Man vågar nästan inte stava till ordet. Så kusligt är det. Ett skenande kärnkraftverk. En upprepning av det som hände i Tjernobyl. Och nu ser det ut att bli så i Japan. Man håller andan och hoppas man på något konstigt sätt ska få kylningen att fungera innan trycket i reaktorn blir alltför stort. Och att vindarna skall föra de radioaktiva ämnena bort från land. Det har redan uppmätts höjda halter av radioaktivitet utanför kraftverket.
Tror inte att nån vuxen som var med om Tjernobyl nånsin glömmer. Glömmer inte var man befann sej när nyheten kom. Glömmer inte myndigheternas tafatta information. Glömmer inte hur hon såg ut, hon från strålsäkerhetsmyndigheterna, hon som skulle berätta hur farligt det var för oss. Glömmer inte hur vi tömde sandlådor. Glömmer inte - ja hur skulle vi - det är med oss ännu. Ännu har vi i någon mån förhöjda halter cesium i bär. ännu hör vi om strålskadade människor från området nära Tjernobyl. Och nu kommer vi helt säkert att bli påminda eftersom journalistiken alltid vill göra kopplingar, jämförelser.
Men inte tänka på oss nu, nu finns det de som är i fara eller döda i Japan. På grund av naturen denna gång. Jordbävning, tsunami, härdsmälta. Det blir liksom för tjockt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar