det förbjudna



Att skriva negativt om sommaren och semestern måste ju höra till det mest förbjudna man kan göra. Men ändå måste jag göra det. Jag bara känner att sommaren är jobbig. Och jag vet att det har varit så ganska länge. Det är väl så att jag har förväntningarna så högt ställda. Ställda på att få varva ner, vara obokad och göra vad jag vill. Och si, den tiden kommer aldrig. För det första är det konstigt att inte ha en dag som jag vet - det är den sista dagen före semester - det där att kunna suga på karamellen. Som mitt jobb nu är jobbar jag tills det är klart. Nåå, inte så stort problem, jag vet ju ungefär när det kommer att ske. Men sen då, sen är jag (tycker jag) uppbunden hela tiden. Sundom väntar på service. Jobbar så mycket där att jag egentligen inte alls är där för att njuta av det jag gjort. Inte sant men ibland känns det så. Och Bos villa blir styvmoderligt behandlad med besök kring veckosluten. Och där vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Handarbetar och läser. Inte heller det är sant för nog njuter jag av naturen, gemenskapen och det vackra där men inte så att jag skulle slå mej till ro för nån längre tid och det ger mej dåligt samvete. Det är ju så fint där och man SKA vara på skären när det är sommar. Hemma i stan finner jag nån ro, både inomhus och på gården. Men med dåligt samvete - borde vara nån annanstans. Och så bjuder nån en att komma nånstans - nu när vi har tid när det är sommar. Och för mej är varje dag dyrbar - jag bara längtar efter en ensamdag i stan - en dag när jag utan plikter och utan dåligt samvete får njuta balkongliv och bara göra det jag vill. Verkar ibland stört omöjligt! Ser hur hysterisk jag låter. Det brukar bli litet bättre när den långa semestern väl är igång. Är det nu så att jag har exakt ett Sundomställe för mycket - det som jag älskar så! Och ännu som slutkläm - en önskan om en regnig sommar (fy på mej)!

1 kommentar:

  1. Sippan, det är kanske inte sommarens fel, eller Sundoms fel. Du måst bara ge dig själv tillåtelse att låta bli. Låta bli att göra något. Låta bli att vara nyttig. Låta bli att göra det du tror du måste. Eller så gör du bara en liten knyck - bara för njutningen av att få göra ingenting efter det.
    Eller så har jag fel :-)

    SvaraRadera