tisdag 31 maj 2011

Van Veeteren och jag


Ser en gammal van Veeteren - som jag sett förut. Men jag bara älskar att se dem! Inte för storyn utan för att det är van Veeteren. Dels tycker jag om att se Sven Wollter och dels rollen som är drömmen om mitt eget pensionärsliv. V. har blivit pensionär och köper ett antikvariat som han ska syssla med. Inte säljer han väl så värst mycket utan istället blir han indragen i de mordgåtor som hans fd kollegor jobbar med. Precis så skulle jag vilja ha det. Har alltid haft en lust att ha ett eget företag men är för feg för att verkställa. Men med en tryggad pension skulle det kanske lyckas. Och antikvariat, jess. Risken är ju att jag skulle få utvidga pga utrymmesbrist för inte skulle jag sälja nåt och inte kunna kasta bort överskottet - men mysigt skulle det vara att sitta där i en brunmurrig lokal med mysig gul belysning från golvlampor vid stora fåtöljer.Och så skulle jag kunna studiehandleda under disk. Reservplanen kunde vara att hoppa in då och då på Olsons antikvariat i min närhet...

söndag 29 maj 2011

Kankkulan kaivoon







Det som nu fyller familjesidan i Vasabladet är något jag inte förstår mej på. Okej, endel av det förstår jag. Talar om de färggranna annonser som används för inbjudan till studentfest i hemmet - antingen skrivet i studentens eller föräldrarnas namn. Jag kan förstå att man är stolt över sin student och använder det här sättet att kungöra det, jag kan delvis förstå att man använder annonsen för att meddela tiden men jag kan inte tro och förstå att det skulle vara ett sätt att bjuda folk. Jag är nästan säker på att man också på nåt annat sätt bjuder in. Åtminstone skulle jag inte tro att jag är välkommen bara på basen av en annons. Lika litet som jag känner mej God Jul-hälsad trots att nån av mina bekanta inför julen har en likartad annons där alla släktingar och vänner önskas en riktigt god jul. Nej, go vänner, sluta med det här, det är bara tidningshuset som får in pengar på detta!

fredag 27 maj 2011

Det förbjudna



Att skriva negativt om sommaren och semestern måste ju höra till det mest förbjudna man kan göra. Men ändå måste jag göra det. Jag bara känner att sommaren är jobbig. Och jag vet att det har varit så ganska länge. Det är väl så att jag har förväntningarna så högt ställda. Ställda på att få varva ner, vara obokad och göra vad jag vill. Och si, den tiden kommer aldrig. För det första är det konstigt att inte ha en dag som jag vet - det är den sista dagen före semester - det där att kunna suga på karamellen. Som mitt jobb nu är jobbar jag tills det är klart. Nåå, inte så stort problem, jag vet ju ungefär när det kommer att ske. Men sen då, sen är jag (tycker jag) uppbunden hela tiden. Sundom väntar på service. Jobbar så mycket där att jag egentligen inte alls är där för att njuta av det jag gjort. Inte sant men ibland känns det så. Och Bos villa blir styvmoderligt behandlad med besök kring veckosluten. Och där vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Handarbetar och läser. Inte heller det är sant för nog njuter jag av naturen, gemenskapen och det vackra där men inte så att jag skulle slå mej till ro för nån längre tid och det ger mej dåligt samvete. Det är ju så fint där och man SKA vara på skären när det är sommar. Hemma i stan finner jag nån ro, både inomhus och på gården. Men med dåligt samvete - borde vara nån annanstans. Och så bjuder nån en att komma nånstans - nu när vi har tid när det är sommar. Och för mej är varje dag dyrbar - jag bara längtar efter en ensamdag i stan - en dag när jag utan plikter och utan dåligt samvete får njuta balkongliv och bara göra det jag vill. Verkar ibland stört omöjligt! Ser hur hysterisk jag låter. Det brukar bli litet bättre när den långa semestern väl är igång. Är det nu så att jag har exakt ett Sundomställe för mycket - det som jag älskar så! Och ännu som slutkläm - en önskan om en regnig sommar (fy på mej)!

Joghurtpriset



Det finns mycket i prissvängen jag inte förstår. Tex det faktum att marinerat kött ofta är dyrare än omarinerat. Nåt man vill dölja? Och det andra - joghurtpriset. Jag kan förstå att små burkar har högre kilopris än stora förpackningar men varför kostar de sötade bärjoghurtarna så mycket mindre än de naturella? Man skulle ju tycka att bär + socker kostar nåt också. Eller kanske man ska skriva "bär". Och skillnade är enorm. Ofta specialpris - typ mängdrabatt på småburkar men då glömmer man alltid bort den naturella. Och vilken skillnad mellan märken! Skulle vara  intressant att höra tillverkaren...

tisdag 17 maj 2011

Basta!



Nu får det vara slut med att tiga när mina medmänniskor angrips. Psykiskt men säkert också fysiskt. Jag talar om det hårda klimat som jag uppfattar håller på att växa fram. Ska jag vulgärt säja att "det började med Soini"? På ett sätt gav det det fula mer legitimitet. De som vill bete sej insåg att det finns många. Tror de. Det kom fram många otäcka saker under firandet av hockeyhjältarna. Speakern som säjer att det bästa var att "hurrit" besegrades. Vet inte om jag är fel underrättad men jag har trott att hurrit är finlandssvenskarna och i så fall blev ju uttalandet i högsta grad fel. Den mest kända finländska spelaren efter VM 2011 må ju vara Mikael Granlund, hurri. Och en annan stark deltagare i segrarlaget, Komarov eller vad han heter är nog närmare hurri än nåt annat. Från Österbotten. Och han fick höra att han har ett efternamn som visar att han inte har skattebok. Rasism direkt. Borde inte få säjas ostraffat inför den enorma mängd människor som hörde och såg denna vulgära "show" som spelades upp när hjältarna runda under fötterna kom hem (det var ett annat tema men det får vara just nu). Tack och lov diskuteras och fördöms både illa valda ord och alkohol nu just i höga idrottskretsar. Det som fick mitt hjärta att snörpa ihop sej till en ledsen boll var det som Svenska Yle:s reporter fick erfara. En typ 18-årig tjej far ut mot utlänningar som tränger sej på när det går bra för Finland. Och det säjer hon med anledning av att en rumänsk man plockar upp en flaska hon kastar. Divalater och rasism! Och jag som blir så upprörd över att människor ska vara tvungna att förnedra sej och tjäna/underordna sej andra, förödmjuka sej inför andra! Tur att jag inte var där. Men på riktigt, det börjar vara dags att ställa sej på barrikaderna och visa vad men tycker om rasism och hets mot språkgrupp. Rör inte min medmänniska, fysiskt eller psykiskt!!

söndag 15 maj 2011

Beroende



Har ett beroende som är så sunt! Vi har så länge jag kan minnas idkat friluftsliv på söndag förmiddag. Så till den grad att det känns onaturligt att inte göra det. För det mesta är det stavgång som gäller vilket betyder effektiv vandring. När det gäller höst-vinter-vårsäsongen alltså. Sommarsäsongen blir det andra rutiner. Men då, när vi idkar vårt friluftsliv söndag förmiddag går vi antingen vår runda i Sundom - Öjbergsvägen , runt byn och tillbaka till starten, torpet eller i  stan där vi drar ut till olika delar utanför stan. Idag var det Brändö, begravningsplanen, Vöråstan. En runda som tog oss typ 1,5 h. Jättetrevligt! Mera såna rutiner!

Fififififi... jatko-osa



I det politiska klimat som på många håll verkar råda just nu i Finland känns det skönt att det finlandssvenska blir synligt på olika sätt. Och jag vill mena att en sådan synliggörande sak var resultatet av den undersökning som visade att Korsholms gymnasium är "bäst" på att få studerandena ut i följande studier (dvs de studerande är bäst). Detta i jämförelse med andra stora gymnasier i Finland. Borde synliggöra en landskommun i svenska Österbotten om något... Sen då det faktum att Finland i schlagerfestivalen - eller vad den nu ska kallas - representerades av Paradis-Oskar, en ung gosse från Evitskog. Att det sen inte gick så bra är av mindre betydelse. Och det tredje - Målet! Dvs hockeymålet i matchen mot Ryssland, det som presterades av Mikael Granlund, finlandssvens som omedelbart blev världskändis med sitt "lyft-pucken-över-måvaktens-axel"-trick. Och det intressanta med alla de här tre företeelserna är att det inte var fina damen från Stockman eller brukspatron på punchverandan utan det var helt vanliga finlandssvenska personer. Gillar!

fredag 13 maj 2011

Håkki



Sitter just och ser på ishockey. Finland-Ryssland semifinal, 0-0 efter första perioden. Har sett många matcher i denna VM-turnering och faktiskt alla Finlandmatcher. Tom så att jag hade med datorn i badrummet när en match krockade med fredagsbadet förra veckan. Måste säja att jag är litet förvånad själv över att jag ser dessa matcher. Det är nog inte riktigt min stil. Stora sargade karlar som verkar råa och aggressiva. Och med tänder utslagna. Rena machosporten. Why? Troligen har det att göra med mitt barndomshem där min far såg och hörde på allt som hette idrott. Förstärkning kom under studietiden då jag satt och trängdes med pojkarna på Torngatan. TV:n stod i köket, redo att bli inslängd i skafferiet om licensgranskaren skulle ringa på. Stämningen var hög(-ljudd) och munter och vi njöt! Det här har satt sina spår - det är stämning för mej att se ishockey, Finlandmatcher. Och ingen annan idrott mer egentligen. Och jag måste nog erkänna att det är en njutning att se de klumpiga graciöst dansa fram på isen och att se dem taktikera, tänka och spela i lag. Men jag måste ju nog erkänna att det bor en liten nationalist i mej. Inte så att jag tar Finlandförluster på nåt sätt som ett problem men så att jag nog njuter (en stund) av vinster. Men jag tror att det gör finländare så gott att vinna. så många som får sitt själförtroende stärkt av idtottsssegrar, Och så många som kan behöva det. Och så blir det ibland så oliidligt spännande! Heja Finland!!

Tandläkare



Mitt tandläkarliv har inte alltid varit så bra som det är idag. Började i Handelsesplanadens folkskola där nån läste upp en lång rad barn som skulle infinna sej på Finska folkskolan för tandkoll och ev. vidare behandling. Åtminstone jag hamnade på vidare behandling och det var där den startade. Min tandläkarrädsla. Jag har bara minnen av obedövade ingrepp (helt säkert med borrmaskiner av helt annan sort än dagens) och att jag i min desperation har sparkat med benen och dessutom att tandläkaren och skötaren mitt i allt detta talade privata saker – på finska. Det är så jag skulle kunna gråta än idag. Så småningom blev jag stor och bestämde själv var jag skulle gå och träffade på en klok tandläkare som rådde mej att göra ett stort ingrepp (en lång brygga i nedre käken) hos studenttandvården i Åbo för att få det billigare. En hel höst (min sista i Åbo) gick jag hos en verkligt duktig man som rev ut, slipade ner, byggde upp. Ont gjorde det men uthärdligt var det. Och bryggan har hållit – ta i trä! Nya tider, boende i Vasa på nytt och ny tandläkare. En där jag satt och torterade mej i väntrummet typ nån timme och ofta inte täcktes be om bedövning eftersom han var så försenad och väntrummet var fullt... Skicklig tandläkare men jag klarade inte av väntandet så jag ”gjorde slut” med ett vykort minns jag Och efter det hände det positiva. Kom till en tandläkare som inte gör mej illa. Som jag dessutom känner från förr. Det att hon inte gör mej illa beror på att jag inte har haft så mycket att åtgärda men också på att jag alltid ber om bedövning. Jag SKA inte ha obehag av att gå till tandläkare mer! Senast igår var jag och fick en stor plomb utbytt och kände inget tack vare bedövning. Tänk om jag skulle ha haft sådana tandläkarrelation hela mitt liv. Och om alla tandläkarrädda skulle få det lika bra...

Bäst



Bäst på att börja studera direkt efter gymnasiet. Det är vad våra abiturienter är enligt statistiken. Typ 65% börjar(?) det år som kommer efter "lakkaiasvuosi". Och det betyder att vi är "bäst" av alla stora gymnasier i Finland. Stor betyder här fler än 75 abi. Frågetecken lägger jag eftersom jag inte på basen av det jag läst i pressen vet vad man menar. Sökt studieplats, fått studieplats, tagit emot studieplats eller rent av börjat studera. Det sistnämnda kan inte egentligen vara fallet då man betänker att pojkarna oftast gör sin värnplikt året efter examen. Fått plats och tagit emot är väl det mest sannolika men då tycker jag att man inte skulle ha koll på dem man "vill åt", de som tar mellanår. Man kan ju ta emot en plats och skjuta upp starten. Usch vad det är irriterande när man läser om en undersökning som gjorts på nåt man är involverad i och man inte vet exakt hur den gjorts. Eventuellt får jag veta mera. Men resultatet gläder mej storligen! Bättre än att ha bra studentresultat tycker jag. Då man dessutom vet att vi inte har någon medeltalsgräns för antagning till gymnasiet. Hurra för våra studerande!

måndag 9 maj 2011

Hitta rätt - minnen



Erbjöd mej idag att uträtta ett par skolärenden eftersom det som skulle uträttas "bodde" så nära mej. Presentkort till konstduktiga elever, check. Sen osålda böcker från Scriptum. Fanns i ett höghus nära mej. En massa små kontor i långa korridorer. En gosse som inte visste nåt om böcker. Men som tog mej till källaren för att kolla om den som visste hade parkerat böckerna där. Visade sej att det var flera lådor. Så många att jag behövde bil. Upptäckte att man kunde köra in på deras bakgård - ännu närmare mej. Och gossen mötte med lådorna. Sen litet pinsamt att mina bildörrar gick i lås så till den milda grad att bara förarsidans dörr var öppen. Men det hör inte hit... Det som hör hit var de minnen som väcktes av att irra runt och söka saker på uppdrag. Minnen från tider (sommartider) när jag jobbade  som springflicka på Vasabåtarna - Oy Vasa-Umeå Ab - och hade i uppdrag att leverera allt det som man idag skulle skicka via Internet. Det var pengar, dokument för underskrift, meddelanden som kom snabbast fram på det sättet mm. Och vilken lokalkännedom som uppövades! Och vad det för det mesta var skoj. litet spännande dock om det skulle talas finska och om man inte hittade... Så att sånt kom jag att tänka på under mitt Scriptumärende.

onsdag 4 maj 2011

Televisionens död




Jag vill påstå att utvecklingen kommer att leda till televisionens död. Det finns ingen som betalar TV-licensen i den form vi har den nu. Den generation som växer upp nu, säj de som nu är 20+ är så vana att ta in allt via sin dator - nyheter, filmer, musik - att jag har svårt att tro att de ska idas betala TV-licens. De tar ner allt från nätet och hyr filmer om det är det de är ute efter. Och det har ju också att göra med att man vill se program när det passar och inte nödvändigtvis när de sänds. Fick vatten på min kvarn när jag just konstaterade att Finland-Tjeckien-matchen går direkt på Arenan. Och jag måste nog erkänna att jag många gånger när jag drar igenom programguiden utan att hitta nåt att burka blir fundersam. Vad gör jag med TV-kanaler. Har faktiskt funderat om det skulle vara dags att lägga bort Sverigekortet när FST5 som kompis får en Sverigemix... Och nu när jag har datorkoppling till TV:n. Sen tycker jag ju fortfarande att det borde införas en medieavgift som man betalar oberoende om man ser sändningarna via TV eller dator...

tisdag 3 maj 2011

Freak


Att det ska vara så skoj att jobba med datorer! Och speciellt skoj att ta utmaningar. Har idag en ny leksak - en dongel (mokkula) som blev aktiverad ikväll. Den kom gratis med Anvias fasta anslutning. Men bara för en viss bredd på bandet - bredare än jag har. Kan använda Bos eftersom han inte har nån laptop. Okej, nu har jag testat den på mina Windows-datorer och konstaterar att man nog kommer in på nätet om än långsamt. Intressant blir det att testa i Monå och i Sundom. Men så Linuxarna. Den minsta lydde direkt men nu har jag suttit med den andra Linuxen o trixat mest hela kvällen. Då jag ju egentligen inte förstår nånting av Linux! Försök och misstahg är det som gäller... Ännu inget resultat men kul är det. Och nu hittade jag på vägen en massa onedtagna uppdateringar som jag genast behövde. Så nu sitter jag och glor på när de kommer in - många och stora av allt att döma...

söndag 1 maj 2011

Traditioner



Det där med traditioner sitter nog djupt. Tex traditionen som vi har skapat kring Valborg. Man (och tydligen "alla" man känner i Vasa) samlas först för att se mösspåläggningen vid Topeliusstatyn. Segt varje gång att få till det. Brandkårens lift övar och övar. Talet brukar oftast handla om hur fattiga de studerande är. En förtjänstfull avvikelse från temat i år - ÅA talade på temat Topelius och också på temat tvåspråkighet och det med så positiva och vettiga förtecken att jag är benägen att tycka att det var det bästa studentvalborgstal jag hört. Efter mösspåläggningen strömmar de svenske mot Lyska (Övningsskolan) för att höra Pedavoces sjunga och höra ÅA:s representant säga "För övrigt anser jag att silorna ska rivas" och en del annat. I år blev det en flopp men det bekom ingen. Högtalaren nära oss var stum. Man såg att det sjöngs, man såg att det talades men man hörde inget. Ingen klagade, alla fortsatte att umgås och tala sitt. Alldeles förtjusande. Men kanske inte för dem som sjöng bra och talade bra (och hade förrberett sej). Men där ser man traditionernas makt - man kommer oberoende om man får det man kommit för eller inte...