Gift till billigt pris

Såg imorse en dokumentär som var verkligt skrämmande. Om gifter i kläder tillverkade i Indien. Gifter i sådan halter och så farliga att en H&M-anställd sompackade upp kläder blev sjuk. Olika symptom, bl.a. njurproblem. Och blodprover visade gifter som gör en mörkrädd. Reportageteamet for iväg till Indien och dokumenterade de mest fasansfulla arbetsförhållanden. Man blekte och färgade utan att ha en aning om vilka vätskor man stod i med fötterna och vad man oskyddad andades in. Och ingen vågade klaga - det var jobb och kanske en familjs levebröd som stod på spel. Sen visades gifter som dumpas i länder som har mildare lagstiftning än vad EU har. Och hur tullen som mäter att luften i transportbilar med kläder till Europa är farlig - stämplar med rött och inget mer händer. Lagstiftningen haltar. Människor tar skada, främst de som tillverkar våra billiga kläder (strid på kniven mellan Indien och Kina om offerter - leder till ännu lägre priser) men också vi konsumenter i västvärlden. Usch! Tacka vet jag urtvättade Loppiskläder!

Teknikkonsument

Måste nog erkänna att jag är litet teknikgalen. Främst när det gäller datateknik. Kan sitta i timmar för att klura ut nåt. Har lust på datorer stup i kvarten. Utgår ifrån att det SKA gå och att allt som jag behöver ska fås fram på Internet. Gratis. Betyder att Spotify (och andra därmed jämförbara) ger mej musiken - naturligtvis diskret kopplat till stora gamla stereoanläggningen med högtalarna gömda. För trots att jag älska teknik så får den inte synas mer än nödvändigt. Betyder att ända sen jag fick ner Voddler med filmer - eller egentligen sen jag tog ut filmer från digiboxens hårddisk - har jag haft ett behov av en snygg TV-koppling. Har läst och studerat och diskuterat men kommit fram till att det är för trixigt med en rund-TV. Så igår gjorde jag slag i saken och köpte en platt - efter att ha sålt min runda via Facebook. Känns nog litet omoraliskt att köpa en ny när en gammal fungerar men jag tröstar mej med att nån hade nytta av gamlingen och att den nya ger en helt ny dimension. När jag väl lyckades få den att fungera som jag ville. Och det var många krokar i långdansen innan jag var där. Men nu, nu ser jag Voddler och annat i 32 tum, rimlig kvalitet, tillsvidare med ljud bara i hörlurar. Ännu besviken på avsaknaden av manual... Och något chockad hur lätt det är att köpa nytt - bara fram med kortet och vips är du ägare till en ny pryl... Man får nog allt tänka sej för!

Bloggvänner

Det verkar som om var och varannan skulle blogga idag. Tom så att B nämnde möjligheten att han skulle börja. Jag har ett antal bloggare som jag följer - av olika orsaker. Några för att de har varit mina elever och för att jag tycker det är intressant att följa dem i deras liv. Några för mej helt främmande människor som bloggar på teman jag tycker är intressanta - eko, dockskåp, loppis, odling. Och så en som skiljer sej från mängden - en barndomsvän som bloggar om sitt liv med sjukdomen ALS. Det är en så stark blogg och en så stark kvinna. Som dessutom uttrycker sej så att varje blogganteckning nästan direkt kunde publiceras som ett kapitel i en bok. Hon har det så jobbigt, hon kämpar för att få det praktiska att fungera - och ändå orkar hon skriva, orkar svara på alla kommentarer hon får, orkar uppmuntra oss som läser. Det är nästan så att när hon inte har skrivit på några dagar blir man orolig...
Konstigt hur man via bloggar lever med i andra människors liv. Och så som jag ser det är det inte dåligt. Omedelbar respons, närhet - när det är som bäst.

Vardaglig lycka

Tänker ofta på det. Och speciellt accentuerat har det blivit nu med Japan och Libyen som jämförelser. Jag tänker på det när jag ser människor gå eller köra iväg på morgonen. De har en vardagsrutin, ett jobb att fara till. Jag tänker på det när jag ser hur många som har tid och ork att ta sej ut på promenad på helgen. Hur lyckliga är vi inte! Vi bor i ett land utan krig och naturkatastrofer och vi lever i ett välfärdssamhälle - man må nu säja vad man vill om det. Och nu är jag fullt medveten om att bland dem jag ser (och inte ser) finns sådana vilkas liv går helt i svart. Människor i sjukdom, sorg, arbetslöshet, fattigdom. Men ändå - väldigt många som får njuta av livet och vardagen. Och vi borde alla förstå att ta vara på, inte bara dagen utan också stunden! Speciellt nu när vårsolen vräker ner över oss. Låt det brusa i bröstet en vanlig vardag!

Städa, städa varje freda....

... det är nåt jag har försökt undvika den senaste tiden. Jag vill freda fredagen, åtminstone de gånger jag jobbar. Det betyder att jag har brukat städa torsdag kväll. Av någon anledning har torsdagen på senaste tid varit bokad med möten och det har lett till att jag har slarvstädat med sopborste och dammvippa "för att städa grundligare sen på måndag då jag är ledig". Tyvärr har jag ibland på måndag lyckat tala bort det beslutet och slarvstädning har varit den enda städningen. Så kan vi inte ha det! Idag ryckte jag upp mej och städade onsdag morgon och oj, vad det känns bra. Tallsåpsdoft och dammfritt på golven!  Det är alldeles tydligt att här som i alla andra sammanhang är det viktigt att ha rutiner och hålla fast vid dem. Städa, städa varje vecka och lägga in städningen nån dag som passar!

Historik

Jag hoppas att jag idag lade sista handen vid mitt bidrag till historiken-matriken Vasa Svenska samskola/Korsholms gymnasium. Ett arbete som har pågått åtminstone i bakgrunden ända sedan jag var alterneringsledig. Dels har jag haft min egen kria att "Korsholms gymnasium och vad sedan" att jobba med och dels har jag hållit i matrikeltrådarna. Inte ensam men det har nog ibland varit ansträngande. Jag tror att min natur är sån att jag inte borde syssla med sånt. Jag tar ansvar så förfärligt och funderar så mycket och kollar och dubbelkollar. Hela förmiddagen satt jag och kollade fel i min egen kria och nu bör allt ha gått till tryckeriet. Känns faktiskt konstigt. Ett fel kommer att  komma ut i 2000 ex! Det skulle gälla att förtränga det hela nu och försöka njuta av att det inte ligger på. Borde firas! För jag måste nog erkänna att jag är hjärtligt trött på historik-matrikeln...

Härdsmälta

Man vågar nästan inte stava till ordet. Så kusligt är det. Ett skenande kärnkraftverk. En upprepning av det som hände i Tjernobyl. Och nu ser det ut att bli så i Japan. Man håller andan och hoppas man på något konstigt sätt ska få kylningen att fungera innan trycket i reaktorn blir alltför stort. Och att vindarna skall föra de radioaktiva ämnena bort från land. Det har redan uppmätts höjda halter av radioaktivitet utanför kraftverket.
Tror inte att nån vuxen som var med om Tjernobyl nånsin glömmer. Glömmer inte var man befann sej när nyheten kom. Glömmer inte myndigheternas tafatta information. Glömmer inte hur hon såg ut, hon från strålsäkerhetsmyndigheterna, hon som skulle berätta hur farligt det var för oss. Glömmer inte hur vi tömde sandlådor. Glömmer inte - ja hur skulle vi - det är med oss ännu. Ännu har vi i någon mån förhöjda halter cesium i bär. ännu hör vi om strålskadade människor från området nära Tjernobyl. Och nu kommer vi helt säkert att bli påminda eftersom journalistiken alltid vill göra kopplingar, jämförelser.
Men inte tänka på oss nu, nu finns det de som är i fara eller döda i Japan. På grund av naturen denna gång. Jordbävning, tsunami, härdsmälta. Det blir liksom för tjockt....

Oss rödhåriga emellan...

Var hos frissan idag. Inom parentes ett av de största svenska rum jag vet. In kom en kvinna med ett vackert långt rödbrunt hår. Råkade höra henne tala om ett färgschampo med frissan och kunde inte låta bli att fråga. Jo, berättade hon, hon har upptäckt ett schampo som är rött till färgen och som ger heenes hår en färgförstärkning. Precis vad mitt hår kunde behöva! Dessvärre var den en produkt som var på väg ut ur sortimentet. Men hon skulle forska. Och bad helt spontant om min e-postadress för att få skicka rapport åt mej! Alltså en främmande kvinna! Så ska slipstenen dras!

Vattenlöpning

Undrar om det finns något så underbart ursprungligt som vattenlöpning. Låt vara att det är helt onaturligt - ett flytbälte om midjan och en balja med vatten renat på konstgjort sätt i ett energikrävande hus. Men ursprunglig är känslan - kanske en återgång till fostertillståndet i livmodern - ett skvalpande i fostervatten. Nå hur som helst så är det så skönt och välgörande att jag skulle hoppas att alla skulle få möjlighet till denna terapiform. Alla åldringar borde få sänka sej ner i det välgörande vattnet och flyta omkring. Röra sej eller låta bli. Bara vaggas runt i det varma. Och jag lovar, om jag nångång blir oregerlig, dement eller annars oförmögen att uttrycka vad jag vill - sänk ner mej i en bassäng med ett vattenlöpningsbälte om midjan - och jag lovar - ni gör mej gott!

Deltidspensionärsrabatt

Tisdagen den 1 mars 2011

Kafé i centrum av Jakobstad igår. Ville ha en bit salt och en kopp kaffe när jag kom fram till Jeppis igår. Såg på dörren att pensionärer och studerande får 10% rabatt och tänkte inte mera på det. När jag kom till kassan fick jag frågan om jag är pensionär. Skämtade och sa att nej bara deltidsdito. Med den påföljd att jag fick 5% rabatt! Litet roligt och smågulligt och hon i kassan förklarade också att nog har ju en deltidare också mindre inkomster... Men det intressanta var ju hur det kändes att bli tillfrågad. Lite konstigt måste jag nog säja. Men mest tänkte jag på hur det känns för en kassatjej som frågar fel så att säja... Men kanske de är så vana. Och vi är ju många som är fem före mensom kanske i den unga kassafrökens ögon ser ut som många timmar efter...